Hade jag vetat att Sthlm är SVINKALLT idag hade jag ogärna promenerat från stan till Universitetet. Utan mössa. Utan en tjock kofta. Utan en stor halsduk. Utan varma vantar. När jag kom fram var jag yr av frusenhet. Det har nu gått en timme och jag pustar ut av lättnad över att jag kan använda mina fingrar till att skriva.

Besöket på jobbet var riktigt trevligt. Kul att träffa alla kolleger igen, och hälsa på några nya. Mitt jobb är ett superbra jobb helt enkelt :) Verkar inte bli så mycket i januari och februari. Passar mig utmärkt, jag som ska sakta ner tempot lite. Det blir roligare att leva då. Visserligen bra mycket fattigare, men skönare.

Eftersom jag inte ville åka hem då jag inte har köpt SL-kort än (= dyrt att åka tunnelbana) har dagen sedan bestått av tidsfördriv.

Först - ett styrketräningspass.
Sedan - steppass. (Hungrig - inte bra när man tränar.)
Därefter - dyr räksallad. Min andra någonsin. Det är uruselt utbud på sallader här jämfört med USA, i alla fall LA. Skärpning.

NU: Väntar på mitt upprop. Josefin - Tuppen JA!