...to be continued

Vår pool. Varför har hotellpoolar alltid en bro?


















Så här högt hoppade han! Lilla gubben...Om ni visste hur glad lillkaija var när han satt på båten igen.





Den underbara båtturen på det vackra blå havet. I bilen till hamnen som vi hämtats upp i satt/stod vi packade som sillar. Flyktingbil. Och som ni förstår var min första tanke på båten; flyktingbåt. Hehe...Men inget illa om båten, vi låg längst fram och njöt i fulla muggar.








Turklandsgänget 2007. Puss på er mina änglar, snart måste vi åka igen!







Det vankas partaj. Så här såg vi inte ut några timmar senare. Framförallt inte en av oss ;). MOOHAHAHAHA.





Vi skulle på turkisk kväll med buffé. Brorsan och svägerskan for med osanning. På förfesten skulle de ta med sig kex och ost. Icke sa nicke. När det sedan visade sig att de faktiskt hade smulat i sig en massa kex innan de kom till oss var besvikelsen stor. Butter fick jag trycka in mig torrt bröd i ren protest.

Turklandsgalleri

Deras balkong var frukostbalkongen. Vår var festbalkongen. Master var inte helt obesvärad med att hans lillasyster inte tänkte på hur hon satt med kjolen på. Vaddå, struttar man omkring i bikini hela dagarna vänjer man sig ju vid att flasha. Trosa som trosa.



Maten var hyvens. Standard: Massa grönsaker, kyckling och ris,pommes frites och bakad potatis. Majonäs och ketchup icke att förglömma. Turkarna dom kan dom.






From la balcona.










Syskonen Retards spelar boll på stranden.









I den brinnande krukan ligger vår mat. Turkisk special. Kocken kom ut i sin finaste svid, tog fram hammaren och knackade sönder krukan. Ut kom en god gryta.

Sugande söndag

Ont i huvudet och lätt illamående. (Bakis.)

Klump i magen. (Keba har lämnat mig för turné i 4 veckor. Snyft.)

Grått, grått och åter grått. (Söndag.)

Måste packa hel resväska. (Åker till Uppsala ikväll.)

Gatufesten

Yo loosers! Wazz uuuuuuup?

Torsdagen var en höjdardag. Jobbade. Lyckades, kors i taket men ropar verkligen inte hej än, få till två visningar på lägenheter i Sthlm till veckan. *hoppas hoppas hoppas*

Var hos mamsen på middag och samkväm med svägerskan och brorsan. Drack turkiskt vin dagen till ära. Jag fick ett fint halsband av världens bästa mamma, och hon visade massa foton från sin Italienresa. Hon lyckades ta bilder med nya kameran! Jag applåderar stolt och tar åt mig minst hälften av all cred, var ju trots allt MIN manual ;).

Drog ner till stan och Gatufesten ganska sent. Mötte upp hårt musikaltränande Kebusen och semestersoftande farsan. Såg Tingsek, en ny talang. Eller ja, ny för mig i alla fall. Riktigt skön stil och bra gung. Klockan slog midnatt och så anlände de äntligen: THE ARK! Fan Ola, jag älskar dig. Ett underbarn är han allt. Är det någon som lyckas eliminera min dödsångest och få mig att känna att allt ordnar sig så är det Ola och hans gäng. Kärlek till er. Vi dansade, hoppade, sjöng, vrålade och skrattade när Ola körde sina lyckospridande låtar och sarkastiskt slängde ur sig okvädesord. ERA RACKARE. ERA SUNDSVALLSSVIN! Med sug i blicken. Ahhh....

The Ark sjung sista versen men kvällen var inte slut för det. Som bekant var det faktum att min pojkvän har lägenhet mitt i stan inte direkt ett motargument till att ta mig an honom som min partner. Men det tar inte slut där. Karln är ju lite av en Sundsvallskändis (jaa, lite iaf), och är man bekant med rätt personas får man backstagebiljetter. (Vilket ytterligare befäster känslan av att ha hittat rätt pojkvän.)

Resten av kvällen (natten) hängde vi alltså backstage. Drack cider, minglade med kändisar och dansade. Wee! Danny tog upp okänd (för honom) flicka och började dansa. Lite besviken blev jag allt, han som ständigt bedyrar sin kärlek för flickvännen. Å andra sidan kanske det var hans flintiga medföljande publicist som tvingade honom att låtsasragga lite. Efva Attling var av okänd anledning där. Rednex-people hängde. (Förvisso en bekant men still, kändis.) Efter mången sökande blickar dök de upp; The Ark. Lite för sent tycker jag allt. Men Ola tog sitt ansvar och körde favorit-i-repris från förra året, slajmig dans uppe på pelare. Ola ola...

Förutom att hänga i backstagets sköna place drogs jag och Kebus med bakvägen till Stadshusverandan och grymt härligt gung på innergården. Där var det nämligen raggaefest så det stod härliga till. Livekonstert med nån känd snubbe. Keba, som härstammar från Gambia och därmed är brun, hade massor av vitingar runt omkring sig, men sa att han aldrig känt sig så så VIT som då. Hahaha...Ahja, vi gjorde vårt bästa för att se grymma ut i våra reggaedansövningar. Reggae ska bli min nya favoritdansstil.

En grymt rolig kväll var det, men även såna tar slut. Och tur var väl det för vi skulle jobba dagen efter. Jag kände mig död när väckarklockan ringde, och fredagen var kanske inte min bästa dag vad gäller snabbtänkhet på jobbet.

Igår kväll grillade vi hos pappsen, hela Turklandsgänget. Vi är bäst på att göra grillspett. Faktiskt! Sjukt gott. Mmm...Mitt magknip har dock inte gått över. Haft det i en vecka nu, måste fixa nåt. Kvällen avslutades med underbara rysningar i hela kroppen när vi från balkongen lyssnade på Europes sista låt "The Final Countdown". Lycka.

Nu: Gå på stan i regnet med mamma.

TURKLAND

Ja. Då kör vi. Rapport från Turkland 2007. (Även om min positiva känsla från resan surnat till en aning pga. dåligt omdöme av Pers kompis ang. brunheten. Fy!)

Värmen: Sjukt varmt. Runt 40 grader varje dag. Man pallade en halvtimme i solen, därefter tippade man raskt fram i den kokheta sanden och kastade sig i havet.

Solkräm: Massor av solkräm. Hög styrka. Vill inte ha cancer. (Varför jag betackar mig för elaka kommentarer om upplevd blekhet. Magen är faktiskt trippelt så brun!) I sådan gassande sol får man panik utan ett tjockt skyddslager på skinnet.

Hotellet: Toppenbra hotell. Vi och brorsan/svägerskan bodde i varsin lägenhet. Två rum och kök. Plus en balkong. Hade alltså gott om plats. Städning varje dag, tack söta städerskor!

Försäljarna: Inte alls så jobbiga som jag väntat mig. Helt okej. Och de ska ha all cred för att de lärt sig svenska av turisterna. Mer eller mindre bra. TJENA KOMPIS! verkar vara det första i kursen. Jag prutade för första gången. Stolt =). Även om det troligen skulle medföra en smärre chock hos försäljarna om någon INTE prutade. Pruta är inte min grej, tar en massa energi i onödan. Spel för gallerian. Bra för mig dock, minskade shoppingsuget.

En vanlig dag: Uppstigning. Frukost bestående av mjölk, müsli (balla kavralmus?), en macka och ett glas apelsinjuice på andra parets balkong. Långsam promenad till stranden. Sol och bad. Lunch i solstolen under parasollen. (Toast for moí.) Sol och bad. Hem till hotellet. Bollspel i poolen. Till rummet för uppiffning inkl. kontroll av brunfaktorn. Promenad till restaurang. God mat. Lite spatserande i affärer, shopping och prutning. Hem. Drink. Sängen: Aaahhhh...

Alla nickname: Gänget har fått dille på att hitta nya smeknamn på varandra. Mest använda var nog Lillkaija, myntat av svägerskan. Lillkaija var jag. Som dotter till min mor måste jag självklart ta över det ansvaret hon vanligtvis bär, då hon inte är närvarande. Inte simma för långt ut i havet, smörj in er (snorungar) osv. Lillåke kom fram lite då och då han med.

Ugly.com: Minst ett varje resa lyckas han ta, brorsan. Ett fantastiskt ickesmickrande foto på sin lillasyster. Så fula bilder att jag endast kan garva vid minsta åsyn av dem. Till er besvikelse har jag, om än tillräcklig självdistans, men absolut inte tillräckligt lite fåfänga för att lägga ut bilderna. Jag är säker på att ni redan sett mig i mina allra fulaste moments, in action. Vi nöjer oss med det. (Kan emellertid förtälja att mitt senaste bidrag till galleriet på ugly.com är mycket snarlikt Britney i profil. Tyvärr inte Britney DÅ, utan Britney NU.)

Snällaste ficktjuven: Brorsan såg nåt singla ner från Kebruses väska och hojtade till. En sedel var borta. Medan vi stod småchockade och spekulerade kom en kille tillbaka med sedeln. Vi tackade. Ännu större spekulationer fortlöpte.

Avtändande: Tydligen ett måste att besöka turkiskt bad i Turklandet. Själv tappade jag aptiten totalt när hotellets kulmagade medelålders massör lite halvbuttert gick runt och försökte locka gäster. Hell no!

Turkisk specialitet: Gryta tillagad i kruka som eldades och slogs av vid bordet. Häftigt och mycket gott. Vårt rekommenderade turkiska vin gav dock en besk eftersmak. Man ska inte tacka ja till vin utan att fråga om priset först. Bag in box var det som gällde resten av veckan.

Den största skillnaden mellan paren: Blev efter en utekväll rätt tydligt vilka som är det intelligenta, mer erfarna paret och vice versa. Vattenpipa kom på tal. Stor förvirring uppstod. Jag och Kebruse fick lära oss att man INTE röker vatten (min tro) eller te (Kebruses tro) i en vattenpipa. Skumt.

Veckans skönaste: Heldagsbåtturen näst sista dagen. Underbart. Vi solade på däcket, hoppade i havet, solade, badade, solade, badade...Jag och K var med i en stolslek och dansade Macarena med häftiga och galna turkar. Haha. Brorsan var modig; gick genom en grotta och hoppade tio meter. Lillkaija var utom sig av oro tills han kom tillbaka till båten.

Papparazzis: Var på turkisk afton på hotellet. Innan underhållning med mag- och folkdans var det buffé. Efter buffén ställde sig hela kockcrewet upp sig på en rad, medan värden för kvällen meddelade att det var dags att fotografera de som lagat maten. Så med stora ögon tittade vi på när en ström av turister ställde upp sig framför gänget och fotograferade smilfinkarna till dundrande technomusik. Endast i Turkland.

Veckans ut-och-parta-på-riktigt-kväll: Ett ord. Misslyckad. (Hehe...)

Måste sova. Återkommer om fler turkiska minnen återkommer.

Lapplandsfest

Var nere på Gatufesten ikväll. Stadens stora fest då hemvändare anländer och alla lever upp i någon slags plötslig alla-är-vi-vänner-och-passar-på-att-festa-värld. Personligen får jag social fobi när jag vistas bland så mycket folk. Inte för folkmängden i sig, utan för att risken för kallprat, skamsköljningar och ångest för gammalt grus är hög.

Träffade visserligen många trevliga människor. Men faktum kvarstår att enda sättet att inte känna sig som en besvärad bonnläpp är att stoppa i sig alkohol. Då missar man allt det otrevliga som skräp, fulla fjortisar och för hög musik.

Bitter? Jag?

Jovars. Men det är bara för att jag var så urbota dum att jag inte tog ledigt hela veckan vilket jag brukar, och för att jag inte ska gå alla dagar. Dålig planering. Min dumbom.

Fläskbulle

YES! Jag tog mig upp. Tredje gången gillt. Nu ska det minsann bli morgonträning av.

Är lite besviken på Kebruse. Han hade igår fått tydliga instruktioner om min väckning innan han stack till jobbet. "Upp din stora feta fläskbulle, upp och gå och träna".

Han sa inte det. Mes. Ahja, jag pallrade mig upp med egen förmåga och tjockispeppningar.

Crap

Min kropp har inte varit i hyvens shape sedan i lördags. Får jävulusisk magknip så fort jag stoppar nåt i magen. Varför?

Nu har jag dessutom ont i mitt stora huvud.

Blogghumöret är med andra ord inte på topp. Är för mycket runtomkring mig... Stresssssss. Körigt på jobbet, hinner inte träna, leta lägenhet, tvätta, Gatufesten i stan, hinna träffa folk...Hua. Det enda jag vill är ju att mysa och chilla.

Och till min förgrymmade sorg har vi nu sett klart hela säsong två av Entourage. Jag gråter. Serien var min oas. Tanken på att få sjunka ner i soffan och njuta av den fantastiska slapparserien har varje dag spridit lycka i min annars så jobbtrötta kropp. Vad ska nu ge mig glädje? Bajs.

Midsommaraftonen

Måste sova. Alfen ligger redan, sötare än en polkagris, i sängen och myser. Lättjan får går före skrivarglöden. Det är inte lätt detta. Jag har en och en halv veckas tankar att pränta ner. And it has to be done. Going to be done. Inte just nu bara.

Kan förvisso avhandla midsommarafton som var UNDERBAR. Perfekt helt enkelt. Inget illa om föregående midsomrar, men den här vara bara så svensk som en midsommarafton kan bli. Mysig stuga, stor grästomt och ett inhyrt tält med stort uppdukat bord. Precis vid ett glimrande hav och en lysande sol. Förutom att äta gott hann vi med dans vid midsommarstången på ängen med en massa barn, 5-kamp, frågeslinga och en hög med snapsvisor. Självklart en drös med trevligt underhållande folk.

Tack Elin min vän! (Får ta bebisträningen en annan gång ;))

Håll till godo ;)

F´låt...att jag är sen. Till mitt försvar vill jag redogöra för hur tiden efter hemkomsten har framlöpit (VA? framlöpit? well...), precis som vid alla andra hemkomster.

Nere på jorden natten till söndagen efter mindre bra flygresa. Tar på energin att tugga käkar, halsa två små flaskor med ren sprit efter att under sista dagen i solen smällt i sig två glassar, en chipspåse och dubbel toast med pommes frittes och att be till GUD tjugohundratusen gånger. (Fan, nu börjar jag valsa iväg. Det här skulle bli kortfattat.)

I alla fall. Tillbaka på Arlanda. Hämtad av svägerskans snälla fader.

Väl hemma. Hetsätandet to be continued med MAX-mat som grabbsen cyklade och hämtade.

Pladask ner i underbar säng (nu befinner vi oss alltså i kollektivets kök). Somnade bummes med världens bästa duntäcke på mig. Mmm...

Vaknade. Inga tågbiljetter kvar. Vad i hela helvete? Kebruse (nytt) var säker på att något inte stod rätt till. Vad kvar att välja? Buss. Hatar.

Kom hem i alla fall igår kväll. Säker på att en nyttig kväll var att vänta. Kebruse var inte lika säker.

Några timmar senare låg jag gnyendes i soffan av fruktansvärd magknip, fullproppad med en pizza och Ben & Jerry´s glass.

Vaknade imorse. Påsar under ögonen. Min ambition att komma invalsandes på jobbet idag brun, fräsch och pigg magplaskade big time. Istället satt jag med magknip och yrsel hela dagen.

Hem. Träning. Lite annat. NU: Blogg.

Jag fortsätter tills jag stupar i säng. För ni mina vänner har kommenterat så duktigt. Efterfrågat mig. Precis som det ska vara. Tänk om det var så...att jag väntade med att tillkännage min återkomst tills jag fått tillräckligt många efterfrågningar? Tänk...om...? Det var inte så. Men tänk om...

Semester - åter 1 juli

Dan före dan före Turkiendan. Ohoh...

Imorgon blir det fest med buller och bång hos bästisens stuga ute vid havet.

Och på lördag är det dags. Charter i en vecka. Nice.

Så håll till godo mina vänner och övriga läsare. Eder amatörbloggare tar semester och är åter om drygt en vecka. Om er saknad efter mig spiller över, tveka inte att ringa min far som håller ställningarna här hemma. Han har bergis en anekdot eller två att förtälja.

Ni drar jag och Kebus till pappa och landet/förorten. Puss på er, ni är grymma ;) Glöm inte att stanna upp och uppskatta allt det härliga ni har, det skapar lyckan.

My

Och som sagt, hon är inte singel. Så henne får ni inte numret till.

Joråsatte... ;)

Lilla My. Kan man heta så och inte vara liten och söt? Helt otänkbart. Dagens presentation tillägnar jag alltså söta lilla MY. En av de två omnämnda smurfarna. Och en av invånarna i Rissnelägenheten under vår gemensamma dansskoletid.

My är skitsnygg. Långt mörkt hår. Vältränad. Ja, sådär vacker i allmänhet. Inte undra på då att hon blir ständigt uppraggad inte bara på krogen, utan även på gymmet. De ska kommentera och ge råd och hitten och datten. Yeah right. Men vem skulle inte vilja gå på dejt med den bruden.

Precis som svägerskan så har My valt att förkovra sig i den nördiga världen. Den lite avvikande avdelningen av samhället. Hon pluggar fysik. Och sånt. (Säg ordet fysik och sen har jag stängt av för vidare information.) Fysiklärarna verkar vara ena riktiga marodörer. För fler tentor än vad My har är nog inte vanligt förekommande. Hela dagarna fylls av plugg. Jag och My´s övriga vänner är ytterst imponerade av hennes studerandeglöd. (Eller glöd och glöd, men kämparanda i alla fall ;) Finns glöden kvar?)

Hon är alltså en hejare på att gymma. Och att plugga. Vad mer? Dansa såklart! En äkta prima ballerina. Hon går i alla fall som dem, med fötterna utåt, och med kroppen lite gulligt gungande från sida till sida. My är vig. Vigast av oss alla. Och grym på att shaka röven så det står härliga till.

Korta fakta: Ex-ägare av ormen som satte oss i skräck i ett år; Greger. Har pojkvän sedan länge. Sambo till och med. Har familj i Umeå och Örebro. Gillar, precis som jag, att åka tåg. Har flyttat en massa gånger. Ett gulligt leende. Och skratt. Eller fniss snarare. Är genomgod.

Smolk i bägaren

Som sagt. Resan närmar sig. Och ångesten ökar med stormsteg. Jag kanske inte borde skriva om detta, jag är skrockfull, men...jag gör det. Och hoppas att Gud inte jävlas.

Rysslandsresan var sagolik. Av flera anledningar, men framförallt för att jag slapp flyga. Till Turkien kommer jag dessvärre inte med färja. Dämmit.

Den senaste tiden ser jag mig själv ständigt som i en film. Ni vet. Allt är bra, jag är lycklig, det flyter...Alla lyckligt ovetandes om den kommande tragedin. Resfeber, förväntan, glädje tills...PANG. Slut.

Usch usch och usch. Jag blir värre för varje flygning. Svimmar nästan av spänningen (I wish). Får ont i käkarna av anspänningen och de hundratals mumlingarna till Gud om att min absolut HÖGSTA önskan är att få överleva flygningen. Att allt ska gå bra. De pinande tankarna om att jag vill hem till tryggheten, NER på marken.

Men ska man ut i världen så MÅSTE man ju flyga. Man får ta risken. NEJ! Inte jag! Om jag får välja mellan att vara lycklig här hemma och leva, eller se en massa länder och ta risken att dö. Då väljer jag det första.

Trots helvetet så bokar jag in resa. Efter resa. Efter resa. Intalar mig varje gång att det nog ska gå bra, bara jag flyger dyngrak. Har aldrig lyckats. Men den här gången har jag perfekta förutsättningar. Har ca sex timmar att spendera på Arlanda innan avresa, och vad passar bättre än att fördriva tiden med alkohol. I mängder. Gäller bara att hitta den perfekta balansen mellan att vara så full att jag knappt är vid medvetande, och att ändå vara så nykter att jag får komma ombord. It´s a thin line.

En virrvarrande mamma

Semestern och Turkien närmar sig med stormsteg. Mycket som ska göras. Inte nog med att jag har min egen resa att tänka på, även mamma ska ut och svira i utlandet. Vandringsresor är hennes grej. Så i tisdag hade jag sleepover hos mama. Om hon är tjabblande, stressad och virrig i vanliga fall är det ingenting mot för när en resa är på inkommande.

Mitt i virrvarret och ältandet över alla saker som måste donas med bestämmer hon sig för att baka. Det ska tilläggas att om farmor är en bullfarmor är mamma av motsatt sort. Varför bakbeslutet just denna kväll kändes ytterst ologiskt. Skälet var emellertid att hon fått ett recept av en dam som hon skulle träffa dagen efter. Och då ska recension kunna avläggas. Jag säger då det. Damer damer...

Förutom att lyssna och skratta hejdlöst åt hennes bravader, har jag skrivit två manualer. Det räckte tydligen inte att köpa en nackkudde och ögonbindel i knallrosa färg, ny cd-freestyle ("bandspelaren") och digitalkamera finns nu också i hennes resväska. Hippt så det svänger om det. Att köpa coola saker är en sak, att lära sig hantera dem en annan. Jag har således fått ägna två kvällar åt att skriva pedagogiska manualer åt henne för båda prylarna, i olika färger t.o.m. Vet man inte ens hur en play-knapp ser ut är det inte så lätt...Puss på dig mamma, du är för härlig.