Den resultatrika hösten äro kommen

Farligt när man får börja när man vill på jobbet. Risken är överhängande att man fastnar vid frukosten i all oändlighet. Frukost är ju som bekant det bästa som finns.

TVÅ söta damer på seniorpasset igår. Herregud, jag blir så glad. De pratar. Och pratar. Och pratar. Mellan låtarna, under låtarna. Det var som att vi hade en lång kafferast utan kaffe. Gympa istället. I love it.

Styrka igår och äntligen lossnade det. Jag njöt liksom. *pumpapumpapumpa* Hehe.

Dansade för Åsa på kvällen. Jag kan tjata om det hundra gånger om. Träning. Det är som terapi. Hälsosam, nyttig, gratis terapi. Jag vet att det inte är naturligt för alla, men för mig är gymmet min oas. Fokus på mig själv, bara JAG JAAAG JAAAAAAAAG!

F A N vad kallt det har blivit. Fryser överallt. Men jag gillar hösten. Höstsäsongen känns hurtig och produktiv. Men ack så skönt det vore att krypa ner i sängen igen...Varför måste jag alltid kliva upp först?

Angenäma helgmiddagar

Två mysiga middagar i helgen:

Träffa-föräldrar-middag på restaurang igår kväll. Mycket trevligt. Tre goda rätter, rött vin och jag förstod vad de sa. Yejj! När man är TJUGOSEX år gammal är det liksom en annan femma än för tio år sedan. Tur de gillade vin och att vin innehåller alkohol.

Familjemiddag idag hos mig. Vi hade familjeråd i Sjöstaden tidigare i veckan vilket bland annat resulterade i besök på Lappis. Återigen tre rätter, dock Pepsi Max denna gång. Plus en urgullig bebis. Gemensamma söndagsmiddagar ska bli en tradition från och med NU.

Underbart att få träffa <3 igår igen. Brun (snart avflagnad?) och snygg, och med en present till mig. Sånt gillar vi, mera mera. Nu är det som det ska igen, fyra fötter i sängslutet.

Dansa är livet

Jag gruvar mig i stort sett varje lördag inför min dansklass. Prestationsångest i mängder.

Idag var det tokroligt! Då känns det som att man är tillbaka på banan igen, åtminstone några dagar :)

Jag vet, vi livar upp i bloggen med min "gamla" dansstep:



Nu ska jag göra mig fräsch.

Tecken på svaghet? Eller kanske styrka...

Jag önskar ibland att jag kunde vara mer öppen i bloggen. Det blir mycket blaj om INGENTING. Totalt intetsägande. Att skriva av sig är skönt för själen och ibland vågar man, tills man hejdar sig själv för en period. "Alla kan ju läsa..." Men samtidigt, vad gör det? Vi människor är ju rätt lika ändå, vi tänker och känner oftast samma saker utan att vi yttrar det högt. Så varför hålla inne så mycket? Mina problem är antagligen många andras problem också...

Jag hängde ut någon i bloggen rätt rejält i somras. Elakt eftersom bara my side of the story fick se ljuset. Men ändå. Det var en hämnd och just då kändes det rätt. Det som hände kan fortfarande göra mig förbannad och ledsen. Lögner ska inte rättfärdigas och jag tycker ingen har rätt att utsätta sådana för en medmänniska. Men som sagt, min upplevelse är inte som någon annans och den är nödvändigtvis inte rätt. Livet är inte svart eller vitt.

Vi är sedan en tid tillbaka ett par (vilket vi inte varit förut) och det känns bra. Vårens turbulens har bedarrat. Relationen oss emellan kan inte jämföras mot tidigare. Jag har all respekt för att somliga har åsikter om saken. Jag kan förstå, men mitt liv kan bara jag ta beslut om. Och ingen annan än jag vet vad som hänt, vad som händer och hur jag känner.

Vad som sker imorgon, om en vecka, om en månad eller nästa år har jag ingen aning om. Risken att bli sårad igen? Absolut, jag kan bara hoppas att jag slipper. Oavsett så har vi den senaste tiden haft det väldigt bra ihop varför jag inte skulle ångra mitt beslut. (Att ångra tar bara en massa energi av en, utan nytta.) Vi har roligt tillsammans och det är det viktigaste för mig. Och jag har fått se många fina sidor...

"Förlåtelse handlar inte om att glömma eller godta det som hänt, eller det du gjort. Det handlar bara om att man släpper det, och att man har modet att sätta punkt och fortsätta. Dessutom är förlåtelse bra för din egen hälsa."

Shopping, housedans och vänmys

Jag älskar att komma hem till värmen och MIN egen säng efter en tunnelbanefärd fylld av skrikande fulla tonåringar som jag trots allt känner sympati för...

Min bästa Elin bjöd på massor av räkor, aioli och GODIS. Mums. (Inga sötsaker på 11 dagar, bra nog ju! Låt oss fokusera på det positiva ;) Imorgon tar vi nya tag.) Det bästa med riktiga vänner som känner en utan och innan är att man kan bara vara. Tillsammans. Inte en massa krav på snickelisnack varje sekund.

Idag har jag köpt en vinterjacka. Jag är en impulsmänniska på alla sätt och vis. Klev in i affären, hittade jackan och köpte den. 10 minuter max. Inga funderingar hit eller dit, att vela är förkastligt i min värld. Tackar älskade Karin & Matsen för nya träningsbyxor och svarta byxor från HM :)

Efter shoppingen dansade jag för Per på Odenplan. Ohohoh, ta mig till Ibiza! Älskar musiken men var lite väl ung när jag besökte partyhimmelen som 17-åring. Ofantligt roligt var det i varje fall...och svettigt.

Imorgon kommer baby hem. Längtar efter dig <3

Familjedag

Brorsan trivs som fisken i vattnet med pappaledigheten :)
En liten Emmy som vill UPP!
Världens stoltaste faster rycker alltid åt sig barnvagnen när tillfälle ges.

Ypperligt skönt att inte jobba på hela veckan.

Noll bokade på seniorklassen. Receptionisten agerade inkastare så att slutsumman landade på två duktiga deltagare. Vi måste ändra namnet på klasserna...Senior, det stämplar lite åt det negativa hållet. Dessvärre. Får jobba på det.

Mera rörelse idag: Lite styrka, bebispromenad och jazz med superduktiga Åsa. Jag jobbar på med bli-tight-igen-projektet. Lite väl formigt på sina håll men det börjar arta sig ;) Förr fick jag panik av hull på rumpan, nu känns det rätt nice faktiskt. Jesus Christ...ni märker åt vilket håll det barkar...pendantisk, börjar acceptera kroppen ---> Vuxenpoängen bara flödar. Snart måste man väl sluta blogga också.

Icke bli sjuk

Underbara känsla att få halvlägga sig i sängen under täcket efter en lång aktivitetsfylld dag! Ahh...den sköna utmattningen riktigt sprider sig i mina ben och resten av kroppen. Tyvärr tung känsla i huvudet men jag SKA ICKE bli sjukling. Icke sa nicke.

Skulle vara skönt med en vilodag från träningen. Men jag älskar det. När jag väl kommit igång orkar jag promenera mera, jag är piggare och framförallt gladare. Imorgon ska jag vicka på en Seniorklass, får se om det blir en, två eller kanske till och med tre pensionärer! :)

Mera lek med älsklingsbebis imorgon. Gjorde en snabbvisit idag och jag insåg återigen hur otroligt bedårande söt hon är. En levande docka. Älskar att vi har vår lilla Emmy i familjen.

JAG SAKNAR DIG <3

Pedantisk (torris)

Jag har blivit pedantisk. Hu. Rätt jobbigt faktiskt. Jag börjar förstå de som är überpetnoga när det kommer till småsaker. Jag får myror i kroppen när jag ser filten ligga ihopknövlad, soffkuddarna huller om buller, en våt handduk på golvet eller en blöt diskbänk. Mat på spisen - eeeuuuuuh.

Är detta början till att bli en torrboll?

Idag lagade jag quornsås med pasta till lunch. Allt ihopblandat i en enda röra med mjukost och ketchup. Mjukost är hur bra som helst! Emmy får det i sin pasta och vi är ju rätt lika så jag tänkte att jag kör jag med.

Börjar få koll på skolan, kommande tentor, uppgifter och så vidare. En lättnad. Skillnaden i effektivitetsnivån är gigantisk när man är ensam jämfört med det motsatta.

NU: Styrka på gymmet med Johan. (MÅSTE komma igång igen.) Sedan ska jag krama den sötaste ungen som finns på denna jord.

Rolig svenska

Hahaha. Maria i Svenska Hollywoodfruar. Så jädra skön. Fantastiskt rolig utan att ens veta om det.

Hörrni! Jag halvligger i min säng och blickar ut mot en solig vy. Känns som sommar! Lovely. Idag blir en finfin dag, utan tvekan.

Emmy rules

Måndagen - En bra dag!

Den första seniorklassen kördes för två personer. Den tredje hade fått ryggskott :( Jag är inte den som är den så jag tänker härmed ändra mig: Ser fram emot att instruera passet nu under hösten. Pensionärer är ett ypperligt trevligt folk.

Resten av dagen har jag spenderat hos storebror och bedårande lilla Emmy. Hade jag haft en kamera med mig hade jag filmat henne hela dagen. Hon får mig att skratta mer än någon annan och när hon ger pussar, slängkyssar eller hårda kramar smälter mitt fastershjärta. Miniapisen är en smart busunge minsann. Inte helt fel att umgås med Matsen heller.

Var på en dansstep ikväll och kände tendenser till ankommande förkylning. Får inte ske. Håll er borta sjuklingar! Jag ska vara stark.

Hade telefondate med Märy ikväll. Trevligt min soulie, vi kör det som ett återkommande event!

Och så har jag skypat. Skype är bra. Att få ligga på stranden bredvid en snygg kille skulle vara ännu bättre.

I´m a feeder

Jag är tydligen en feeder. Bakar jag inte åt den ena så gör jag det åt den andra. Ska till brorsan och Emmy imorgon och "självklart" (ja, under förutsättning att du SVARAR PÅ SMS:et vill säga!!!) tar jag med mig hembakat.

Bakning eller matlagning är ingen syssla som passerar per automatik för mig. Varje gång jag lyckats få till något ätbart blir jag därför sjukt stolt. Måste därför ge er bildbevis.

(Hahaha. Ser nu att den ser groteskt äcklig ut på bild.) Rulltårta, fasen den var inte lätt alltså. Ett jäkla meck. Socker och sylt, det är vad det är. Får själv inte äta, jag fortsätter med min sockernykterhet ett tag till. Dessutom äter en äkta feeder inte själv, hon bara matar och matar och matar med fett och socker. Mooohaha.

Scones. De får jag äta. Ser fram emot frukost imorgon.

Skämt åsido. Den egentliga orsaken till mitt bakande är att jag ikväll övar på första seniorklassen jag kör imorgon bitti. Träning för 60-plusare vilka jag gillar starkt, däremot inte "deras" musik. Beatles, Elvis, Abba...Ni förstår att jag var tvungen att sysselsätta mig med något annat under mitt övande.

Idag gick jag till stan. Hängde på mitt gym. Tränade dansaerobics. That´s it.

Sov gott!

Satans jävla skit

Vaknade svettig och dan halv sex. En söndagsmorgon. Det var inte lätt att somna och nu måste jag försöka igen. Tycker inte om att sova ensam...Nu börjar det ljusna ute i alla fall.

Var sjukt produktiv igår. Städade lgh:en, brände massa backups på mina foton, tvättade. Tvätten vilken till 80 % utgörs av träningskläder tar aldrig slut...

Kissa, sedan somna-om-försök. Puss.

Paradise goes Studio 54

Det är svårt att vara ödmjuk när man är bäst. Typ. Jag och apis kickade ass i våra discooutfits i natt. Det är vi övertygade om och förhoppningsvis alla andra med ;)

Före. Efter. Fix i logen. Apis ett. Apis två. Apis ett. Apis två. :)Fina härliga Mags, en av de två drugorna vi uppträder med på Paradise. Underbara människor! Vår lilla transafamilj, hehe. Till Malenanumret fick vi bli vanliga dödliga apisar igen.

Jag njuter av en dag/helg i lugnets tecken. Jag tänker dona, jag tänker fixa, jag tänker reflektera, jag tänker planera, jag tänker träna, jag tänker softa och jag tänker njuta.

Så vacker låt med Melissa Horn:

Omättlig

Jag känner mig omättlig. Min hunger ökar i samma takt som träningsfrekvensen. Mycket konditionspass nuförtiden (men för lite styrka, ajabaja!). Älskar förvisso att äta så problemet är egentligen obefintligt. Och...ingen choklad denna vecka än så länge! Bara bars men det får man. Skipper & Co hade kastat mitt tänk rakt ner i soporna men det skiter jag i.

Lagom är faktiskt bäst i många fall. Vem orkar äta alger i evighet? Precis. Smör, ost, mjölk, bröd, pasta, ketchup, kaviar osv osv osv har ätits under en lååång period och det är knappast de livsmedlen vi blivit fatsopeople av.

Jag saknar redan någon väldigt mycket. Saknad ska tydligen vara bra från och till. Kan nog stämma. Men jag tycker inte alls om det. Buhuu.

Kom tillbaka bums!

Känner mig duktig idag. Skickat in hemtenta, jobbat några timmar, kört rolig dansklass, repat inför kvällens gigg. Dags för powernap nu så jag orkar shake that groove thing inatt. I peruk. Weee!!! :)

Superfredag

KLAR :)

Körde slutspurten med följande i magen: Pizzarester. Pepsi Max. Godisklubba.

Fredagsfrukost när den är som allra bäst.

Ha en lovely day fellows!