Jag må vara typiskt svenskt konflikträdd. Och ständigt ha en vilja att vara alla till lags. Därtill mer eller mindre blyg rätt så ofta.
Men när behov finns, då har jag inga som helst problem att ta fram den stora bitchen i mig. När det väl brinner hos mig, diskuterar jag GÄRNA, även med främlingar.
Jag accepterar inte att någon trampar på mig och mina nära hur mycket som helst. Säga tack och förlåt och huka under av tacksamhet. Nehejdu. Det finns en gräns, och den passerades.
Jag är glad att jag ringde det där telefonsamtalet idag. RÄTT SKA VARA RÄTT.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment