Som sagt. Resan närmar sig. Och ångesten ökar med stormsteg. Jag kanske inte borde skriva om detta, jag är skrockfull, men...jag gör det. Och hoppas att Gud inte jävlas.
Rysslandsresan var sagolik. Av flera anledningar, men framförallt för att jag slapp flyga. Till Turkien kommer jag dessvärre inte med färja. Dämmit.
Den senaste tiden ser jag mig själv ständigt som i en film. Ni vet. Allt är bra, jag är lycklig, det flyter...Alla lyckligt ovetandes om den kommande tragedin. Resfeber, förväntan, glädje tills...PANG. Slut.
Usch usch och usch. Jag blir värre för varje flygning. Svimmar nästan av spänningen (I wish). Får ont i käkarna av anspänningen och de hundratals mumlingarna till Gud om att min absolut HÖGSTA önskan är att få överleva flygningen. Att allt ska gå bra. De pinande tankarna om att jag vill hem till tryggheten, NER på marken.
Men ska man ut i världen så MÅSTE man ju flyga. Man får ta risken. NEJ! Inte jag! Om jag får välja mellan att vara lycklig här hemma och leva, eller se en massa länder och ta risken att dö. Då väljer jag det första.
Trots helvetet så bokar jag in resa. Efter resa. Efter resa. Intalar mig varje gång att det nog ska gå bra, bara jag flyger dyngrak. Har aldrig lyckats. Men den här gången har jag perfekta förutsättningar. Har ca sex timmar att spendera på Arlanda innan avresa, och vad passar bättre än att fördriva tiden med alkohol. I mängder. Gäller bara att hitta den perfekta balansen mellan att vara så full att jag knappt är vid medvetande, och att ändå vara så nykter att jag får komma ombord. It´s a thin line.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Haha! Jag känner verkligen igen mig! Jag tycker oxå det är jobbigare och jobbigare för varje gång man måste flyga, men man utsätter sig ju ändå för det av någon konstig anledning! Men du ska se att det kommer gå bra! Att supa dig dyngrak tycker jag låter som en utmärkt idé! Ha de så bra i Turkiet och Glad Midsommar!
Post a Comment