Jooråsatte....Den här veckan började ju jävligt bra.
Jag är som en tickande bomb när det kommer till försovningar. Det finns ingen som helst tvekan om att jag inom en mer eller mindre snar framtid kommer att försova mig ännu en gång.
Började tio idag, vaknade tolv. Finfint. Svettig, stressad och med bokstavligen skakande händer (vilket en försovning alltid förorsakar) försökte jag sminka över mina väl synliga påsar under ögonen. Traskade till jobbet med den vanliga skammen hängandes över mig.
Jag trodde jag blivit vuxen. Att jag mognat. Att detta med ständiga försovningar var över. Tydligen inte. MEN. Jag var värre förr. MYCKET värre.
Den mest ångestframkallande försovningen var den gången jag skulle öppna Träningsverket vid halv sju. Vaknade kvart över sju, med den värsta mardrömsinsikt man kan tänka sig, sprang ner till gymmet (bodde några meter bort) där träningssugna människor stod och väntade. På att deras spinningklass kvart i sju skulle få sätta igång. Puuuuuh....Skammen stod upp över öronen på mig.
Men, då jag lever efter mottot "It´s all about the inställning" väljer jag att se mina försovningar som ett symptom på att något inte står rätt till. Ett tecken på att jag inte ska jobba heltid, och att jag har rätt till mer sömn än vad jag erbjuds. Jepp.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
amen to that! I hear ya!
Och alla andra uttryck som betyder att jag förstår dig till fullo!
Och även minns och vet hur det är att komma springandes svettig till träningsverket där det står ett par stycken sura träningssugna människor och vänta :(
Men men those days are over iaf... oj vad jag kör med svengelska idag..
Jaja that it! /kram T-Woman
Haha...jag är såååå glad att jag har dig som min strulputte-soulmate :)
Post a Comment