I eftermiddag hade jag en lång lyckostund. Jag skulle beteckna mig som en rätt nöjd person rent allmänt men ibland gnistrar det till lite extra. Jag ska försöka förklara varför just den här eftermiddagen gav mig happyness:
Ringer på dörren i Sjöstaden. Så snart brorsan öppnar ser jag Emmy sitta på golvet med armarna uppsträckta mot mig. Så krävande men ändå så oskyldigt söt och älskvärd.
När jag gör Titt-Ut, leker flygplan uppe i luften eller bara spelar pajas skrattar flickebarnet så hjärtligt och äkta att endast en robot skulle passera oberörd.
När jag ska mata Emmy med mina blåbär slutar det med att hon istället matar mig.
Aldrig är ett barn så lyckligt som när båda föräldrarna är med. I ett stort pusskalas turades hon om att pussa Mats, Karin, Mats, Karin, Mats, Karin...faster!, Mats, Karin, faster!...Ja, ni hajar.
När jag till slut måste säga hejdå får jag slängpussar <3
Nej, det går helt enkelt inte att förklara kärleken man känner till ett barn. Nu är det inte ens mitt eget barn, men jag älskar henne inte mindre för det.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
I TOTALLY agree!!! Barn gör världen till en lyckligare plats. De skänker oss så otroligt mycket glädje, helt omedvetet, bara genom att vara...BARN! Med tanke på att man smälter av "andras" barn och blir kär i dom alla undrar jag hur mycket man kommer älska sin egen lilla bebis? En cool känsla kan jag tänka mig <3
Sköt om dig! Ska bli tydligare i mina sms, och om du sover mer ;) kanske du inte behöver en tolk för att tyda dem!
Puss apis!
JOSSSEEEE du gör det inte lätt för mig Snyft! Jag vill heeeeeeeeeeem nu. Eller kan ja låna "ditt barn" en helg ;)
C ya homie
underbart med så mycket kärlek Jossan!!
från det ena till det andra,
har du anmält nike konventet? visst ska vi gå?
jag anmäler mig snart!
PUSS från LA
Post a Comment