Nej ni, den här dagen har inte varit mycket att hänga i julgranen.
Sitter i sängen igen efter snabbvisit till mamma, halvtittandes på en TV3-film. Är fortfarande som paralyserad, får ingenting gjort fastän jag har en hel lista med saker som måste genomföras. Tänker på den kommande veckan och blir stressad.
Befinner mig i ett melankoliskt tillstånd, men tar mig själv inte på något större allvar då jag vet att den orsakande faktorn är kombinationen av söndag, trötthet och bakfylla. Helt klart det avskräckande med att festa, dagen efter förgås totalt såvida man inte tvingar sig själv till aktivering.
Imorgon kommer äntligen min Keba hem efter fyra veckor på vift, det ska bli underbart. Och den mannen är dessutom nödvändig i mitt liv för att jag ska lägga mig i tid, utan honom är jag uppe på nätterna tills jag stupar och därmed ständigt i koma. Men tills han kommer imorgon och jag sover själv första natten utan mina sovkompisar den senaste veckan; mamma, pappa & Elin, känner jag mig riktigt ensam.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment