Har ni tänkt på en sak? Människor som inte pendlar med armarna när de går ser sjukt obehagliga ut. Som psychon som när som helst flippar. Vad är det för fel på dem? När jag inte kan pendla på armarna, typ om jag håller i tunga kassar, så tycker jag det är skitsvårt att gå. Att ens ta sig fram.
Just nu sitter jag grensle över min ihoprullade sängmadrass. Känns som om jag sitter på en stock i sjön. En timme på mig att göra klart, sen hämtar vi flyttbilen.
Min bästis syrra har fått en liten tjej-bebis, världens roligaste! Grattis !!! Den ska jag träna bort min bebisskräck på, i smyg.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
ÅÅ...hälsa grattis till bebisen. Jag lyckades träna bort lite skräck på min brorson, men han är så söt så det var inte så svårt... Har fortfarande lite svårt för stora samlingar av barn...eller om dom är snoriga å sånt, haha. Kommer aldrig glömma när vi va på väg till DC å hamnade i värsta dagis-klungan...Vi fick ju typ panik... HAHAHA!!
HAHAHAHA...va roliga ni e hihi!!!åååå va gulligt med en liten flickebebis..=) Antar du håller på å flyttar nu...hoppas allt går bra å att du inte bär ihjäl dej..hoppas på ett inlägg senare ikväll då du flyttat in i köket!haha Besos y abrazos =)
Barn är mest läskiga när de kommer i flock
Hahaha ni e så roliga, tokar =). Barn i flock, det är nästan ångest. Fast samtidigt lättare för man slipper fokusera på nån unge alls. Nä, värsta scenariot är detta: Släktträff, EN söt liten unge, alla tror att man vill hålla i den och leka. Jag blir stel så fort en bebis kommer i närheten. Får sån prestationsångest och blir nervös. Försöker så fort som möjligt ta mig därifrån eller som sista utväg erkänna att jag inte vågar hålla i barn. Pinsamt men sant. Varför blev just jag sån?
Post a Comment