Monday, November 30, 2009

24 dagar kvar

Feber, snor och halsont i helgen och nu. Någon har tydligen beställt en prenumeration på förkylningar till mig den här hösten. Du som känner dig träffad, kan du säga upp prenumerationen? Utan bindningstid? Helvetet verkar dessutom eskalera för varje gång.

Uppsatsskrivandet pågår för fullt. Min uppsatskamrat är helt fantastisk. Igår hade hon med sig en stor påse med clementiner, äpplen och kiwisar till mig. Hon är som en bonusmamma och säger att jag måste lägga mig i tid. Hehe. Jag låter henne få utlopp för sina modersinstinkter eftersom hon är höggravid.

Igår hade vi familjemys i Sjöstaden. Jag älskar när alla är samlade. Vi firade första advent genom att äta egenbakad chokladkaka. Mums!

Nu har jag clementinkoma. Hjälp mig. Skulle ge mycket för att få krypa tillbaka till min varma <3.

Nu påbörjar vi nedräkning till jul = några dagar ledigt. 24 dagar kvar.

Thursday, November 26, 2009

Uppåt

Jag är psychotrött men stark. Stark i själen. Den känslan ligger lätt på topp-fem.

Sedan sist förutom det vanliga:

Fika med Mariana. Tack kära vännen, mycket givande på alla vis. Söndag söndag söndag? :)

Kärlekskväll <3

Flickan som lekte med elden. (Tack pappa!) Osedvanligt trovärdig svensk våldsfilm.

Chris, jag är så taggad att jag knappt finner ord. På riktigt. NU är det dags.

Mitt fjärde KBT-samtal. Ni behöver inte veta varför, jag kan bara önska att alla hade råd (eller sponsring) och modet. Therapy aint nothing but the shit ;)


Kanske är jag tillbaka? Jag känner hur essensen i mig är det. Det är disharmoniskt att tappa sig själv.

NU: Paradise Hotel! Förra gången var det mamman Madde, nu är jag kär i Catja. Eller snarare Peter och Catja.

Eufori del tre

Upphetsande cool:

Tuesday, November 24, 2009

Eufori del två

Okej sista nu då. Min sömn är ändå spolierad.

Förstår ni egentligen hur bra låten är? Den nedan.

Lyssna nu. Slut era ögonlock och njut.

(J1, när åker vi och badar till house i Vegas igen?)

Uppladdning

Nu när jag blir businesswoman måste garderoben delas in i kategorier. Ena sidan hel-och-ren, andra sidan party-my-ass-off. Rimlig uppdelning, visst?

Jag ser fram emot mitt nya liv. Jag är inte säker på att jag kommer gilla en så strukturerad tillvaro men jag tror att jag behöver det.

Jag tänker att NU, nu jäklar ska jag göra mitt liv till det jag vill. Tänk om man vaknar upp om tio år, helt otillfredsställd och värst av allt, BITTER? Jag vill inte slösa med mitt liv. Det här känns som ett bra vägskäl. Eller snarare som ett lämpligt raketuppskjut. Hej och Hå, nu far vi! :)

Men först av allt vill jag HIT. Någon som vill ta mig dit? Kanske som en grattis-till-att-du-blev-vuxen-present? Ni är så välkomna att ge mig den resan. Känn inga som helst hinder.

Happ...fyra timmar till alarmet.

Monday, November 23, 2009

Nu slutar vi hyckla mina vänner

Dra på trissor. Idag fick jag bita mig i tungan.

Vi säger att det finns en stor träningsförening i vårt land där ledarna arbetar ideellt. (Läs: "ideellt".) Och så säger vi att det finns en annan stor träningskedja där instruktörerna arbetar för lön.

I träningsföreningen drivs ledarna av en brinnande passion. Passen är en hobby som utövas på frivillig basis men som icke desto mindre utförs a) enligt avtal b) enligt ett bindande krav på en viss tid därför att du "fått" en utbildning c) mot ett arvode.

Jag blir smått allergisk av hyckleri. Jag kör mina klasser, jag får rätteligen betalt eftersom jag utför ett jobb och jag tycker att lönen är för låg. Pengar är inte fult. Att vilja ha betalt för en tjänst är inte liktydigt med att jag inte älskar träning. Vi som vill ha lön för vårt jobb känner mest troligt precis samma passion som de som jobbar ideellt.

Eller vänta. Ideellt? Arvode eller lön, same shit different names. Pengar som pengar. Och nej, arvodet är långt ifrån alltid lägre än lönen.

Varning

Ungdomar. Undvik kombinationen förfest och locktång.

Sunday, November 22, 2009

Förlika dig med tanken

Jag och mina vänner lever som bekant strikt efter mottot It´s all about the inställning. Summa summarum - Vill man så går det.

Med det sagt kan jag konstatera att det inte alltid är så enkelt att kontrollera sin vilja. Eller att ha rätt inställning. Det är inte alltid lätt som en plätt att vara positiv eller att agera som man borde. Vissa perioder i livet känns det som att alla försök till optimism motarbetas av en (jävlig) osalig ande. Perioder då majoriteten av ens energi går åt till att peppa sig själv och att försöka lyfta sig själv från botten.

Det finns diverse teorier där kontentan är att allt går i vågor. Det går upp och det går ner, upp och ner, upp och ner, vare sig vi snackar samhällskonjunkturer eller personlig lycka. Ungefär samma tankegångar som att lycka baseras på förväntningar. Ju mindre du förväntar dig desto enklare blir du lycklig och motsatsen. Ju lyckligare du är desto högre förväntningar får du, och det blir allt svårare att överträffa förväntningarna. Det är därför vår upplevelse av lycka sällan följer en rak uppåtgående kurva utan snarare går i, just det, vågor.

Så. Sluta hetsa. Sluta ställa krav på att alltid prestera överallt och att vara Moder Theresa. Ibland kanske vi måste inse att Just nu, just nu är det här vad jag klarar av. Just nu så nöjer jag mig med att träna två gånger i veckan, att inte se ut som jag vill (nej, jag gillar inte min kropp nu), att göra hälften av mina tentor, att bara ha halvdan kontakt med mina nära. Att må bara "okej" istället för att vara happyhappy hela tiden. Alternativet kanske är att jag ligger i sängen som en zombie och får nada utfört. Om ett halvår kanske förutsättningarna för att ligga på den övre delen av kurvan kanske är bättre.

Jag tycker vi förlikar oss med tanken på att ibland är OKEJ good enough.

Ehh...what is this? tänker ni nu. Har Josefin fått hybris och börjat leka Blondinbella med sina "Få bättre självkänsla"-tips och "Det är okej att gå upp 8 kg på ett år"?

KORREKT UPPFATTAT! Jag vill också bli rik och åka på SPA i Sunne stup i kvarten. Nu jävlar.

Eufori

Jo, nog kom jag in i dimman...*harkel*

Ni får den här som jag äntligen har hittat:

Saturday, November 21, 2009

Seeking efter the dimma...

När jag skrev att jag återkommer var det med tanken att jag skulle skriva ett inlägg om arbetslösa ungdomar och jobbcoachning. Nu tänker jag att det kanske är bättre att jag skriver den texten utan drinkmaterial i kroppen. (Men Chris, jag har en idé för våra företagsplaner :))

Dansen idag var SÅ rolig.

:)

Nu vill jag helst av allt in i dimman. På dansgolvet. Behöver dansa, otänka (=inte tänka) och umgås med mina vänner. Jag inser nu att jag har saknat er väldigt mycket.

Kärlek <3

Friday, November 20, 2009

Puss

Marie - I LOVE YOU DEAR! Det var väl det jag ville säga i stort sett. Du är helt makalöst...bra.

:)

Och lilla Josefin! Härligt att se dig. YES, jag ska tänka på bokidéen. Tanken har många gånger slagit mig. Att gå från tanke till handling är dock en annan sak. Framförallt när man tillhör den bekväma kategorin, med uppenbara svårigheter att avsluta saker och ting.

Återkommer later on.

Wednesday, November 18, 2009

Inte hit, nej inte hiiiit!

Jag tittar på Debatt i SVT och blir fullkomligt bedrövad. Eller snarare förbannad. Flyktingbarnens vara eller ickevara i Vellinge...Vad i hela helvete.

Jag förstår rädslan. Jag förstår att man är rädd för det nya, det främmande, det man inte vet någonting om. Jag förstår att om man lever i en inskränkt liten värld så skapar man en uppfattning om sin omgivning utifrån de kanaler för information som finns = media.

Invandrare är som regel inte farliga. Min högst ovetenskapliga men enligt mig fullt logiska gissning är att invandrare inte tycker att invandrarskapet är särskilt positivt. Inte som en lattjohejsemester med skratt och tjim. Det verkar rimligt att tro att många har tvingats hit därför att de inte kan stanna kvar i sitt ursprungliga hemland. Jag kan tycka att just ordet flykting ganska tydligt beskriver en person som är på flykt.

Att kommuner inte tar emot flyktingar, vare sig de är barn eller inte, är skamligt. Vi pratar om människor som du eller jag. Inga robotar.

En helt annan fråga är vad man ska göra åt orsaken till den omfattande invandringen och hur de som kommer hit ska integreras i vårt samhälle.

Tro mig, invandrare vet att de inte är välkomna utan att folk behöver trycka upp det i ansiktet på dem. Och jag gissar att de inget hellre vill än att få känna sig som hemma någonstans. Jag gissar också att mottot behandla andra som du själv vill bli behandlad är pretty korrekt. Det brukar vara nyttigt att försöka sätta sig in i andras situation. Du i ett, låt säga, arabiskt land, med främmande sedvanor och sätt att vara - Jublar du av glädje?

Inskränkthet är farligt. Idioter.

Monday, November 16, 2009

Även SL har sina solar

Vi dansade fågeldansen i lördags. Igen. Tänk om man fick dansa fågeldansen varje dag, alla tillsammans i en enda kycklingröra? :)

Måndag, nya tag.

Busschauffören hälsade varje nypåstigen passagerare välkommen, och vid avstigning önskade han samtliga en trevlig dag via mikrofonen. Den som ger vill ju även få, så jag gick fram till farbror busschaufför när ändhållplatsen var ankommen och önskade honom detsamma.

Saturday, November 14, 2009

Som för övrigt är min poolish

Nu när jag ändå är glad. Den mest spelade låten på min egen förfest:

Andrum :)

Äntligen känns det lite lättare. Bara jag fick komma hem, vara ensam en stund och lyssna på en underbar sångerska. Hon sätter ord på allt, om och om igen. YouTuba igenom Melissa!



Nu åker vi och dricker drinkar och dansar i Uppsala :)

Orken verkar ha en ände

Jag har en hemläxa. När man får en fråga kan man antingen tänka på:

1. Målet
2. Att vårda relationen
3. Att öka sin självrespekt

Ja eller nej, ja eller nej, ja eller nej... Inte lätt att prioritera rätt. Många av oss lägger tydligen alltför mycket krut på en av dem. Men jo, jag ska försöka sköta min uppgift med bravur.

Jag är så trött. Ser hur min omgivning verkar glad och lycklig, vilket är underbart. Just nu orkar jag bara inte glädjas med er. Blöta ögon verkar närmare till hands är skratt, dessvärre.

Jag är inte olycklig, jag vet inte varför. Kanske är det tröttheten. Jag vill så gärna, så gärna, bara åka på semester.

Emmy, min solstråle, jag älskar dig. Vi skojar om att hon måste tro att hon lever i någon slags regnbågsfamilj. Haha. Fast det borde väl vara en ynnest att ha flera mammor och pappor... :)

Just det: Paranormal Activity - Njaaa....

Tuesday, November 10, 2009

Jobbsökare?

Jag undrar...om jag har någon personalvetarvän som söker jobb i Stockholm? Vi söker en kandidatansvarig!

Monday, November 9, 2009

De ensamma mammorna

Men dra mig baklänges! Tog en paus i SPSS-studierna (*kräk*), tittade på vad som hände efter inspelningarna för de Ensamma Mammorna, och nu har jag skamsköljningar all over the place. Ju mer kärlek jag såg desto mer log jag. Ju töntigare kärlek jag såg desto lyckligare blev jag. Holy Moly. Kärlek är det bästa som finns, och aldrig ska någon annan ha åsikter om vad som är rätt eller fel. Åldersskillnad i det här fallet, so what?

(Sedan att Helena är osunt förälskad i hockeyrumpor är en annan sak. Gissa reaktionerna om Helena varit en man och killarna söta små tjejer i tjugoårsåldern med klämvänliga kroppsdelar? Precis.)

Jag blev för övrigt kär i Madde. Om jag var man, eller lesbisk, hade jag åkt raka vägen till Maddes blombutik och hånglat upp henne på studs. Ofantligt skön människa.

Jaa ni...bloggandet tenderar att öka i frekvens när en tenta är på G. Om jag ska vara något självkritisk, vilket man bör, har jag blivit alldeles för kaxig på skolfronten. Det är följden av bra resultat trots få studietimmar. Man tror man är odödlig. Ta ner mig på jorden någon, please.

Novemberspotpurri

Det här med hotellfrukost måndagmorgnar känns som en finfin tradition. Sleva in I say.

Först: GRATTIS PÅ FARSDAGEN PAPPUS. Jag och resten av din Sthlms-familj älskar dig <3

Sedan: CHRISSAN! Boka in dig på NIKE snarast! Du och jag måste anses vara självklara inventarier vid det här laget. Dansklasserna behöver oss.

Dessutom: Tack mamma för en mysig helg. Lite vindrickande i fredags, dansklass och Hälsomässan i lördags innan lördagsmys i Sjöstaden.

Slutligen: Igår sov vi. Gud så skönt. Jag älskar att sova.

Vickmarathonet är slut, skönt att inte köra fem klasser i veckan för en stund.

Coming up: Seniorgympa!

Snart är det december. En av årets bästa månader.

Wednesday, November 4, 2009

Klart jag blev übertörstig på kuppen

Nu befinner man sig tydligen på en plats där det är vattenranson. I Stockholm år 2009. Se där. Nej men det är klart, när det är så här fruktansvärt osedvanligt kallt är det väl inte underligt att rören fryser till is med konsekvensen att ZIPP rinner ur kranen. Extra skönt då att jag är oduschad efter kvällens träningspass, med ingrodd svett i huden.

Snart försätter väl snökaoset (som av okänd anledning överraskar med samma styrka varje år, que?!!) hela staden i koma. Appappapp, stanna hemma, det ligger SNÖÖÖFLINGOR PÅ MAAAARKEN!!!

Så dumt.

Nattade Emmy och somnade med mina armar runtom henne, och hennes små händer på mig. Det är en tillfredsställande känsla att känna sig som någon annans trygghet. Alla vill vi känna oss behövda.

Jag har förresten insett vad mina framtida karriär kommer att bestå av: Skriva slagfärdiga små texter i stora ordalag, om någon eller något. Nu är det förvisso en enkel syssla om man som idag får skriva om en person man tycker väldigt mycket om och som kickar badass på det han gör. Puss till dig.

Monday, November 2, 2009

Låt barn göra världen mindre kall

I eftermiddag hade jag en lång lyckostund. Jag skulle beteckna mig som en rätt nöjd person rent allmänt men ibland gnistrar det till lite extra. Jag ska försöka förklara varför just den här eftermiddagen gav mig happyness:

Ringer på dörren i Sjöstaden. Så snart brorsan öppnar ser jag Emmy sitta på golvet med armarna uppsträckta mot mig. Så krävande men ändå så oskyldigt söt och älskvärd.

När jag gör Titt-Ut, leker flygplan uppe i luften eller bara spelar pajas skrattar flickebarnet så hjärtligt och äkta att endast en robot skulle passera oberörd.

När jag ska mata Emmy med mina blåbär slutar det med att hon istället matar mig.

Aldrig är ett barn så lyckligt som när båda föräldrarna är med. I ett stort pusskalas turades hon om att pussa Mats, Karin, Mats, Karin, Mats, Karin...faster!, Mats, Karin, faster!...Ja, ni hajar.

När jag till slut måste säga hejdå får jag slängpussar <3

Nej, det går helt enkelt inte att förklara kärleken man känner till ett barn. Nu är det inte ens mitt eget barn, men jag älskar henne inte mindre för det.

Skalman och jag

God morgon människor!

Klockan är 9 och jag har hunnit: Vakna, duscha, lockat håret, åkt kommunalt, ätit hotellfrukost med pappa, åkt kommunalt, donat hemma, packat väskan. Seniorpass coming up.

Jag lever i min väska. Skalmanlike. Dator, skolböcker, träningskläder, jobbkläder, smink - allt i min ryggsäck. Hur bra som helst, tyngden på ryggen blir en finfin bonus i vardagsmotionen.

Hepp, off we go!

Alltså Emmy...hon smälter mitt hjärta när hon drar mig i ögonfransarna när jag sover. Eller lägger sitt huvud bredvid och nyfiket undrar vad faster pysslar med. Haha. Älskar dig till månen och tillbaka. Stjärnstopp gånger om.