Ge mig pengar. Och tid.

Skämmes? Jag? Ja visst. Men ickenärvaron igår berodde enkom på det faktum att det är extremt energikrävande att:
-jobba HELTID hela dagen (hur fanken orkar vuxna? hur orkar arbetande föräldrar?)
-låta telefonrösten gå på högvarv i åtta timmar i femhundraåttioelva samtal
-kramas å vara vänlig mot mina kära kollegor vilka jag inte träffat på ett halvår och dra samma vers ("skönt å vara hemma", "härligt med sommarlov", "ja skolan går bra")många gånger...same same same...
-ha magknip i fyra, nej sex, timmar. (Det tar några dagar innan jag känner mig bekväm med nya toaletter. Och ny omgivning.)

Det här med maten också. Måste äta lunch OCH middag. Blir så satans dyrt. Lunchen får jag köpa själv. Med middagarna finns det däremot möjligheter. Att bli bjuden. Jag jobbar hårt för att bjuda bort mig själv.

Igår: Pappa bjöd på restaurang. Tack.
Idag: Åt på café med vän. Effektivt rent tidsmässigt, umgänge + intag av föda. Men dyrt. Crap.
Imorgon: Vi bjöd in oss hos K:s mamma. Samt födelsedagsfika.
Torsdag: Mamma? (Helst inte fiskpinnar i tortillas med sås.)
Fredag: Frivillig? Inget extravagant krävs. Gärna lite proteiner dock så jag blir stor och stark.