FARMOR

Min farmor. En riktig bullfarmor. Sån man läser om i böckerna. Hon stickade massor back in the days men fick sluta pga. onda axlar =(. Men dämmit vad hon stickade snabbt då det begav sig! Min farmor är farmor till många andra. Inte bara till mig och de tre andra barnbarnen, utan även till våra vänner. För min farmor tycker om att inneha farmorsyrket så mycket att hon gärna lånar ut sig själv till farmorslösa typer. (Vid intresse, kontakta mig på villlånabullfarmor@snälla.se)

Tillbaka till maten. Om jag bodde hos min farmor skulle jag och många amerikanare ha minst en gemensam nämnare. DALLRET. För hos farmor blir man lätt tjock. Alla ni som besökt min farmor för ett mål mat (och ni är inte få era snyltare) vet att den onda cirkeln är svår att komma ur. Om man inte äter upp: Då var det inte gott. Om man glufsar i sig hela härligheten: Då var det för lite. Svååår balansgång. Min farmor fick t.o.m. mina små och smala vänner bästisen & lillsmurfen att äta flera portioner hemma hos henne. Det ni. Ingen vågar säga nej till den kvinnan.

Min farmor ska få en hörapparat. Jag gissar att hennes söner (javisst, ni brajta people har redan listat ut att hennes son är min far) jublar. Jag måste höra efter med farmor var hon köpte den, jag behöver också en. Undrar om det är rea på såna någongång?

Alltså. Farmor. Två söner. Fyra barnbarn. Ett barnbarnsbarn, ett till på väg. (NEJ, inte jag som avlat.) VÄRLDENS BÄSTA FARMOR, så det så. (Grym på kortspel.)