Piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip

Okej hörrni. Det här funkar inte. Idag skedde något som fick mig att inse att förändringar måste ske. Jag är vuxen nu. Jag har ett riktigt jobb. Ett jobb med ansvar för människor. Människor som måste ta mig på allvar.

Inom kort åker bloggen ut och en annan åker in.

Är för övrigt trött och därför oladdad för ett sofistikerat inlägg.

Jag skrattade så jag grät på jobbet i eftermiddags. Ni vet när det är tyst, och man helst inte vill störa den tystnaden? Och just precis då vill ens kropp gapflabba så att det ekar i väggarna? Fruktansvärt. Det som kommer ur min mun, som en konsekvens av idogt kvävande av skratt, är höga pip. Bra. SKITBRA.

Följden blir liksom det motsatta. Precis som i skolbiblioteket på Santa Monica College där drickande var strikt förbjudet. F*** that tänkte jag, jag vill ha min Pepsi Max. Törstig som en nykter alkoholist. För att slippa det höga pysljudet när all kolsyra viner ut tänkte jag att det skulle vara en tokbra idé att hålla för öppningen med handen samtidigt som jag skruvade upp korken. Liksom strypa pysljudet. Helt plötsligt LJÖD det i hela rummet, ett långt utdraget pipljud tog över. Och så kollade alla på mig. But why???! What have I..oohh......not a very smart idea att hålla för hålet där all luft vill pysa ut. A very stupid idea eftersom alla nu definitivt vet att jag drack förbjuden dricka i bibblan. So sorry folks.

Ciao.