Just nu är ångesten total. Känns faktiskt crap. På riktigt.
Den är min främsta fiende och har drabbat mig från och till sen jag var liten - Prestationsångesten. Jag pallar tusan inte trycket. Viljan att vara så bra som det bara går blockerar mig helt. Kvar blir ingenting.
Jag vet, inställningen, men ibland tar det gråa över.
Jag har massor att göra i både mina kurser men INGENTING händer. Tiden finns, jag kan inte skylla på det. Men det kryper i kroppen och hjärnan och det är så j-a jobbigt.
Jag avundas människor som bara gör det. Inte svårare än så. Det måste ju se helt idiotiskt ut att titta på någon som jag, som liksom bara...sitter. Men känslan kan vara så sjukt jobbig att jag knappt orkar upp på morgonen.
Well. Inte säker på att detta blottande av mig själv gör saken bättre men det kanske finns någon som känner igen sig. Helst av allt skulle jag bara vilja att någon tog tag i mig och sa att allt ordnar sig, för det gör det ju, det har det alltid gjort förut, men vägen dit kan vara en jäkla pärs.
Dagens roliga var en svart man som på T-baneperrongen helt sonika kom fram till mig och frågade om jag var dansare. (In english, because he was americano U know.) Jag blev nästan förnärmad. Kände mig anklagad. Jag? Dansare? Say whaaaat?! Hehe. Efter en sekund tog jag mitt förnuft till fånga - det torde väl tas som en KOMPLIMANG att man ser ut som en dansare? Så Yes sade jag och sedan samspråkade vi, in english, på vägen längs den röda linjen. Han var en showman. Förvånansvärt bra flöt min engelska by the way. Maybe I haven´t glömt everything från the L.A.-vistelse.
Nu ska jag gråta en skvätt. Sedan ska jag ta tag i det här. Ni är mina vänner, och jag är er vän, och skolan är ändå bara skolan. Den ställer till ett jävla meck i mitt huvud (vi snackar om en person som fortfarande kan våndas över sitt enda G från universitetsåren), men även djupa dalar ska passeras här i livet. Det vet jag. Realist har jag alltid varit.
Just det. Sover i mitt hem ikväll. (Har varit i Sjöstaden annars.) Känns mycket bra. Jag ägnar mig åt att kasta kläder, rensa och att kasta andras tomglas. Halleluja! Nu ska jag självpeppa...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
PEPSI? Ok när du har pluggat och lugnat ner dig så ska jag visa dig en sida ur en bok. Inte för att jävlas utan för att jag bryr mig om dig.
gonatt igen kära homie
Åh jag vet precis hur det känns. Själv är jag expert på att skriva en mening i timmen *suck*. Lycka till idag gumman! Vi saknar dig här. Puss och kram!
Allting kommer att ordna sig. Även om man inte ser det nu så gör det oftast det på nåt sätt =)
jag har en exakt likadan vecka Jossan!!!!!!!!!!
helt otroligt, det GÅR INTE att få nåt vettigt gjort...
Men vi gråter lite, har lite ångest och sen sätter vi på en Britney låt och inser att allt inte bör tas så allvarligt här i livet!
=)
Vi ska ju ändå öppna gym så... ja, det ORDNAR SIG ALLTID!
du vet väl att min bloggadress heter youare p r o c r a s t i n a t i n g =) jag är sämst emellanåt!
godnatt twinsister!
Post a Comment