Saturday, February 28, 2009

Hipp Hipp Hurrey - Hon är en 26-årig tjej! ;)


Grattis min älskade, älskade vän! Saknar dig så! (Ella är i Afrika och volontärar :))

Hoppas du får en underbar dag och att Johanna tar hand om dig! Annars...*ggrrrr*

Perfekt fredag

Hahaha. Mia och Klara. Jag finner inga ord. Men Gud så intelligenta de måste vara. En perfekt avslutning på en perfekt dag.

Mötte Märy på morgonen och tillsammans stånkade vi oss igenom ett bodypump-pass. Halvbra instruktör, en stackars anorektiker bredvid mig men bra träning.

Efter skön solning åt vi en supergod lunch på GI-Boden vid Odenplan. Vi trivdes så bra och blev dessutom så utmattade av vårt tjattrande att vi var tvungna att fylla på med kaka. Mums!

Ikväll har jag varit hemma med Josie 1. Mysigt minsann. Förutom att titta på Så ska det låta har jag hunnit med massor - Städning, tvättning, lagning av jacka samt övrigt pysslande. Sssccchhhhhööööööönt så det förslår.

Imorgon lördag: Danspass. Fika i Sjöstaden. Fest i Uppsala.

Thursday, February 26, 2009

Inglés & diskussionas

Shit hörrni! Jag har fått småsnackat engelska flera gånger den här veckan. Skitskoj! Jag blir inte ställd längre. Det flyter. Ända tills jag kommer på att - SHIT! Jag snackar ju engelska, hallååå! - då kan det haka upp sig lite. Nyss hände det mitt i en mening. Hehe.

Anyways. I am heading to the train. Från Uppsala, mot Stockholm. Det är kolsvart ute. Kul.

Har genomfört ett par gruppintervjuer idag i skolan. Jag tycker om att diskutera. I alla fall när antalet personer inte överstiger sex. Där någonstans går gränsen.

Imorgon är det nästan helg. Fett med hett! Marie kommer till Stockholm från Norrland och jag får chansen att samkväma med henne under dagen. Inte helt fel. Vi tänker kicka igång dagen med en härlig bodypump. På kvällen blir det ev. dansträning och sedan myspys HEMMA. Det ni.

Vickan - Jag kan ge er alla mina besparingar!

"Jag e inte bitter..." Frasen som härmas ideligen med humoristisk underton. Men nog F A N är det jävligt (felåt) många som är bittra. Senaste föremålet för den svenska bitterheten:
Daniel & Viktorias förlovning. Skattebetalarnas pengar och blablablablabla. Så det är okej att ta ut många, många pengar i bidrag för att DU är en lat jäkel, men inte att bekosta ETT bröllop? Blir så sjukt less på det här fattiga/rika-snacket. Har du någonsin tänkt över det faktum att det finns en anledning till att vissa människor har pengar? Just det. Man får det man förtjänar.

Om jag var barnslig, vilket jag är, skulle jag säga att röda = bittra. Eller okunniga. Eller bara lata. (Hata mig ni, gör det.) Freddan är min idol i alla fall.

Och jag tycker det är underbart att Sverige är en monarki vars kronprinsessa ska gifta sig. När jag stod på löpbandet och på TV:n såg Daniel sitta samlad med familjen, antagligen otroligt spänd, fick jag ett stort leende på läpparna. Kärlek! Det betalar jag gärna för. Ibland kan kärlek ge mer lycka än mat på bordet, även för den hemlösa. Ha! Precis så är det. Kanske skattepengarna i större utsträckning borde gå till kulturella och underhållande aktiviteter, det är där glädjen finns.

Jiddrish I am.

Lek med Per i måndags, jäkla massa skola i tisdags, jobb och aerobicspass (fantastiska deltagare) igår och skola idag. Jippijejjejj. Jag är fortfarande aldrig hemma vilket tär lite på välmåendet. Men så har jag ju turen att ha tillgång till någon annans säng istället.

Ta hand om dig. Och sov. Man blir galen annars. Jag vet.

Sunday, February 22, 2009

Delrapport av veckans händelser (resten lämnar jag därhän :))

Hemma igen. Lite mer ordning i mitt rosa rum än förra gången.

I övrigt känner jag mig tom. På skrivarfronten vill säga. Ni vet, när man är rastlös och har oändligt med tid att döda är bloggbehovet stort. Även det motsatta gäller.

Så...

Jag gör ett försök.

Veckans aktiviteter värda att nämna, som följer:
  • Dansgig med Pride-gänget på en ny gayklubb vid Slussen. Fasligt roligt! Jag och Sara stod i våra KORTA klänningar och vickade på våra höfter. Scenen var hög. Publiken var nära. Kvinnorna av det mer lesbiska slaget pekade och fotade. Efteråt våndades jag och Sara. Vågade vi gå ut och möta pöbeln? Yes we did, men endast i Peter & Magnus hasor. (Mycket god champagne förresten.)
  • Melodifestivalen. Vad tusan! Jag lyckas ju varje vecka missa stora delar av showen. Skamligt. However. EMD såg löjliga ut i sina pingvinutstyrslar. Jag vet inte riktigt vem jag hejade på. Kanske Velvet om jag hört hennes låt.
  • Pappa på besök i Sjöstaden. Hann ses på lite samkväm i alla fall, den här gången över en västerbottenostpaj. Mums.
  • Opponering i Uppsala. Jovars. Därefter följde metodkurs. Föga intresserande så jag tog en fika med Per istället. Mycket bättre.
  • Träning i form av aerobics, dansstep, gym och gym.
Nu är jag trött. Borde sova. Imorgon väntar träning, skola i Uppsala och sedan lek för hela slanten med Per (och Chris I hope!). Weeee! Konstaterar avslutningsvis att ÄNNU EN VECKA av harvarperioden har passerat. Tack tack tack.

Tuesday, February 17, 2009

På Lappis med little homie 1

Sakta men säkert börjar vi få det riktigt mysigt här hemma på Lappis. Det är dock fortfarande massor av grejer som ska rensas, tas ner i förrådet och framförallt - Sara ska flytta in och ett köksbord med henne.

Känns som att jag har levt i en resväska i månader nu, vilket inte är så konstigt eftersom det är precis det jag gjort. Har varit rätt skönt att ta dagen som den kommer istället för att ägna sig åt minutiösa planeringar vilket jag gjorde förr, men nu när jag är hemma inser jag att just ett hem är viktigt för lugnet. Man landar på ett helt annat sätt när man har en egen säng och egna kläder (inte svägerskans ;)) att tillgå.

Nu är det jag som ska förbereda morgondagens föreläsning som jag och min grupp ska hålla i. Aningen sent påtänkt kanske. Ska vara i Uppsala 7 imorgon bitti vilket innebär promenad hemifrån, i mörkret, helt öde, till tunnelbanan vid halv 6. Jag är redan rädd. Och vem F-N kan jag ringa den tiden? Blä.

Imorgon har jag en lunch med Chrissan inbokad, den ser jag sannerligen fram emot! Vardagslyx som de dära modebloggarna hade kallat det.

Ciao :)

På rätt halva av februari

Bra måndag igår. Exemplarisk.

Jobbade några timmar över lunch. Kände mig snabbt hemma med mina arbetsuppgifter och kollegor. Vid tvåtiden påmindes jag om de plötsliga illamåendeattackerna man får när man knappt sovit. Euh.

På hemvägen inhandlade jag en bunt mikromat. Herregud vilket utbud det finns! Inte förrän den dagen mina barn (framledes) behöver riktig mat ska jag börja laga den. Mikro - the shit.

Kvällen ägnade jag åt att ligga på massagebänken. Ahhhh...

Dagen lär se ut som gårdagen med den något deprimerande skillnaden att massagebänken byts ut mot 4-timmarsseminarium i juridik. Ah well, man ska väl göra sig förtjänt av sina förmåner.

Mot powerpointlandet!

Monday, February 16, 2009

Det finns skoj i livet också

Nu lägger jag ner ett par timmar och kör sista racet imorgon bitti innan jobbet. Sedan är det dags för nästa skoluppgift...

:(

Men what the fuck, det finns ju roliga ting här i världen också!

Var idag på en dansaerobics med massor av snurrar och ben ut och pivot turn och grejer. Like it a lot!

Sedan...hade vi dansrep med Perelligänget! Weeee så roligt det var! Peter och Magnus hade någon konstig idé om att Sara och jag var höga. På livet kanske? :) Jäkligt skoj att träffa dem igen, så härliga människor. Verkar bli lite dansjobb i vår, det gillar vi.

Ännu en vecka av Härda-ut-perioden (= jan, feb, mars) har passerat förbi, yejj!

Tips från coachen

JAG.

AVSKYR.

ATT.

SKRIVA.

ALLT.

SOM.

HAR.

MED.

UPPSATSER.

ATT.

GÖRA.

Mats - Jag tyckte synd om mig själv i natt och har därför ätit upp dina geléhjärtan. Å andra sidan gjorde jag dig en tjänst eftersom du numera inte äter sådant under vardagar. (En sanning med extremt mycket modifikation.)

Helt seriöst nu. Ni som inte gillar att skriva i stycken som delas upp av rubriker som Syfte, Metod o.s.v. - SKIPPA HÖGSKOLESTUDIER. Jag skyr den delen som pesten. Tar hellre en 50-poängstenta.

Sunday, February 15, 2009

Hungrig av nattplugg

Karin - Tryfflarna satt som de skulle i magen.

Hyvens.

Paus i nattplugg

Det var ett tag sedan men nu är jag tillbaka - i det nattliga plugget. Går faktiskt bra, trots lite alkohol i kroppen, att det är lördag OCH Alla-hjärtans-dag.

Och apropå den måste jag ju berätta för alla er hur mycket jag tycker om er. Ja alltså för er som jag verkligen tycker om. Ni andra kan bortse från detta: Kärlek & Värme till er, vad vore livet utan en bunt nära bundsförvanter?

Har haft två mycket bra dagar. Solariesolning, fika, dansaerobics och kvällsmys igår med massor av skratt. (Med favoriterna i Sjöstaden: Brorsan, svägerskan, bebisen, Sara & Marcus - en fin skara!) Bodypump, badminton (!) och Melodifestivalen ikväll. Dessutom är mamma här på besök i helgen.

Toppen alltså!

Alla-hjärtans-dagen har gått mig rätt så obemärkt förbi förutom den lyxiga chokladen jag fick av svägerskan, och present från mamma. Passar på att ge en eloge till Karin (svägerskan) som verkligen är så...så bra! Hon donar och fixar och sköter allt utan att någonsin klaga. Alltid får jag låna snygga kläder av henne. Alltid finns det kaffe. Och så ger hon presenter :) Kramus fina...

Ikväll har Chrissan haft fest i Uppsala, jag tackade tyvärr nej men jag hoppas verkligen att ni har/har haft det roligt! Tänker på er precis i detta nu :) Håller tummarna för att ni singlar får ragg, hela högen... ;)

Imorgon vankas färdigskrivande av PM, dansaerobics och dansrep. På fredag har jag & Sara reunion med underbara Perelligänget (de som vi uppträdde med på Pride i somras) då vi ska uppträda på en klubbpremiär. Det ska bli fantastiskt roligt att få träffa dessa underbara människor igen. (Framledes, bakledes, sidledes och åt alla dess håll ;))

Thursday, February 12, 2009

Aktivitetsivrig

Äh, åt fanders med att röra sig långsamt, jag måste träna! BodyPump it is.

Har donat här hemma idag, det börjar ta sig mer och mer. Jag ÄLSKAR verkligen den här lägenheten, och ännu mysigare kommer det bli när Josse och Sara flyttat in på riktigt.

Känner mig mycket hoppfull nu angående PM:et, har haft flow i skrivandet idag. Gillar att skriva egentligen. Äntligen har jag ett ämne som jag tycker är intressant också. Ska mot många sociologers (vilka jag kanske borde anses tillhöra) förtret angripa den socialkonstruktivistiska idén om våra skapade könsroller med hjälp av evolutionär psykologi. Moohaha!

Haha. Bloggen blir som en låtsaskompis efter en hel dag ensammen. Min Molgan.

Och ni! Sommaren är nära :) Min chef frågade mig hur jag ville jobba i sommar, då måste den ju vara här snart!

Lägesrapport en torr eftermiddag

Okej. BodyPump före sju på morgonen var att ta i lite väl hårt. Åtminstone för en som fortfarande var vaken vid halv två. (Spotify i kombination med FB-chatten is killing me. Precis som när man mircade som liten.)

Men.

8.00 var jag på ett muskelpass. Skittrött och föga entusiastisk. Men instruktören var bra, timmen gick fort och nu är jag igång igen. Beach 2009! (Nu orkar ju jag knappast tänka så långt fram, får bli...Påsk 2009! istället.)

Väl hemma blev det platt fall och jag somnade om. Oups...

Men.

Har sedan uppvaknandet skrivit en del på mitt PM. Mycket tack vare min FANTASTISKA lärare som återigen skickade ett uppmuntrande mail till alla oss elever. Guldstjärna till Lars!

Känner hur en förkylning sakta men säkert anfaller mig så jag tänker röööra mig såååå lååååååååångsaaaaamt som mööööööööjligt fööööör att inte trööötttttaaaaaaaaaa uuuuut miggg.....*ZZzzzzz*

Får se vad kvällsplanerna blir. Förhoppningsvis enormt spännande.

Wednesday, February 11, 2009

Har de patent på de coola rhymsen?

Snart har jag dödat Mad med Ne-Yo. Den går runt runt runt i datorn och på mobilen. När jag hittar något jag gillar kör jag stenhårt tills jag tröttnar. Är jag arg på någon eller varför tilltalar Mad mig så mycket?

En till fundering: Är det en regel utan undantag att R´nB måste sjungas av mörka? Tycker mig se starka tendenser på det.

Idag var en bra dag. Skola inklusive givande uppsatsseminarium i Uppsala, och sedan rolig aerobicklass.

Inatt ska jag sova ensam hemma. Scaaaaaaaary. Var LÄNGE SEDAN jag gjorde det. Tänker ladda med knivar lite här och var.

Kvällens höjdpunkt: Mia & Klara. Intelligent humor när den är som bäst.

Morgondagens planer: Bodypump (less på styrka i gymmet nu, måste få ny kick) 6.45 och sedan gemensam pluggångest med Per.

Spotifyad

Jag har numera Spotify. Och jag har delat min första lista :) Musik är en perfekt ingrediens i självömkan. Det fanns fler som jag. Skönt att höra. Tack mina änglar.

Nya tag imorgon. Med ett stort leende. Först ska jag bara sova jäkligt djupt.

Tuesday, February 10, 2009

Giv mig frid Gud, så jag kan prestera

Just nu är ångesten total. Känns faktiskt crap. På riktigt.

Den är min främsta fiende och har drabbat mig från och till sen jag var liten - Prestationsångesten. Jag pallar tusan inte trycket. Viljan att vara så bra som det bara går blockerar mig helt. Kvar blir ingenting.

Jag vet, inställningen, men ibland tar det gråa över.

Jag har massor att göra i både mina kurser men INGENTING händer. Tiden finns, jag kan inte skylla på det. Men det kryper i kroppen och hjärnan och det är så j-a jobbigt.

Jag avundas människor som bara gör det. Inte svårare än så. Det måste ju se helt idiotiskt ut att titta på någon som jag, som liksom bara...sitter. Men känslan kan vara så sjukt jobbig att jag knappt orkar upp på morgonen.

Well. Inte säker på att detta blottande av mig själv gör saken bättre men det kanske finns någon som känner igen sig. Helst av allt skulle jag bara vilja att någon tog tag i mig och sa att allt ordnar sig, för det gör det ju, det har det alltid gjort förut, men vägen dit kan vara en jäkla pärs.

Dagens roliga var en svart man som på T-baneperrongen helt sonika kom fram till mig och frågade om jag var dansare. (In english, because he was americano U know.) Jag blev nästan förnärmad. Kände mig anklagad. Jag? Dansare? Say whaaaat?! Hehe. Efter en sekund tog jag mitt förnuft till fånga - det torde väl tas som en KOMPLIMANG att man ser ut som en dansare? Så Yes sade jag och sedan samspråkade vi, in english, på vägen längs den röda linjen. Han var en showman. Förvånansvärt bra flöt min engelska by the way. Maybe I haven´t glömt everything från the L.A.-vistelse.

Nu ska jag gråta en skvätt. Sedan ska jag ta tag i det här. Ni är mina vänner, och jag är er vän, och skolan är ändå bara skolan. Den ställer till ett jävla meck i mitt huvud (vi snackar om en person som fortfarande kan våndas över sitt enda G från universitetsåren), men även djupa dalar ska passeras här i livet. Det vet jag. Realist har jag alltid varit.

Just det. Sover i mitt hem ikväll. (Har varit i Sjöstaden annars.) Känns mycket bra. Jag ägnar mig åt att kasta kläder, rensa och att kasta andras tomglas. Halleluja! Nu ska jag självpeppa...

Monday, February 9, 2009

Jag är inte ensam

Det finns ett skäl till att jag har de vänner jag har. Tack Josie 1 för din uppföljning. Du är speciell för mig med min lilla homie ;)

Antar att vi är en bunt Miss Independents i vårt härliga gäng. Det är därför vi passar som handen i handsken med/på/i varandra. Haha.

Själv har jag hängt i Sjöstaden hela dagen. Mitt nyårslöfte går faktiskt rätt bra än så länge. I am softish len!

Borde kanske berätta att jag börjat dricka Pepsi Max igen. Kom fram till att det är det enda rätta. Som studerande måste man ha vissa gjädjeämnen. Typ.

:)

Schlager is in da house! I know u like it...

Folks! Inte ta mig på för stort allvar angående den föregående texten. Bara lite self-briefing. Ni vet sådant där som man pysslar med hos psykologen för en massa pengar. Jag har testat båda och konstaterar att bloggande är både billigare och bättre.

Men den handlade ju inte om det här med singel eller ej. Jag vet att båda är lika bra :) Däremot den där (satans) ambivalensen som ger sig till känna lite nu och då. Jag är inte så djup som jag försöker ge sken av, jag är lika ytlig som alla ni andra ;)

Nu till något viktigare. SLUTA HATA MELODIFESTIVALEN!

Var inte så jädra grå och torr och...och...SVENSK!

Petra Mede är ju skitbra som programledare. Helt fantastisk rentutav. Minst lika bra som Luuk. Snyggare dessutom. Men näärå, det ska gnällas och hackas och fokuseras på ryggont och hit och dit och BLAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA.

Ingen FÖRSTÅR det nya omröstningssystemet. Jag säger som en TV-krönikör: Vad är det man INTE förstår? Det är en himla massa ringande men så krångligt är det väl knappast...

Alcazar var bäst. Ingen protest :)

Och ja. En stor anledning till att jag inte stannade i L.A. en termin till var för att jag i sådana fall skulle missa sex veckors folkfest i form av schlageryra. Det ni. När Melodifestivalen kallar, då kommer jag. Sssccchhhweden rocks!

JA - Ni orkar läsa (du ger fan i att skumma igenom Mats)

Äh va tusan, nu ska jag. Har varit på väg ett antal gånger men det sitter hårt inne. Uppenbarligen.

Har ägnat den senaste tiden åt omfattande självanalys. Mycket tågresande brukar resultera i mången filosofisk tanke. Sådant gillar jag.

På en dansklass på NIKE-konventet körde vi finalen till Miss Independent. Den låten har jag hört ett ANTAL gånger i USA, men det var först då det slog mig, när en herre lutade sig mot mig och sa "Miss Independent" och log. Jag liksom bara...JA! Det är ju jag.

På gott och ont. Just då kände jag mig väldigt lycklig. Jag fick dansa, jag log, det var bara jag och musiken och allt annat kvittade. Självständig. Det är ju såklart därför jag är som lyckligast när jag är singel. Jag vill vara fri. Fri att göra vad jag vill, i alla fall i tanken.

Har alltid ogillat att vara i mitten. I kön på väg till skolmatsalen i mellanstadiet ville jag stå längst fram eller längst bak. I träningssalen eller i lektionssalen vill jag vara längst fram eller längst bak. Eller på sidan. Det ska vara enkelt att ta sig ut. Jag vill kunna gå vidare. När helst jag vill.

Detta byte av städer. Sundsvall till Sthlm till Sundsvall till Uppsala till Sthlm till L.A. till Sthlm...pust. Snart flyttar jag väl igen. Men jag får rysningar av tanken på att vara fast någonstans. Det är även anledningen till att jag inte direkt har bråttom till att börja jobba. Samma tider måndag till fredag, vecka ut, vecka in, fem semesterveckor, och så börjar vi om, samma samma om och om och om igen.

Och vänner. Det är med blandade känslor man tillhör ett gäng. ETT GÄNG. Det vill ju inte jag (och det gör jag inte heller). Jag vill ha många olika vänner som jag kan vara med när och om jag vill, inte alltid ha en eller två eller tre som alltid ska vara med. Fast samtidigt så vill man ju tillhöra. Vara någons favorit. Bara inte vara fast.

Och kärlek vill man ju ha. Men bunden kärlek? Det är ju charmigt men...jag vet inte.

Det här är ju orsaken till att jag älskar att åka bil. Och tåg. Att färdas framåt. Att lämna något som man visserligen tycker om, men samtidigt komma till något annat. När jag är i min hemstad vet jag att jag när som helst kan åka till min andra stad. Och vice versa. Det är en skön tanke. I lördags var pappa och jag på väg hem i hans bil och jag bad om en extravända. Bara för att få åka. Känna friheten av att åka i snölandskapet, med musik i stereon och omgivningen susandes förbi. Lycka. (Och jag har sagt det förr: Det finns EN förare här i världen som jag litar på till 100 % hur snabbt han än kör, och det är pappa.)

Att lämna är härligt men för jävligt också. Det är sorgligt. Återigen kommer jag till slutsatsen att jag vill att alla ska vara på samma ställe...En utopi. Förresten, kan inte alla vara ihop också? Så slipper man välja? :)

Söndagstankar när de är som allra bäst. Avskyr söndagar. Att åka tåg på söndagar är pina. Att åka tåg fredagar är happy times.

Ni som orkat läsa ända hit kommer nu att få en belöning i form av vanligt dravel.

I lördags var det fest med inavelsgänget i el Sundsvallo. Världens mest utomordentliga festargäng. Det hackades på schlagrar (alla ni som inte inser att Alcazar och Marie var de självklara vinnarna är inkompetenta), sjöngs Singstar, gjordes narr av undertecknad om hinna på drinken bara för att hon tänkte undvika huvud i toalett igen, och det dansades på Oscar. Precis som det ska vara med andra ord.

Jag är en rastlös själ. Förr i tiden hånskrattade jag i smyg till sådana, tills den dagen jag insåg att det för fasen är jag! Well. Jag är lycklig i alla fall. Rastlösheten gör mig lycklig på något vis. Och jag uppskattar Dannys nya dänga, jag uppskattar äldre tanter som vill prata med mig på tåget fastän jag försöker sova, jag uppskattar mina föräldrar som gör allt för mig trots att de kan vara ett pain ni-vet-var, jag uppskattar den otroligt vackra snön som föll i oändlighet i Norrland, jag uppskattar lärare som tar sig tid att maila sina elever om något så trivialt som Spotifylistor. Livet är liksom fuck´ntastic :) Människorna likaså.

Grattis Chrissan till ditt nya fasterbarn!

Älskar er, skriver snaart igen :)

Wednesday, February 4, 2009

Hänvisning till någon mer ambitiös

Det verkar ju inte bättre än att jag har blivit synnerligen lat när det kommer till bloggandet. Jag fortsätter i samma anda och hänvisar till Chris exemplariska inlägg om Nike-conventet, MED bilder. Guldstjärna till dig min vän ;)

Själv åker jag till Sundsvall imorgon för diverse aktiviteter. Innan dess ska jag bara köra pass och gå i skolan.

I see yooouuuuuuuuu when you get there......

Tuesday, February 3, 2009

"ENDAST NÖDSAMTAL"

ÄR I UPPSALA OCH HAR INGEN TÄCKNING PÅ MIN MOBIL SEDAN IDAG.

SÅ NI VET.

DET ÄR 3:S FEL, INTE MITT.

Sunday, February 1, 2009

Total glädje

NIKE-conventet i helgen var enligt tradition årets höjdpunkt. Jag kan inte beskriva i ord vilken lycka det är att få dansa så mycket för grymma instruktörer.

Nu är jag lite ledsen att det är över men glad ändå :)

Stämningen, musiken, dansen, människorna - GRYMMERS!

Sorry till er som väntade på horbilder :( - Det blev tyvärr ingen fest eftersom stackars Chrissan skadade foten i lördags. (Idag var foten okej!) Visserligen var det nog mer sömn som behövdes än alkohol i högklackat...

Nä nu jävlar ska jag dansa så mycket jag kan. Det finns inget bättre. Dansa, dansa, jag måste dansa...

Har sett Beckfilm i Sjöstaden, imorgon ska jag leka med Per hela kvällen :)