Riktiga pizzor - me like

Har haft en underbar fredagskväll!

Efter att ha pinat igenom dagen på jobbet och sakteliga ha traskat hem somnade jag pladask i soffan. Att sova är prio ett just nu...

Jag vaknade, och jag och Keba gick till ett pizzaparty. Hans italienere till kollega har byggt en stenugn utanför sin villa, och bjöd därför sina kollegor på pizzabuffé. Åh så gott det var! Jag vet inte hur många pizzaslizar jag åt, fanns inget stopp i magen. (Tänkte åtgärda min upptjockade kropp en annan dag.)


Dessutom riktigt trevligt sällskap. Har aldrig träffat Kebas arbetskamrater från Vin & Sprit förut, så det var minsann dags. Efter att först ha blivit glad över att det finns så trevliga människor, blev jag sorgsen när jag påmindes om att de lägger ner fabriken om ett år. De är som en familj, och nu blir alla arbetslösa. Tufft...Jag fick mig en tankeställare. Har alltid försvarat företagsekonomiska beslut, och det gör jag fortfarande, men det finns alltid riktiga människor bakom kulisserna som drabbas. Pengar och rikedom är inte allt. Icke att förglömma.

Jag lyssnade hänfört till männen som berättade sina historier, och insåg att jag inte förstod hälften av orden. Det är uppenbarligen en stor skillnad i samtalen mellan banktjänstemän och arbetare. De imponerar mig mycket, folk som är hejare på maskiner, hantverkeri och byggerier.

Det gör mig så gott i själen att få träffa trevliga människor, det ger mig hopp om människolivet trots alla onda elakingar som man läser om i tidningarna.