Var hos pappa i torsdags. Efter middagen bestående av laxpinnar (rekommenderas), potatis och spenat (standard numera hos pappa) tvingade jag ut honom på en promenix. En långpromenad på landet. Alldeles, alldeles underbart! Vi passerade hästar, kossor med sprängfyllda mjölkmagar och människor. I Njurunda hälsar man på främlingar, mycket trevligt! Annat mot för Sthlm där man stänger av allt runt omkring sig och sätter på tunnelseendet.
Det är i såna idylliska stunder som jag inser hur vuxen jag blivit. Jag uppskattar de små tingen här i livet nu, på ett sätt som ingen tonåring kan.
Trots den lugna landspromenaden håller jag mig nog kvar i storstaden ett tag till.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment