Friday, February 15, 2008

Rastlösheten dödar min gnista

Jag har en pojkvän som kan sjunga. Nu sitter han bredvid mig i soffan och sjunger tillsammans med Martin Stenmark. Det ger mig ro. Så vackert! Jag känner mig lyckligt lottad *älskar*

En kvart efter att solen lyste så vackert började det snöa och hagla. Så vi skippade promenaden och tog bussen till Odenplan och fika på café istället. Ju mindre jag gör desto tröttare blir jag...Inte bra. Jag blir deprimerad av mitt ickeagerande. Återigen får jag bevisat att ju mer jag har att göra desto mer effektiv blir jag, och gladare. Fast då är risken stor att man arbetar ihjäl sig istället. Det är nog livets utmaning för många av oss: Att hitta balansen.

Att umgås med sin sambo dagarna i ända är nog ingen hit det heller. Jag älskar honom inte mindre, men lite av spänningen försvinner ju när man tittar på varandras slappartrynen varje minut...Lärdom: Bli inte ett arbetslöst par när vi blir stora. Ack och ve. Katastrof.

Om två timmar är det Let´s Dancemys. Får sätta igång med plugget efteråt. Nattplugg är det enda som fungerar.

1 comment:

Anonymous said...

Jag förstår dig till punkt och pricka. Sysslolösheten gör en bara lat, stressen är en underbar push-faktor =) å nattplugg I LOVE =)På den punkten är vi otroligt lika. LÄNGTAR till du kommer hit, då kan vi ha nattvaka på nätterna och spela spel eller bara slappa i soffan . Jag som ville hinna sola idag men det är inte så varmt ännu och strax ska vi iväg och shoppa. Det får bli sol imorrn =) PUSS och ha en trevlig fredagkväll.