Thursday, June 21, 2007

Semester - åter 1 juli

Dan före dan före Turkiendan. Ohoh...

Imorgon blir det fest med buller och bång hos bästisens stuga ute vid havet.

Och på lördag är det dags. Charter i en vecka. Nice.

Så håll till godo mina vänner och övriga läsare. Eder amatörbloggare tar semester och är åter om drygt en vecka. Om er saknad efter mig spiller över, tveka inte att ringa min far som håller ställningarna här hemma. Han har bergis en anekdot eller två att förtälja.

Ni drar jag och Kebus till pappa och landet/förorten. Puss på er, ni är grymma ;) Glöm inte att stanna upp och uppskatta allt det härliga ni har, det skapar lyckan.

My


Och som sagt, hon är inte singel. Så henne får ni inte numret till.

Wednesday, June 20, 2007

Joråsatte... ;)

Lilla My. Kan man heta så och inte vara liten och söt? Helt otänkbart. Dagens presentation tillägnar jag alltså söta lilla MY. En av de två omnämnda smurfarna. Och en av invånarna i Rissnelägenheten under vår gemensamma dansskoletid.

My är skitsnygg. Långt mörkt hår. Vältränad. Ja, sådär vacker i allmänhet. Inte undra på då att hon blir ständigt uppraggad inte bara på krogen, utan även på gymmet. De ska kommentera och ge råd och hitten och datten. Yeah right. Men vem skulle inte vilja gå på dejt med den bruden.

Precis som svägerskan så har My valt att förkovra sig i den nördiga världen. Den lite avvikande avdelningen av samhället. Hon pluggar fysik. Och sånt. (Säg ordet fysik och sen har jag stängt av för vidare information.) Fysiklärarna verkar vara ena riktiga marodörer. För fler tentor än vad My har är nog inte vanligt förekommande. Hela dagarna fylls av plugg. Jag och My´s övriga vänner är ytterst imponerade av hennes studerandeglöd. (Eller glöd och glöd, men kämparanda i alla fall ;) Finns glöden kvar?)

Hon är alltså en hejare på att gymma. Och att plugga. Vad mer? Dansa såklart! En äkta prima ballerina. Hon går i alla fall som dem, med fötterna utåt, och med kroppen lite gulligt gungande från sida till sida. My är vig. Vigast av oss alla. Och grym på att shaka röven så det står härliga till.

Korta fakta: Ex-ägare av ormen som satte oss i skräck i ett år; Greger. Har pojkvän sedan länge. Sambo till och med. Har familj i Umeå och Örebro. Gillar, precis som jag, att åka tåg. Har flyttat en massa gånger. Ett gulligt leende. Och skratt. Eller fniss snarare. Är genomgod.

Smolk i bägaren

Som sagt. Resan närmar sig. Och ångesten ökar med stormsteg. Jag kanske inte borde skriva om detta, jag är skrockfull, men...jag gör det. Och hoppas att Gud inte jävlas.

Rysslandsresan var sagolik. Av flera anledningar, men framförallt för att jag slapp flyga. Till Turkien kommer jag dessvärre inte med färja. Dämmit.

Den senaste tiden ser jag mig själv ständigt som i en film. Ni vet. Allt är bra, jag är lycklig, det flyter...Alla lyckligt ovetandes om den kommande tragedin. Resfeber, förväntan, glädje tills...PANG. Slut.

Usch usch och usch. Jag blir värre för varje flygning. Svimmar nästan av spänningen (I wish). Får ont i käkarna av anspänningen och de hundratals mumlingarna till Gud om att min absolut HÖGSTA önskan är att få överleva flygningen. Att allt ska gå bra. De pinande tankarna om att jag vill hem till tryggheten, NER på marken.

Men ska man ut i världen så MÅSTE man ju flyga. Man får ta risken. NEJ! Inte jag! Om jag får välja mellan att vara lycklig här hemma och leva, eller se en massa länder och ta risken att dö. Då väljer jag det första.

Trots helvetet så bokar jag in resa. Efter resa. Efter resa. Intalar mig varje gång att det nog ska gå bra, bara jag flyger dyngrak. Har aldrig lyckats. Men den här gången har jag perfekta förutsättningar. Har ca sex timmar att spendera på Arlanda innan avresa, och vad passar bättre än att fördriva tiden med alkohol. I mängder. Gäller bara att hitta den perfekta balansen mellan att vara så full att jag knappt är vid medvetande, och att ändå vara så nykter att jag får komma ombord. It´s a thin line.

En virrvarrande mamma

Semestern och Turkien närmar sig med stormsteg. Mycket som ska göras. Inte nog med att jag har min egen resa att tänka på, även mamma ska ut och svira i utlandet. Vandringsresor är hennes grej. Så i tisdag hade jag sleepover hos mama. Om hon är tjabblande, stressad och virrig i vanliga fall är det ingenting mot för när en resa är på inkommande.

Mitt i virrvarret och ältandet över alla saker som måste donas med bestämmer hon sig för att baka. Det ska tilläggas att om farmor är en bullfarmor är mamma av motsatt sort. Varför bakbeslutet just denna kväll kändes ytterst ologiskt. Skälet var emellertid att hon fått ett recept av en dam som hon skulle träffa dagen efter. Och då ska recension kunna avläggas. Jag säger då det. Damer damer...

Förutom att lyssna och skratta hejdlöst åt hennes bravader, har jag skrivit två manualer. Det räckte tydligen inte att köpa en nackkudde och ögonbindel i knallrosa färg, ny cd-freestyle ("bandspelaren") och digitalkamera finns nu också i hennes resväska. Hippt så det svänger om det. Att köpa coola saker är en sak, att lära sig hantera dem en annan. Jag har således fått ägna två kvällar åt att skriva pedagogiska manualer åt henne för båda prylarna, i olika färger t.o.m. Vet man inte ens hur en play-knapp ser ut är det inte så lätt...Puss på dig mamma, du är för härlig.

Tuesday, June 19, 2007

Om jag var en dvärg vore jag trötter


ZzzzZZzzzzzzzzzzzzZZZZZZzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzZZZ


En presentation av en hårt arbetande smurf var menad att publiceras. Blidde inget av det ikväll. Återkommer i vaket tillstånd.


Fan. Nu blev jag hungrig också. Muffins till middag är ingen hit.


Bjuder på en bild i alla fall. Snart ses vi minisvägerskan! Då ska vi minsann pladdra som aldrig förr =)


Monday, June 18, 2007

VD-Nils och hans pengar

Dessa höga VD-löner. Som jag alltid tänkt att "vem bryr sig" om. De har ju ändå ett grymt ansvar, låt dem tjäna multum.

Men 24 miljoner om året. Borde ju bli 2 millar i månaden. (Dubbelkollar med kalkylatorn...Jo.) Det måste ändå vara lite absurt. Jag är utan tvekan ett fan av att man ska tjäna mycket pengar om man förtjänar det. Men frågan är om det är praktiskt möjligt att göra sig förtjänt av så mycket pengar? Jag tror inte det. Skulle vara Einstein-klass då.

Jag skulle vilja etablera ett nytt system. Vi tänker oss en VD. För att han (ja ja ja det är en han) ska dra in pengar utöver det vanliga, så måste han även komma med nya idéer utöver det vanliga. Annars kan ju vem som helst sitta på posten. Och där kommer systemet in, för varje nytt påfund som VD-Nils kommer på och som ger bra resultat får han sig en redig slant. Ett slags bonussystem där geniala tankar (för geniala bör de vara) premieras.

Men ett bekymmer är det helt klart med VD-lönerna. Vem ska liksom bestämma vad som är skäligt? 12 miljoner om året? Eller 6? Jag menar de ska ju inte behöva ha det fattigt...samtidigt som att bada i pengar känns ytterst onödigt det med. Och som anhängare av den liberala sidan blir det aningens konfliktfyllt att begränsa. Fritt men ändå styrt. Hmm...

Ack och ve, inte är det lätt.

Skärpning gossar

Överraskande nog kom bakis-Kebus på idén att grilla ute hos pappa. Pappa som alltid är öppen för idéer var snabbt med på noterna och hämtade oss.

Blev grillspett med grönsaker och kyckling, sallad och pommes fritttttes. Mmm...Insåg tyvärr att både min far och käresta är ena svaga ynklingar. Annat kan inte anses då jag fick plats med minst ett grillspett fler än dem i kistan. Löjligt ;)

Fullproppade begav vi oss ut på en söndagspromenad i byn. Söndagspromenad i dess riktiga bemärkelse. De inte bara äter mindre än en flicka, de traskar saktare än farmor. Så min ambition att låta entimmespromenaden utgöra dagens motion fallerade totalt. Jaja, de är ju trevliga att umgås med i alla fall...

Sunday, June 17, 2007

Helgrapport

Känner ett tvingande behov av att redogöra för fredagens och gårdagens händelser.

Fredag:

- Morgonpromenad med P. Skulle få se och röra en hundvalp men ägaren ville inte släppa in oss. =(

- Jobbade. En bra dag förutom min extrema frustration över att behöva lära kollegor med högre stående befattningar vilka regler vi har. Slutar aldrig att förvånas.

- Kvällen spenderades hos mamsen med varma mackor och "Skruva den som Beckham". Trevlig film, såg den för flera år sedan och blev lika glad då.

Lördag:

- Pumpade på morgonen. Gick bättre än vanligt, kände mig stark. Yes! Får härlig kick av att lyfta en stång till pulserande musik.

- Blev hastigt och lustigt inbjuden till sommarfika på en terass av fina vänner på pumpen. Underbart. Alla vänner och bekanta här i hemmastaden gör mig lycklig. Och får mig att fundera över varför jag inte bor här...Samtidigt är det vetskapen om att jag inte bor här som gör att jag uppskattar livet här. Samma ambivalens varje sommar- och jullov. Bo här eller där, här eller där, här eller där...Karriär där, familj och vänner här. Aaja, min plan är att bosätta mig här om några år, får räcka så än så länge.

- En till fika ute på stan med Kebus, svärmor och ett gäng härliga människor. Lovely.

- Lite shopping. Bara lite, lovar. Allt på rea: Turkosa småbyxor, armband, ring, örhängen. En bikini ligger dessutom undanlagd på HM till idag...(Som jag blev grymt sugen på att hämta nu när svägerskan tydligen köpte TRE stycken igår. Jesus!)

- Tupplur innan festen.

Helgens sämsta (under en annars mycket trivsam helg): Alla satans jävla smycken som jag köper och som alltid fördärvas på ett eller annat sätt. Armbandet gick av två gånger och är nu borta med vinden. I fredags bestämde sig ett av mina blingblingörhängen för att ta en simtur i toaletten. Nemas problemas tänkte jag. Bara jag spolar bort b***et först så plockar jag upp det med en handske. Den gubben gick inte. Efter spolningen fanns bara vatten kvar och en gråtandes jag. Kan man abonnera på örhängen? Jag förbrukar dem som jag förbrukar tops.

Danshomies for life

Uppe och vaken dagen efter en lyckad fylla. Alltid samma spänning; vakna åtta på morgonen med pinande huvudvärk och ett fasligt illamående eller vakna vid tolv med hälsan på topp. Blev det senare. För undertecknad. Undertecknads pojkvän däremot påbörjade besöken med huvudet i toaletten redan igår kväll.

Grymt kul igår. Var på fest med mina dansvänner och några fler. Åt hamburgare på balkongen i solen, drack vin och åt fluffande god jordgubbstårta. Mmm...Mycket folk ute på krogen, härligt att få träffa så många vänner. Samt att bokstavligen få dansa röven av sig.

En mycket lyckosam kväll.

Thursday, June 14, 2007

Arbetsrätt is the shite

Yes. Jag fick VG på arbetsrätten. Läraren var aningen skeptisk till vår metod vad gällde uppsatsen. Ja, det är jag med. Men att den ansågs vara provokativ är jag ytterst stolt över. Hellre beröra än att vara en mes som go with the flow. Ifrågasätta är bra. Diskutera är bra. (Att bli motargumenterad är mindre bra men tyvärr ett nödvändigt ont.)

Jag hade bäst av alla på tentan. HaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaHA.

SVÄGERSKAN



Karin. Lill-Karin. Cookie. Kakanus. Kärt barn har många namn.

Min bror har exceptionellt god smak, och valde därför för tre år sedan denna skönhet till att bli hans partner. Lång, smidig och blond. (Svår att tävla med, så jag låter bli.) Hon visade sig emellertid vara allt annat än en dum blondin. Tvärtom, så är hon av det intelligentare slaget. Studerar kemi på universitet. Pluggar ständigt. Nördigt, ja. Men ändå. Hon är älskvärd, och därför en självklar medlem i vår familj.

Snart ska svägerskan, jag och våra grabs till Turkland. Stackars lilla barn. Hon kommer bli angripen av turkiska blickar var hon än går. Men så är hon ju van. I Rom tittade italienarna beundrande på den långa ljusa varelsen, och i Egypten blev hon budad på med ett antal kameler. Tur dock i Turkiet att hon har en ett år äldre beskydderska som med sina elaka inborrande blickar kommer att skrämma skiten ur alla som käkat glosylta med tittsås.

Jag letar, letar och letar. Nån jädrans defekt bör väl kvinnan ändå ha? Ledsen folks, men ännu är inte fläcken funnen. Hon har förvisso omänskligt höga prestationskrav på sig själv, men det är väl ändå en flickfolksjukdom vid det här laget.

Kuriosa: Hon är en jävel på att springa på löpband. Kom nyligen hem och beklagade sig över att hon inte sprungit sin mil så himlarns snabbt. MIL? Själv tar jag en kilometer i taget och har vid halvmilen kräkset uppe i strupen, farligt nära att göra en vulkanliknande rörelse.

Dagens agenda...

...såg ut som följer:

- Pump på gymmet 06.45. Ja, det tåls att upprepas: 06.45. Jag är så j-a stolt.

- Jobbade fyrtioelva timmar. Var på hugget idag, NIO pinnar. Pinnarna är starkt åtrådda på mitt jobb. Jag jobbar på en cirkus. Varje kvart ploppar en ruta upp på datorskärmen med en stretchande kvinna i fula kläder. En halvtimme senare tittar jag till höger och ser en hel grupp stå upp med armarna upp i luften. (Friskvård is the word, pensionsgympa is my word.)

- Jag och mina gäspningar fikade med Per.

- NEJ NEJ NEJ. Att ha två timmar över en kväll utan syssla kommer inte på fråga. Självklart hyrde jag och K en DVD. Entourage, rekommenderas.

- Kläder har dessutom tvättats.

Wednesday, June 13, 2007

Han sa ja, hon sa nej (hoppas jag)

Nu har de ringt. Två stora nyheter.

MIN STOREBROR HAR FÅTT JOBB PÅ RIKTIGT! GRATTIS MIN ÄLSKADE STOREBROR, DU ÄR MIN IDOL DET VET DU VA? =)

MIN SVÄGERSKA BLEV UTBJUDEN PÅ GYMMET AV DEN EXTREMT STOR-RUMPADE KILLEN SOM JAG TITTADE PÅ MED STORA ÖGON NÄR HAN GJORDE BENBÖJ. HA! GRATTIS =)

Crap

Jag blir extremt irriterad på:

- Chefer som inte har förmågan att ta egna beslut. Allt ska kollas upp. Läsas. Regler. MEEEEEEEES. Jag tror jag vågar sträcka mig så långt att hävda att i alla fall det problemet har inte manliga chefer. Så är det. Men duger man inte till något annat så kan man alltid pyssla med administrativa göror och bli lillchef.

- Att tiden går så snabbt. Jag hinner inte. Hinner inte leva. Hinner inte mysa. Fan, snart är jag gammal. Panik. Näe, hemmafru är vad jag ska bli.

- Att det blir så satans stökigt snabbare än blixtens hastighet här hemma. Det går inte. Jag blir irriterad att snubbla över allt och leta efter minsta lilla obetydliga hårsnodd. Återigen en konsekvens av att jag inte HINNER.

Och varför i helsike svarar inte Master eller svägerskan?

När jag blir stor ska jag bli...

Gaaahh! Fritiden är som bortblåst när man jobbar. Kliva upp, frukost, jobba, hem, middag, träna...Och sova.

När det dessutom ska gås (gås?) på födelsedagskalas eller fikas med vänner efter jobbet hinner jag knappt gå på toaletten. Och framförallt inte se på TV.

KATASTROF.

Jag vill se på TV. Softa. Länge och väl. Få vara en riktig soff, nej, sängpotatis.

Det är min dröm. SÄNGPOTATIS IS MY WISH TO BE.

Tuesday, June 12, 2007

Tandläkaren...

...besökte jag idag.

Vid varje tandläkarbesök anländer ångesten. Ångest för alla de gånger (=aldrig) jag inte använt tandtråd, alla de gånger jag HAR lagt mig onykter (av alkohol eller trötthet) med oborstade tänder och för alla de mängder söta saker som slunkit in i min mun.

Och varje gång ligger jag i stolen med krampaktiga småsvettiga händer och flexade fötter, medan min min undersöks. Håller andan och vill att hon bara ska flyga förbi tänderna: P1, Z3, K2 o.s.v. Utan att nämna karius eller baktus.

Min dom blev en s.k. defekt. Glad i hågen blev jag över att inga hål fanns, då jag väntat mig minst två. Tills jag insåg att "defekt" kanske är kodordet för hål. Är det så? Har de slutat med karies och börjat med defekt? Va? VA? VAVAVAVAVAVAVAVAVAVA?

På tisdag ska defekten bli en perfekt. AAARRRRRRRRGGGGGGGHHHHH vad jag avskyr det där ilande ljudet av borrningen.

Stick Hubert

Ni uppmärksamma läsare vet att Keborst läser en gitarrkurs på distans.

Dagens sång : Myggan Hubert

Jag är en liten mygga och Hubert heter jag
Jag bor i en sardinburk om du vill veta var

Han spelar den tragglande. Och sjunger till. Om och om igen.

Så är det att ha en estetiskt lagd pojkvän.

Är han aldrig framme vid coola boyband-låtar? Lite sexig skönsång live i livingroomet?

Ge mig pengar. Och tid.

Skämmes? Jag? Ja visst. Men ickenärvaron igår berodde enkom på det faktum att det är extremt energikrävande att:
-jobba HELTID hela dagen (hur fanken orkar vuxna? hur orkar arbetande föräldrar?)
-låta telefonrösten gå på högvarv i åtta timmar i femhundraåttioelva samtal
-kramas å vara vänlig mot mina kära kollegor vilka jag inte träffat på ett halvår och dra samma vers ("skönt å vara hemma", "härligt med sommarlov", "ja skolan går bra")många gånger...same same same...
-ha magknip i fyra, nej sex, timmar. (Det tar några dagar innan jag känner mig bekväm med nya toaletter. Och ny omgivning.)

Det här med maten också. Måste äta lunch OCH middag. Blir så satans dyrt. Lunchen får jag köpa själv. Med middagarna finns det däremot möjligheter. Att bli bjuden. Jag jobbar hårt för att bjuda bort mig själv.

Igår: Pappa bjöd på restaurang. Tack.
Idag: Åt på café med vän. Effektivt rent tidsmässigt, umgänge + intag av föda. Men dyrt. Crap.
Imorgon: Vi bjöd in oss hos K:s mamma. Samt födelsedagsfika.
Torsdag: Mamma? (Helst inte fiskpinnar i tortillas med sås.)
Fredag: Frivillig? Inget extravagant krävs. Gärna lite proteiner dock så jag blir stor och stark.

Sunday, June 10, 2007

Dagens insikt två

Jag kan komma långt med min blogg. Påverka. Ända upp i toppen.

Det insåg jag idag.

När jag för en tid sedan dömde ut Comhem här visade min barndomskamrat, som mycket lämpligt jobbade på just Comhem, texten för sin chef. Coolt!

Till veckan börjar hon på Telia. Jag passar därför på att berätta att Telia är lika kassa de med. Alla tele- och bredbandsoperatörer suger. Skärp er.

Någon som arbetar på bank? Posten? Vårdcentraler? Skit. Skit. Och skit.

Dagens insikt

20-åriga grabbar + körkort + fräsig bil = Ingen hit

Jag satt med andan i halsgropen medan bilen färdades näst intill rakt fram i rondellen och en minut senare när krocken var nära. Jäkla snorunge.

Och ja, jag har blivit en gammal skrajsen kärring. När jag var 18 och lånade pappas bil för roadtrip med polarna till Stockholm körde vi race med en annan bil. Galet. Där kan vi snacka om korkade snorungar. Tur jag är smartare nu.

Körkort borde man få vid 23.

Per


Ladies: Han är singel. Kontakta mig om ni vill ha numret.

Next presentation

Har fått tuff prestationsångest när det gäller presentationerna. Därav avbrottet, som jag nu ska försöka avbryta. Denna gång är det......UPPSALAFANATIKERN alias PER som får äran. Wee! (Då kan du förlåta mig för min ickenärvaro igår va? Pliiiiiiiiiiiiis!)

Per och jag är kamrater. Han är en fin vän. Och pålitlig. Varje kväll vid 12-tiden när man sitter och har som tråkigast i sin vill-inte-sova-än-fast-jag-är-fasligt-trött-fas poppar han otvivelaktigt in på MSN. Loggar han inte in blir jag orolig. Och lite ledsen.

Han var Masters vän. (Per tycker namnet Master är ytterst otrevligt, blir han skrajsen månne?) Sen blev han även min vän. Trevligt =). Han bodde i Sundsvall, sedan Uppsala, och numera av någon outgrundlig anledning i Sundsvall igen. But why? Men fin nyinköpt lgh bor han i. En rastlös själ har Per. Vilket troligen gått alla hans vänner på nerverna flertalet gånger. Alltid hopp och lek som står på schemat. Konstig att han med sitt barnasinne lyckas plugga så mycket som han gör.

Tillsammans delar vi kärleken till serierna Vänner och Alla Älskar Raymond. Den senare tycks ingen annan, i alla fall inte många, än vi gilla. Skummish. Rays mamma....Haha. Men inte bara lättjefulla komedier pratar vi om. Politik och nyheter avhandlar vi också. Per är en hejare på historia. (Själv är jag kass.) Ibland går vi promenader.

Per bjuder lite då och då till fest. Det är roligt. Även om jag i fortsättningen kanske inte får tillåtelse att medverka på hans fester, då det sist blev för mycket av det goda. (Skämmes på er att lura i mig sånt starkt.) För övrigt verkar Pers (många) vänner inte lika festbenägna som honom. Hur som helst dyker de inte alltid (läs: aldrig) upp. Hehe.

Han har kort lockigt hår. Pluggade till lärare för att sedan byta till statsvetare. (Om jag förstått saken rätt. Diplomat ska han i alla fall bli.) Jobbar i sommar med otäcka farliga galningar...Hua. Sist men inte minst: Han är nog en av den här bloggens absolut trognaste läsare. Tack =).

Glöm det - Du stannar

Fan fan fan. Jag har ju inte bränt mig!!! Varför faller det då vita hudprickar till golvet när jag kliar mina axlar? Blir till att smörja in kroppen varje timme. Klistra fast brunhuden. Har man jobbat så hårt som jag gjort ska den baske mig inte få försvinna utan kamp.

Saturday, June 9, 2007

Våffelfiasko



Pappa försöker desperat rädda det som räddas kan...Andra civiliserade människor med lite hyfs i kroppen hade slängt slafset. Inte jag. Som en hungrig apa gapade jag och kastade in våffelslamsorna.

Me like.

Lycka är att...

...sitta ute på balkongen en varm sommarkväll med en filt runt kroppen och en Baileys á la mintchoklad i handen. Ahh...Tända ljus på bordet, musik och en älskling mitt emot.

Mitt maraton i fantastiska dagar fortsätter. Har idag:

- Gått morgonpromenad med mamsen. Blev mycket backträning, mamma ska på vandringsresa snart. Skådade vackra villor i alla de slag. Vi avslutade med varsin glass i solen.

- Solat på balkongen. Börjar likna ett Othellospel, ryggen vit och fronten svart. (Typ.) Ett helsike att sola baksidan, måste ju ligga ner med ansiktet i jorden. Hur lösa?

- Haft dansklass med 11 tjejer. Var flera år sedan sist men grymt roligt. Blir så hjärteglad när de är duktiga...En tjej ville stretcha med spagat och split. Ja va faaan, vill de så. Själv skrattade jag mig igenom den hemska prövningen, jag är stel som en robot. Fy. Imorgon blir det Cara Mia. Deras ögon glittrade till när namnet Måns nämndes...Hehe.

- Varit hos pappa. Våfflor stod på menyn. Våfflor blidde det ICKE. (Som ni ser ovan, ingen hit.) Slutade med pannkakor, antagligen de fetaste jag nånsin ätit. Blev det någon olja kvar i flaskan?
Som grädden på moset smällde jag i mig chips i stora lass till filmen. Turkland 2007, whats happening? Skärpning imorgon.

Halvdan insats & Kossaluktande mjölk

Mamma ville bjuda oss på en öl/cider ute igår kväll. För det fina vädret. Och för att göra en insats att som vuxen närvara på stan bland stökiga ungdomar.

Vi möttes. Solen försvann. "Jaja, kom nu så vi får det här gjort". tyckte mamma. Härlig inställning till det här med mysiga sitta-på-uteservering-med-trevligt-sällskap-kvällar.

Vi anlände runt halv åtta. Strax före nio var drickan uppdrucken och mamma tyckte hennes insats var genomförd. Att vara vuxen på stan en fyllekväll är trevligt så länge inga ungdomar på stan finns. När de vinglande och rökande börjande ränna omkring är det inte roligt längre. "Nej nu vill jag hem". HAHAHAHAHA.

Hon är rolig. En gång fick hon komjölk av en snäll gammal tant. Tanten ger ofta mat till mamma. (En annan gång fick en burk med kokad gröt.) Allt brukar åka raka vägen in i toalettens underbara land. Komjölken hivades in i kylen, med rynkad näsa. Först nån dag efter lyckades hon ta mod till sig och hällde ut mjölken. Vad mamma inte väntat sig var att det flera dagar efter luktade kossa i hela köket. (Sjukskrivingen var nära.) HAHAHAHAHA.

NU: Promenad med underbara mamman.

Fina & Fulla studenter

Ännu en fantastisk dag i solen igår. I love it. Efter promenaden satt jag på en balkong och solade...mmm....Självklart blev det glass senare på stan.

Mötte några lastbilar med firande fulla studenter på väg till träningen. Åhh...vad roligt för dem, söta beskedliga ungdomar tänkte jag. Tills de började gasta "VISA PATTARNA" till några fnissande flickor på gatan. Och vem hade kunnat vänta sig annat, de kom från the one and only raggarskolan in stan med byggarlinjer och andra testosteronfrämjande program.

En annan student väckte oss i natt genom att frenetiskt ringa på porttelefonen. Jag yttrade några fula ord för mig själv och klappade till K. Sånt man får ta när man bor mitt i stan och smårbrorsor måste låna telefonen.

Friday, June 8, 2007

Gert gav mig rysningar

Gick morgonpromenad med radion i öronen. Gick förbi champagnetörstande studenter...och blev avundsjuk. Jag vill med!

Kommer ni ihåg den där låten om sunscreen där en man med basröst ger lyssnarna en massa livsråd? Den låten var tydligen en favoritönskning hos Rix MorgonZoo av blivande studenter, men med Gert Fylking som talare och Jill Johnsson som skönsjungande sångerska. Hör man Gerts namn tänker man genast på lowlevel-humor vilket gav mig föga förhoppningar om låten.

Men nähädu! Var en riktig låt, en riktig inspelning. Och alla vackra råd som gavs av Gert gav mig gåshud. För råden var så sanna. Och då slog det mig att, nej, jag behöver inte vara student igen. För jag är så lycklig NU. Jag gör vad jag har valt att göra, umgås bara med de jag gillar OCH solen lyser. Fantastico.

NU: Ska dra iväg till ån och sola. Projekt bli hur-jävla-brun-som-helst fortsätter.

Underligt

Varför är inte gräset lika grönt i Sundsvall som i Uppsala? Och nu pratar jag bokstavligen. (Möjligtvis även bildligt talat i och för sig.) Blir så mycket vackrare med knallgrönt gräs.

Är det för att det är Norrland? Dröjer det längre då? Snälla, tell me.

Thursday, June 7, 2007

Tänkvärt

Ni som, precis som jag, ofta tänker på livet, döden och annat filosofiskt. Tips: Prata med gamla människor.

Var och hälsade på min favoritgumma idag, en 97-åring. Pigg och glad ibland, trött och nere ibland. Men alltid tacksam och älskvärd. Sakligt berättade hon att hon älskar att somna...och att hon helst inte vill vakna. "Fader Gud, hämta hem mig nu", så tänker hon. För hon känner att hon har gjort sitt och inte har mer att hämta.

Det låter hemskt, men är nog sant. Jag tycker det både är sorgligt och vackert. Sorgligt för att hon vill dö men inte kan, vackert för att hon inte ser på döden som något hemskt. Det ger mig tröst, i min ångest som hipp som happ dyker upp, att en människa kan tänka så. Det är inte det ultimata att leva i evighet, det finns en tid då vi faktiskt kan känna oss nöjda.

Bärhjälp VS Mask

Tågbloggar gör jag nu. För 69 spänn i timmen. Ytterst oekonomiskt, men vad gör jag inte för er. (Ni kan sätta in en slant på mitt konto, ni som har nån heder i kroppen.)

Känns lite sorgligt i kropp och själ att ha sagt hejdå till mina kollektivinvånare. Jag älskar att bo i kollektiv. Kan för närvarande bara komma på fördelar. Men, nu är det bara två veckor innan vi ska till Turkland allihopa =). Och sen ska jag bo där igen, ett tag i alla fall. Trots allt finns ju min kärlek och mina favoritföräldrar i Norrland...

Svägerskan var snäll och hjälpte mig bära min grejor till tåget. Hon är en pärla. Master däremot kallade mig för en mask, gav kramar och sa adios. Tacka vet jag omtänksamma svägerskor ;).

Längsta möjliga avstånd är att föredra

På tåget hem från Sthlm efter minst sagt onödigt pass. (Ni kan ju roa er med att gissa hur många deltagare som kommer för att steppa en sjusärdeles varm dag samtidigt som folk tar studenten för fulla muggar.)

Jag sätter mig vid ett bord, för där känns det inte lika sunkigt. Och som alltid annars förutsätter jag att jag får sitta där själv om det inte är fullt i tåget. Men icke sa nicke. Det finns maasssor av andra platser lediga, men tjejen som kommer ska promt sitta precis bredvid mig. VARFÖR? Var hon inte svensk? Förstod hon inte att jag vill ha space? Att jag ville vara ifred i mitt säte? Att svenskar inte gillar samröre med främlingar om det inte är absolut nödvändigt?

Min förhoppning är i alla fall att mitt "fantastiska minimalistiska mimspel" (vilket en man en gång komplingerade mig med under en tågresa) tydligt visade hur mycket jag ogillade hennes beteende. Skämmes.

Sol sol du sagolika sol

Ännu en dag med klarblå himmel, strålande sol och värme. Jag är helt lyrisk över den svenska sommaren.

Har precis kommit hem efter ännu en underbar morgonpromenad. Jag älskar de fina villorna med egna gräsmattor och utemöbler...

Svägerskan ligger och sover fortfarande...trååkigt! Måste bullra lite mer så hon vaknar. För vi ska sola framför huset. Wee!

Ikväll blir det tågresa till S-vall efter sista steppasset innan semestern. Nice! Ska bli skönt att komma hem till familjen och Keborst. Även om master och svägerskan kommer saknas...Men nu får de äntligen lite privacy =).

Bildbeviset


Letade med ljus och lykta efter en bild där han ler. Enträgen vinner.
Pappa har precis lärt sig att han inte behöver titta upp när han fotograferas. En följd av att han lärde sig titta lite neråt istället blev dock att även hans blick föll ner. Det ska vi fortsätta jobba med.
Det är det här du vill uppnå farsan, du både TITTAR fram och har HUVUDET rakt vinklat. Bra där ;)

Wednesday, June 6, 2007

Paps

Nä, nu är det verkligen dags för en ny presentation. Då personen i fråga bett om att få sin uthängning avverkad snarast möjligt så han slipper våndas mer, går jag självklart hans önskan till mötes. Vad han våndas över är jag emellertid ytterst frågandes över, för vilka flaws kan nånsin finnas hos min PAPPA? ;)

Pappa. En nobel man. En farsa att vara stolt över. Inte sällan slänger jag i en konversation in en mening i stil med "min pappa säger att" och sträcker lite på mig, full av tillit att min pappa har rätt. För min pappa har alltid rätt. I mina ögon. (Varför jag under Rysslandsresan blev lite putt över att han då och då slängde in lite osanningar. Fy på dig.)

Kanske ska jag inte skriva sånt här. Kanske är för integritetskränkande. Men jag måste. Min pappa är aktieexpert. Coolt va?! Megacoolt tycker jag.

Min pappa är dessutom expert på att uppskatta tider. Och antal. Och sträckor. Det här med uppskattningar är hans grej. Lokalsinnet är också det på topp. Även om han i Tallin gjorde bort sig totalt då vi hamnade på heeelt fel plats. Efter analyserande av undertecknad kom vi dock fram till att detta endast hade sin grund i att han upptäckt att svärsonen också var en hejare på att hitta, och därför slappnade av en smula. Vilket uppenbarligen gick åt skogen. Så den tabben gör han aldrig om.

Pappa är ganska lättövertalad. Lyckades bland annat övertala honom (och min mor) om att en kort tid efter en totalrenovering av mitt dåvarande flickrum få flytta till ett mindre fulare rum på övervåningen. För att inte långt senare lägga beslag på hans sovrum, det finaste rummet i huset. Haha. Men det är bara för att min pappa är så snäll. Och mycket generös. Han gör allt för sina barn. Och vi gör allt för honom =).

Men någon liten brist måste väl gubben ha? Hmm....Mmm. Lite seg. Tar ett tag att besluta om saker, tar ännu längre tid innan beslutet verkställs.

Slutligen. Han gillar att diska. Och att köra bil. Och han gillar småprojekt. (Det senare är min egen analys, men den stämmer.) För närvarande är det platespotting som gäller.

Så ja Farsan! Var väl inget att oroas över? Stor kram, älskar dig till månen och tillbaka stjärnstopp gånger om!

Svenska sommar, ÄLSKA!

Shit värmen tar aldrig slut! Sitter i sängen och klibbar ihop...Förutom på jobbet då, där var det svinkallt. Kunde knappt skriva på tangenterna för fingrarna var stelfrusna.

Haft en härlig dag i den mycket vackra och mysiga Stadsparken. Tänk att Uppsala bara blir bättre och bättre. (Gick dessutom med svägerskan på morgonpromenix i ett bostadsområde, jag lääängtar till jag också har hus och gräsmatta.) Jag, bästisen och en kamrat från jobbet kämpande på med pressandet bäst vi kunde. Torr höll vi oss inte. Ett par timmar senare kom master och svägerskan och joinade oss. (Master aningens putt då en drullputte råkat få med sig hans cykelnyckel. F´låt.)

Kvällen avslutades på jobbet där jag, äntligen, hade tid och ork att rensa bland både mail och papper. Sommarstädning i pärmen. Skönt.

Sommar å sol...

Yo. Grattis Sverige på nationaldagen! Tror få bryr sig i och för sig...

Blev ingen presentation igår, var för trött. Men andas INTE ut för jag kommer fortsätta...Och alla som inte blivit beskrivna ligger i farozonen.

Nu ska jag sola i Stadsparken. Har bott i staden i två år, men aldrig vetat var parken ligger. NU får jag äntligen veta =). Ska pressa...

Tuesday, June 5, 2007

Martin...det var inte snällt gjort

Sommar. Sol. Varmt så in i bomben. Jag ligger och fläker ut mig på lilla gräsmattan framför huset, vid vägen. Bilarna dundrar förbi så det skakar i marken (små jordbävningar!) och sommarklädda människor spatserar förbi.

När jag ligger där i min lilla pöl av svett med P3 i hörlurarna spelas Martin Stenmarcks "Sjumilakliv". Jag, som har så dålig hörsel att jag sällan hör vad fasen de sjunger, njuter av att äntligen låta Martins ord ljuda in i mina öron. Och då slår det mig. JAG HAR DET! Nu vet jag varför Brittan flippade ut och var konstig.

Jag vill kasta loss,och lära mig slåss. (Vad har B gjort om inte kastat loss?)
Raka av allt hår,och bäras ut på bår. (Precis.)
Ta tjuren vid hornen,och hålla dom hårt. (Fritt för tolkning.)
Bita på sanningen,Och kväva all gråt. (Ja ni kan ju tänka er hur mycket gråt flickstackarn har kvävt!)
Börja sluta tro,och låta vansinnet gro. (Kabballallalaaaahhh. Och galen hon blev.)
Jag vill sparka bakut,och göra nåt sjukt. (B är en hejare på att hitta på sjuka saker.)
Släcka fyren på berget som räddade liv,och smita från smällen med sjumilakliv. (Har B smitit från smällen? Njae...hon tog båda sina smällar och förlöste dem.Med stora kliv.)
Jag kommer inte hem ikväll,om jag känner mig själv. (B kom mången gång inte hem till sitt hem. För hon partade/däckade. Yejj!!!)
Låt oss ta farväl,av både hjärta och själ. (B och trashet.)
Jag kan ta ett långt hårt straff för alla stunder vi haft.(Straffet hon fick för sitt giftesmål med trashet blev instängning på rehab.)
Jag vill byta land,och vara han som försvann. (Trashet försvann.)
Börja om på nytt, och få såret mitt sytt. (B är på G igen. Back in business. Mimande shower, dansträningar och dietkurer.)
När jag vänder och springer långt härifrån,se mig som saknad, en förlorad son. (Ja söner har hon ju faktiskt...hopefully inte förlorade.)

Brittan har ju baske mig gjort allt det som Martin ville göra! Shit...jag är så clever. Martin bär med andra ord skulden för Brittans små felsteg. (=sjumilakliv.) Schysst. Jävligt schysst.

Bosse - nu kommer du genast och lägger dig. NU sa jag!

Ursäkta mig. Men vad i HELVETE är det med folk egentligen ? Ormen Bosse är på rymmen.

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1087025,00.html

Varför? Jo, för idiothusse ville vara snäll och låta lilla (2, 5 meter lång) Bosse ligga kvar under soffan när han själv skulle sova. Och sen var Bosse borta.....Åhh nej!!! Bosse kan dö i kylan ute!

Jag skiter fullständigt i Bosse. Däremot sänder jag mina största sympatier till Bosses ormrädda grannar som nu måste leva i ständig skräck för att nån jävel ville ha en orm som husdjur som den sen uppenbarligen inte kunde sköta. Själv skulle jag inte sätta min fot i huset, eller nej, själv skulle jag inte sätta min fot i STADEN förrän Bosse var återfunnen.

Jag blir så arg på alla egoistiska reptilägare som inte har respekt för att extremt många har ormar som sin största fobi. Om man inte kan hålla reda på åbäket - skaffa en inte.

Monday, June 4, 2007

FARMOR

Min farmor. En riktig bullfarmor. Sån man läser om i böckerna. Hon stickade massor back in the days men fick sluta pga. onda axlar =(. Men dämmit vad hon stickade snabbt då det begav sig! Min farmor är farmor till många andra. Inte bara till mig och de tre andra barnbarnen, utan även till våra vänner. För min farmor tycker om att inneha farmorsyrket så mycket att hon gärna lånar ut sig själv till farmorslösa typer. (Vid intresse, kontakta mig på villlånabullfarmor@snälla.se)

Tillbaka till maten. Om jag bodde hos min farmor skulle jag och många amerikanare ha minst en gemensam nämnare. DALLRET. För hos farmor blir man lätt tjock. Alla ni som besökt min farmor för ett mål mat (och ni är inte få era snyltare) vet att den onda cirkeln är svår att komma ur. Om man inte äter upp: Då var det inte gott. Om man glufsar i sig hela härligheten: Då var det för lite. Svååår balansgång. Min farmor fick t.o.m. mina små och smala vänner bästisen & lillsmurfen att äta flera portioner hemma hos henne. Det ni. Ingen vågar säga nej till den kvinnan.

Min farmor ska få en hörapparat. Jag gissar att hennes söner (javisst, ni brajta people har redan listat ut att hennes son är min far) jublar. Jag måste höra efter med farmor var hon köpte den, jag behöver också en. Undrar om det är rea på såna någongång?

Alltså. Farmor. Två söner. Fyra barnbarn. Ett barnbarnsbarn, ett till på väg. (NEJ, inte jag som avlat.) VÄRLDENS BÄSTA FARMOR, så det så. (Grym på kortspel.)

Utan konkurrens

Alltså det är så sjukt obegripligt stört. ALDRIG mer ska jag ha ångest över en lätt smått pinsam fyllegrej. Aldrig mer skamsköljningar dagen efter.

För den beskedliga lilla dansksvennen som helt dyngrak tog sig en tur framför miljarders biljoner åskådare (typ, har ingen uppfattning what so ever vad gäller antal) och samtidigt passade på att daska till domarn har vunnit priset måååååååååååååååånga år framöver.

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA. Tänk er. Vanlig kille. Snart 30, i stadgningsåldern. Sambo. Bor i villa. Vanligt yrke. Tänk er vilken fruktansvärd chock för de som såg honom på TV. Som kände honom som denna vanliga, kanske t.o.m. småblyga, kille.

Om jag var han. Så skulle jag flytta utomlands. Eller gömma mig under en filt väldigt länge. Oh Lord...jag verkligen känner hur det kryper i hela min kropp av ångest...för hans skull. Måste ju betyda att killen själv har kliat sönder hela sitt skinn.

Sunday, June 3, 2007

MAMMA


Näste man till uthängning. Eller rättare sagt kvinna. Passande till min stundande sinnesstämning av längtan efter kärlek föll valet idag på...MAMMA.
Min mamma är en kvinna att vara stolt över. Jag ser upp till min mamma. Hon är en driftig kvinna, som kanske inte vet om det själv. Men jag vet. Hon kan mycket, och lär sig gärna nya saker. Även om hon hyser stor aversion till att utveckla sig inom den tekniska världen. Efter minst ett år av nyttjande av internet är risken fortfarande stor att det går åt helskotta när hon ska maila, göra bankärenden o.s.v. Det är i dessa stunder som ens pedagogiska förmåga genom telefon starkt prövas.
På senare år har jag (i vissa fall till min fasa) upptäckt att jag är som min mor. I många avseenden. Jag hetsar lätt upp mig. Jag kan tjata utan anledning. Jag kan tala i falsett. Jag oroar mig för mina älskade.
Min mamma är en kycklingmamma. Jobbigt i många stunder, men ack så underbart i andra stunder. Min mamma finns alltid där, oavsett var när eller hur. När jag fick akut urinvägsinfektion mitt i natten och satt vaken på toaletten i timmar av smärta kom hon på en kvart när jag ringde. Utan funderingar.
Vi kan lätt hamna i småbråk. Som en stund senare får ett abrupt slut när vi hittar ett annat ämne.Min mamma är en fin vän. Vi har mycket roligt hon och jag när vi leker. Jag brukar sno hennes kläder, väskor & skor. Hon har mer koll på trender än jag. Nu blev jag blöt i ögat.
Massa kärlek till dig min omtänksamma, generösa, godhjärtade, starka mamma. Jag älskar dig så mycket.

Smakar det så kostar det

Apropå uthängningen av folk som pappa så fint kallade det. (Även om jag väljer att beskriva det som hyllningar ;)) : Jag kopierar Sevens metoder. Om någon av er uthängda upplever något av det skrivna som kränkande, obehagligt eller helt enkelt inte uppskattar uppmärksamheten. Skicka mig ett sms så tar jag bort det ni önskar. Till en kostnad av 30 kr.

Ambivalent fjolla

Ännu en helg till ända. En underbart perfekt helg. Och ju bättre man haft det desto sämre mår man när det tar slut. Så med gråten i halsen sa jag hejdå till Keborst vid tåget. En blandning av kärlekssaknad, söndagsdeppighet och ensamhetsskänsla. Hyrde första säsongen av Vänner för att muntra upp mig själv. Vänner och Alla Älskar Raymond har räddat mig i många dystra stunder. Gör gott för själen.

Jag har så mycket kärlek i kroppen som vill ut. Blir så ibland. En blandning av lycka för att jag har så många att älska, samtidigt en sorgsenhet för att jag inte är med dem just nu.

I stort sett hela dagen har spenderats på läktaren på beachvolleybollen. Så grymt härligt. Strålande sol, massa ungdomar, en minst sagt lyrisk speaker och spännande matcher. Solen är farligt het. Båda syskonen L fick smaka på nyans röd på skinnet igår så idag blev det till att täcka för.

F´låt

Civilingenjör ska han bli. Inom energisystem. DET NI! Hands upp för Markus.

MARKUS


Markus, är en hyvens kille. Bördig från Norrland, numera studerandes i Uppsala. Pluggar...ehh..nåt som har med natur att göra? Kamrat till min bror Master sedan lääänge. Nästan granne med oss back in the days.
Markus är snäll. Lugn. Skrattar festligt. Han har varit hos min farmor flera gånger. Och har ett alldeles eget körkort.
Markus, Master och jag var i USA tillsammans för två år sedan. Vi var i spännande städer som N.Y., Miami, Las Vegas och San Fransisco. I slutet av resan var vi i San Diego. Vi hade väntat oss soligt och varmt=hänga vid poolen. (Som förra gången.) Det gick inte vår väg. Vädret sög. Så vi låg framför TV:n i 4-5 dagar. Receptionisterna gav oss konstiga blickar.
Kuriosa: Markus är släkt med en myycckkkket känd ishockeyspelare.

HA! Äntligen...


...lite action i tråkfotbollen. Och det bästa var att TV4 ansåg skandalen vara så pass stor att de satte in en extrasändning. Extrasändningar känns befogat vid terrordåd i 9/11-klass, och ministermord som när Anna Lind knivhöggs. Men verkligen. När en full dansk springer in på plan och smackar till domarn? Njae...Men jag älskar extrasändningars touch av spänning så inte mig emot.


Bestämde mig i min lilla vinfylla att baka en fyllekaka. Dags att skaffa sig en till guldstjärna. Här eskas det efter beröm och komplimanger utan gränser. Så, för att se till att fylla grabbarnas omättliga magar cyklade (eller snarare svävade, blir så efter lite vin) jag till ICA och köpte bakgrejs.


Slutade med en kladdkaka med vitchokladglasyr. Blev rätt ful så kiwi fick fungera som täckmantel. Kakan gjorde i alla fall vad den var menad att göra: Försätta Master i koma (för honom blir det INTE avklädning på beachen imorgon), ge mig en guldstjärna, och förhoppningsvis ge de andra grabbarna uppfattningen om att jag är...hushållelig. Om de bara visste vilken fet latmask jag är innerst inne. Gusch vad jag känner mig oövervinnerlig efter all diskning, matlagning och bakning.
Det är lite sjukt. Men jag får en kick av att få fylla killars magar. Har det med någon slags moderskänsla att göra? Att jag vill ta hand om dem? Se till att de små försvarslösa liven blir mätta och glada? (För bara man är mätt så är man lycklig...ehh..eller?) Har inte samma behov när det gäller tjejers magar...Shit vad jag kommer bli en äkta bullmamma. Oh no, tänk om det är så det börjar för såna sjuka störda som njuter av att föda upp sina partners till fetton...Ohoh...Keborst, watch out.


Saturday, June 2, 2007

Vem?

Så...VEM blir nästa person till avhandling...? *hmm...* Vill påpeka att jag INTE kommer att välja personer i någon typ av ordning vad gäller närhet, hur väl jag känner personen, hur mycket jag gillar personen o.s.v. Det gör det hela så mycket mer underhållande.

Jag tänker lite till och återkommer.

Precis som i Triss-reklamen...







...Plötsligt händer det! Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge...En sån otroligt underbar dag vi haft. Vaknade upp till strålande sol och med ett leende på läpparna. (Är osäker på leendet men hade det varit en film hade vi bergis haft ett stort leende i munnen.)
Svägerskan var tvungen att plugga, men master, Keborst och jag satte på oss våra badkläder och begav oss till parken. Där solade vi våra blek(feta) kroppar så det stod härliga till. (Ingen solfaktor här inte, vilket vi bittert insåg senare inte var en höjdare.)
Efter en timmes pressande var mitt tålamod mer än slut och rastlösheten på topp. Så vi gick till stranden (läs: anlagd sandpöl på torget med läktare runtom) där coola människor spelade beachvolleyboll. Pressandet fortsattade på läktaren, avklädda satt vi och njöt till fullo i solen.
Blev inget Gröna Lund för mig och Keborst, framförallt då vi insåg att problem kan uppkomma då jag inte åker något som innebär höjder och han inget som snurrar. Missmatch så det smäller om det. Istället blev det grillning med master, svägerskan samt två grabbs till, innehållandes: Grillspett, vin och glass. Ute. Mmmm....njutning på hög nivå. Just nu är testosteronhalten på topp i vardagsrummet. Fotboll på TV. Sverige har nyss gjort sitt tredje mål till stor förtjusning vilket yttrades genom höga vrål. I couldn´t care less. Men det är precis som det ska vara: Mys, sol ute, gemenskap och killarna i sitt esse.



Friday, June 1, 2007

NYE SERIE HOS SPEGELFJOLLAN

Nytänkande är viktigt. Så här kommer den nu: Min nya personserie med människor jag tycker om. Varför DÅ? tänker ni, och rynkar på näsan. Jo. Jag vill, som den generösa och givande individ jag är, skänka bort lite av min bloggplats till er, mina vänner. Det vinner ni på.
Jag, jag vinner för att jag tvingar kvar er som läsare då ni av nyfikenhet och förhoppning hädanefter måste besöka min blogg varje dag. För just den dagen kanske just DU blir beskriven. Ahh? HA!

Naturligtvis får min alldeles egen KEBA äran att börja.

KEBA heter Måns i andranamn. Urgulligt. Av mig och kollektivet har Keba fått många andra namn. Just nu är KEBORST det mest använda namnet. Vi skrattar gott varje gång. Keborst själv hostar till lite förbaskat. Men kärt barn har många namn.

Keborst blir ibland fanatisk. I Ryssland var BILAR det nya heta stoffet. Helt plötsligt var Keborst (hahaha, jag skrattar högt varje gång åt det namnet) expert på bilar och fick stora ögon varje gång han såg en såndär coool bil. Keborst gillar även teknikprylar. Han har två platta TV:sar, två I-poddar, och har just nu bekymmer med sin tredje (?) handsfree till mobilen.

Keborst älskar musikaler. Han är själv en musikalartist. Grym på att sjunga (het basröst) och dansa, samt göra FAME-HOPP. Just nu är Keborst på väg in i showbusiness. Men han pluggar också. Och jobbar heltid. Han är en man i farten, minst sagt.

Keborst och jag har varit ihop i nästan 2, 5 år. Inte illa pinkat. Distansförhållande i två år. Tungt ibland, men vi tror att det går. Om man är kära i varandra. Och jag är kär i min Keba. Och till hösten, KORS I TAKET, blir vi kanske sambosar i Sthlm. I början av vår affär var Keba pedant. Inte nu längre. För övrigt är Keba en underbar pojkvän. Hans bamsekramar slår alla kramar. Han håller om mig varje natt när vi ska sova. VARJE NATT. Hans hår är lockigt och tjockt. Han är envis, lite lat men ändå inte, snäll, generös, lugn. Och han är MIN.

Fortsättning följer...

Näästan sommarlov nu...

När jag ändå är igång. Så fortsätter jag.

(Ajajaj...jag tål nog inte vattenfast mascara. Eller så är det borttagningsmedlet. Skitöm och svullen på ögat ju. Aaaaaaaajjjjj....)

Igår gick jag & svägerskan en morgonpromenix. Gick förbi en 4H-gård. Där fanns det en ponny, en häst, massa getter (eller nåt, såg ut som får med horn och bäade), hönor och...säkert fler sorter men djur har aldrig varit min starka sida. Kom fram till att dit ska jag gå oftare. Blev lugn och lite smått harmonisk. Det slog mig att jag borde bli bondfru. Bonde söker fru nästa kanske?

Steppasset igår var sjukt roligt. Ibland bara flyter allt på perfekt. Och mina stammisar får varsin stjärna av mig.

Idag hade vi opponering på uppsatserna. Som sagt, jag var inte alls nöjd vår uppsats. Blev lite diskussion på opponeringen, viss kritik kan jag förstå men annan inte. (Framförallt när man får höra att kritiken fick krystas fram. Ehh...) Så här i efterhand skulle vi stått på oss mer. Jag försökte försvara bäst jag kunde men var så trött så jag glömde bort vart jag ville komma mitt i en mening. Haha. I alla fall, jag är stolt att vi valde ett intressant (läs: lite svårare) ämne istället för att bara beskriva aktiva åtgärder i diskrimineringslagen hit och dit. Och slutversionen kommer bli bra. Vi är bäst. Ingen protest =).

Snart blir det träning, sedan kommer min loverboy. Men först....

Homies:

Min tigerliknande klänning är från Gina Tricot. 199 spänn. Spring och köp! Helskön, inget som klämmer åt. My, hur kan du INTE hitta klänningar på HM, VeroModa och Gina? Kanske lite kräsen? ;)

Bra idé om en ny fest. Ska vi köra den 16 juni? Klänningsfest? Så kan Sara komma också? Då e ju Chris hemma =).

Tack för hårkomplimangerna. Som jag självklart fiskade efter genom mitt inlägg =). Men en stor missuppfattning har letat sig in. Jag har INTE glansigt hår! Nej nej nej! Josefin ditt hår är glansigare än mitt. Mitt är bara konstigt. Om det nu skulle vara så att en liten gnutta glans kan skönjas i mitt hårsvall måste det bero på dyrschampot. Som snart är slut. Ska köpa nytt på Turk-taxfreen.

Rissne 4-life

Tack mina fina Josefin för ditt underbara Rissne-inlägg! Jag blev alldeles varm i kroppen och nästan liten tårögd, så rörd blev jag! (Jag blir ofta rörd nuförtiden, är det ett vuxentecken möjligtvis? Blev sällan rörd förr.) Jag skrattade högt åt alla diverse minnen. Hahahaha. Det där med ordning och reda på farliga grejer har aldrig varit min grej. Och numera får jag skamsköjningar när jag tänker på hur extremt förbaskad jag blev att B.B-inspelningen gick åt helskotta. För övrigt var alla iaktagelser klockrena, helt underbart.

Våra problem kanske inte kan förstås av folk på utsidan. Men för oss var de viktiga. Greger och dess möss var nog ett av de främsta bekymren, fast å andra sidan så fick ju vi ha Britney på väggen. Det gäller att ge och ta.

Tigerdansen - jag är out of words, hahahahahahahaha. Och My´s skeptiska min, jag kan plocka fram den i mitt sinne när som helst, så komihågerlig och tydlig är den.

Tack söta små smurfar för vår Rissne-tid, helt klart en obetalbar tid! Saknar er båda, vi hade så roligt! Fan ta den som talar illa om Rissne. Rissne är en fin förort. Stora varma kramar till er från gammelmormor.