Saturday, May 5, 2007

LÄS & BEGRUNDA

Har precis sett klart "Säg att du älskar mig". Och jag storgråter. Kan inte med ord beskriva vilken stark film.

Jag blir arg på alla som INTE vill se filmen. För att den verkar så hemsk. Obehaglig. Ja visst, men det är VERKLIGHETEN mina vänner. Jag ska trycka upp filmen i fejan på alla som inte vill se den. Verklighetsflyktande fegisar.

Och de som våldtar. Jag förstår nu, de som hatar män. Faktiskt. Män har makten. Makten att vara stora jävla skitstövlar om de vill. Stora svin som ändå alltid kommer att vara älskade av sina mammor. För mammor älskar alltid sina söner.

Jag har liksom tyckt synd om män förr. För att de alltid måste finna sig i att känna tjejers rädda blickar i kvällsmörkret, att alltid känna sig anklagade. Men. Det är inte synd om dem. Det är männen som själva satt sig i den positionen, måhända ej själva, men som släkte. Det kanske är så att de får stå ut med att jobba lite mer för att inge förtroende, vara lite försiktigare och sluta vara såna satans k*tbockar. Sex är ingen rättighet. Dags att lägga ner lite energi på att få upp balansen i samhället.

Och mäns trånande, sliskiga blickar ibland. JAG HATAR DEM. Helst skulle jag ta ett bowlingklot och svinga in i dem. HA!

Och alla ni som går på högstadiet. Jag vill bara se er i ögonen och säga att ALLT ordnar sig. Tonåren är de värsta åren. Det är ett under att inte fler spårar ur. När jag gick i högstadiet visste jag inte själv vem jag var. Inte vad jag tyckte. För man anpassade sig efter andra, heela tiden. Skolvärlden och ens skolkamrater var det enda man kände till, hela ens värld. Mitt liv är hundra gånger bättre nu än då.

Kärlek är allt. Kärlek och kramar.

Stackars min pojkvän tänker ni nu. Det tänker jag med. Men en ny värld har liksom öppnat sig för mig. Jag förstår de utpräglade feministerna nu. Verkligen. Och helt plötsligt framstår tentan idag som väldigt mycket mindre betydelsefull. Vem bryr sig about verksamhetsövergångar. Uppfostra era söner med en fin kvinnosyn, det räcker bra. Men låt dem inte vara stolta för det sedan, det är en SJÄLVKLARHET. (Passa på att förbjuda sönerna att göra tusen nålar på sina småsystrar, för det gör swinish ont.)

2 comments:

Josefin said...

Hej min vän, jag har oxå sett filmen och jag kände samma sak. Jag tjatade om den i flera dagar och mådde riktigt dåligt. Samtidigt så läste jag och skrev om våldtäckter i skolan och jag r ledsen att säga det men filmen är förskönad! De lägger ner nästan alla fall pga. brist på bevis och de grundar väldigt mycket på tjejens rykte, klädstil och om hon druckit eller inte, värst är det om hon pratat eller umgåtts med killen tidigare. Det är HEMSKT och vi måste tvinga alla att kolla på den. Ha de bäst KRAM

Josefin said...

Upp till kamp! Det är det man känner. Att nu jävlar ska de få. Först tänkte jag att jag måste bli jurist. Sen tänkte jag att jag måste bli skolpsykolog. Men du ska ju bli lärare, och det kommer bli grymt bra! Då kan du ge alla fina flickor självförtroende =). Så de inte ger vika för dumbommarna. Men helt klart borde filmen vara obligatorisk i skolan. Kram!