Tuesday, October 6, 2009

Pain

När jag blir sjuk blir jag inte bara fysiskt klen, jag får även en minidepression. Det är mentalt påfrestande att göra INGENTING. Allt känns grått, värdelöst och menlöst. Oälskad.

Jag vill vara aktiv. Hela tiden. Fullspäckat schema med stunder däremellan för andrum.

Jag avskyr att ställa in saker, att inte orka träffa de jag vill, att inte orka skratta, att tycka synd om mig själv. Jag är en jävel på att tycka synd om mig själv.

Ni vet klyschan av en gnällig flickvän? Kräver uppmärksamhet, kärlek och blir sur? Hey, thats me! Jag blir inte ens sur på riktigt, jag bara tar tillfället i akt liksom. Haha. Jag är ett fulländat PAIN.

2 comments:

Kakan said...

Vi saknar dig här ikväll :o( Allihopa *snyft*.. Du är SÅ älskad! Krya på dig nu, inte upp och hoppa för tidigt ;o) Puss och kram min älskade svägerska!

Josefin said...

Och jag saknar er, så jag får ont. Igår kväll i all misär kom jag att tänka på Emmy och fick ett stort leende på läpparna <3

Älskar er min fina familj! Puss och kram tillbaka <3