Nu befinner man sig tydligen på en plats där det är vattenranson. I Stockholm år 2009. Se där. Nej men det är klart, när det är så här fruktansvärt osedvanligt kallt är det väl inte underligt att rören fryser till is med konsekvensen att ZIPP rinner ur kranen. Extra skönt då att jag är oduschad efter kvällens träningspass, med ingrodd svett i huden.
Snart försätter väl snökaoset (som av okänd anledning överraskar med samma styrka varje år, que?!!) hela staden i koma. Appappapp, stanna hemma, det ligger SNÖÖÖFLINGOR PÅ MAAAARKEN!!!
Så dumt.
Nattade Emmy och somnade med mina armar runtom henne, och hennes små händer på mig. Det är en tillfredsställande känsla att känna sig som någon annans trygghet. Alla vill vi känna oss behövda.
Jag har förresten insett vad mina framtida karriär kommer att bestå av: Skriva slagfärdiga små texter i stora ordalag, om någon eller något. Nu är det förvisso en enkel syssla om man som idag får skriva om en person man tycker väldigt mycket om och som kickar badass på det han gör. Puss till dig.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment