Inte så jäkla lätt att laga mat...

Igår blev det alltså plugg i biblioteket i två omgångar med Per, Kina-lunch med pappa och myskväll med tillhörande middag och film med Keba.

Såg "Little miss sunshine". Sån underbar film! Lilla flickan var så bedårande att jag fick ont i hjärtat. K satt mest och var fascinerad över hur hennes mage kunde vara så stor när kroppen annars var liten. Never mind tyckte jag, barnet var helt klart i samma söthets-klass som de två flickorna i "The Holiday". Var får de tag i alla onaturligt gulliga ungar? Uppenbarligen måste det vara en amerikansk företeelse för i svenska filmer har jag då inte träffat på någon som ens är i närheten av samma nivå.

Middagen bestod av egenhändigt tillverkad kycklinggryta.

Vägen till mannens hjärta går via magen. En allmänt känd tes. Detta gör att det är tämligen känsligt att laga middag åt sin käresta. Jag väntar mig, efter första tuggan, beröm och applåder med buller och bång. Detta händer aldrig. Varför??? Den var ju goood! Han försökte övertyga mig om att han gillade den massor, men varför i helsike gick han då efter EN smakbit och hämtade en banan som han hyvlade ner i såsen? Va? Vavava?

Jag ger upp. Jag kan, om jag anstränger mig, förstå att de brända stuvade makaronerna inte var en hit. Men den här gången var det tamme fasen en god maträtt som undertecknad hade tillagat.

Jag får jobba på kärleken på annat vis i fortsättningen.