SVÄGERSKAN

Karin. Lill-Karin. Cookie. Kakanus. Kärt barn har många namn.

Min bror har exceptionellt god smak, och valde därför för tre år sedan denna skönhet till att bli hans partner. Lång, smidig och blond. (Svår att tävla med, så jag låter bli.) Hon visade sig emellertid vara allt annat än en dum blondin. Tvärtom, så är hon av det intelligentare slaget. Studerar kemi på universitet. Pluggar ständigt. Nördigt, ja. Men ändå. Hon är älskvärd, och därför en självklar medlem i vår familj.

Snart ska svägerskan, jag och våra grabs till Turkland. Stackars lilla barn. Hon kommer bli angripen av turkiska blickar var hon än går. Men så är hon ju van. I Rom tittade italienarna beundrande på den långa ljusa varelsen, och i Egypten blev hon budad på med ett antal kameler. Tur dock i Turkiet att hon har en ett år äldre beskydderska som med sina elaka inborrande blickar kommer att skrämma skiten ur alla som käkat glosylta med tittsås.

Jag letar, letar och letar. Nån jädrans defekt bör väl kvinnan ändå ha? Ledsen folks, men ännu är inte fläcken funnen. Hon har förvisso omänskligt höga prestationskrav på sig själv, men det är väl ändå en flickfolksjukdom vid det här laget.

Kuriosa: Hon är en jävel på att springa på löpband. Kom nyligen hem och beklagade sig över att hon inte sprungit sin mil så himlarns snabbt. MIL? Själv tar jag en kilometer i taget och har vid halvmilen kräkset uppe i strupen, farligt nära att göra en vulkanliknande rörelse.