Jag sitter framför TV:n och gråter.Ensam mamma söker är mitt nya favoritprogram. Förutom att det är ett magnifikt sätt att marknadsföra Sverige med alla diverse utflykter i vårt typiskt svenska land, så är programmet så härligt sympatiskt! Hjärtligt så det förslår.
Och barnen. De underbara söta små barnen! I slutet när Susannes äldsta lilla dotter förväntansfullt springer mot en av killarna med sina små fötter för att få ge honom en självplockad blombukett - då rinner tårarna. SÅ gärna vill hon få en pappa. Och den yngsta dottern börjar gråta hjärtskärande när det skämtas om att en av killarna inte får följa med och bada. Lilla hjärtat...
Hur kan man vara så hjärtlös att man överger sina barn? HUR kan man vara så egoistisk? Det finns INGA godtagbara skäl till att lämna de barn som man själv satt till världen. Ett barn har ju bara sin mamma och pappa! Vem ska annars älska dem, om inte föräldrarna?
No comments:
Post a Comment