Friday, August 29, 2008

Vilken jädra smäll

Då kände jag att, jaa, det flyter.

Jag skrev något liknande i somras och dagen efter fick jag urinvägsinfektion.

Föga anade jag igår när jag skrev ovanstående att det var jävligt mycket risky business att sätta medgångsvinden på pränt ännu en gång. Från och med nu tänker jag aldrig mer göra om det misstaget.

Dagen började finfint. Underhållande speechklass som verkligen gav mig en dos tankeställare, följt av en lärorik psykologiklass om minnessystemet. Atmosfären i skolan är SÅ underbar.

Även audition(en) för höstens dansföreställning på skolan gick bra. Den lilla juryn älskade vårt nummer och vi kom med. (Självklart, hade varit otroligt pinsamt om vi inte kommit med med tanke på konkurrensen - eller the lack of it.) Problemet var bara att vi, effektiva som vi är, hade tänkt ta två klasser under samma tid som reptiden till föreställningen. En sjukt bra idé tyckte vi. En sjusärdeles dålig idé tyckte danslärarna. Blablablablablablabla...slutade med att vi i alla fall skulle delta på ytterligare en audition för dansföreställningen, denna gång som dansare. (Förra gången var det som koreografer.)

Jag är INTE en dansare längre. Jag brinner inte för dansen på samma sätt som förr. Jag har en starkare kropp än någonsin men jag är definitivt INTE vig. Och slutligen - jag är inte in the mood för att göra audition tillsammans med en massa 18-åringar för att få delta i någon annan 18-årings (kassa) koreografi.

Men. Är det audition så är det audition vilket innebär att man gör sitt bästa. Även om kroppen inte riktigt är fit for fight för det. Jag, Sara och Josse står inför juryn och alla andra dansare och visar en (satans jävla skit-) kombination när jag går ner på golvet och det BRAKAR TILL. Och där satt jag. Big flashback till för 10 år sedan då det också brakade till på en danslektion och mitt knä gick ur led. Den här gången var ljudet tyvärr ännu värre.

Jag vågade inte ens kliva upp, var livrädd att min hamstring rätt och slätt hade gått av. Mardröm. Drogs åt sidan och vilade med is under rumpan...tills en nurse kom med en rullstol. En rullstol som jag sedan fick åka på hela vägen genom hela skolområdet. Hahahahahahahahahahahaha. Kändes smått pinsamt eftersom det då hade börjat gå upp för mig att det "bara" rörde sig om en fet sträckning (med ljud) och att jag faktiskt kunde stå.

Fick fylla i en massa pappersarbete just in case och nu går jag på smärtstillande. Kan tacka diverse dans- och yogapositioner adjöss de närmaste månaderna med andra ord. Att gå som farmor är nu den nya grejen.

Schemat är alltså fortfarande lite svajigt. Ser tyvärr ut som att vi får ta balett istället för modern och jazz. Lärarna gillar oss däremot så pass mycket (de ser tydligen potential i oss gamlingar!) att vi får gå på klasserna i alla fall när vi kan :)

5 comments:

Anonymous said...

men AJ AJ AJ AJ AAAAAAAJ!
det värker i MITT ben när jag läser!

Sicken dum idé att sträcka sig Jossan!!

Jag skickar massa styrke- och krya-på-benet kramar till dig!!
Och pillerna i USA gör ju miracles så du ska nog vara fit for dance snart igen!

Ta hand om dig och snälla säg att nån fotade dig i rullstolen!
hahahaha

PUSS!

Anonymous said...

Nämen stumpan! och AJJ!! Din stackare - men vilken tur det inte var knät som var ur led...fick världens klump i magen när jag trodde du riktigt smällt till det..

Ta det lugnt och VILA hela benet, förstår att du blir rastlös men ju mer du vilar ju och tränar upp benet igen så kommer det gå på no time så du är redo att gå ut och dansa när vi kommer! :)

Jag hoppas också på bildbevis, kan inte vara roligt att rulla förbi hela skolan men samtidigt som du säger - Gamlingarna rular!! :)

MASSA KRYA PÅ DIG OCH VILA PÅ DIG KRAMAR från Soliga Sundsvall (jepp det stämmer, det är sooool)

Linda said...

Åhhnejje... stackare där!! Hoppas du blir bättre snart!! Guud såå skoj ni har därnere, helt rätt!! *kramar om*

Anonymous said...

AJ! Stackare! Hoppas verkligen att det inte var något allvarligt som gick sönder! Inte kul att vara handikappad! Speciellt inte när man ska leva livet i USA!

Hoppas du kryar på dig och mår bättre snart!

Massa kramar!

Josefin said...

Tack söta ni för era kommentarer! De värmer...Men I´ll be fine som jag sa till en lärare, hehe =)

Ja, Chrissan, det var en jääävligt dum idé! Hur fan tänkte jag liksom...? Hahaha, förstå hur frustrerande när vi kom på att vi glömt att fota! Josse fotade mig på sängen i sjukrummet dock, fråga efter den ;)

Haha, jo jag trodde sköterskan skojade när hon sa att vi skulle rulla genom cafeterian...Tyvärr inte. Men vaddå, jag fick ju synas i alla fall :)