Jag tog ett stort steg. Ut ur dimman, in i gången mot klarheten. Otroligt skönt.
Helt plötsligt kändes det så väldigt enkelt att prata. Det jag alltid fasat för.
TACK min älskade svägerska. Ditt stöd betyder allt.
(Vrålet från storebror då Timrå besegrade HV71 går inte att beskriva. Emmys ögon vidgades...och vidgades...och vidgades...)
Imorgon blir en bra dag :)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment