Tågbloggar gör jag nu. För 69 spänn i timmen. Ytterst oekonomiskt, men vad gör jag inte för er. (Ni kan sätta in en slant på mitt konto, ni som har nån heder i kroppen.)
Känns lite sorgligt i kropp och själ att ha sagt hejdå till mina kollektivinvånare. Jag älskar att bo i kollektiv. Kan för närvarande bara komma på fördelar. Men, nu är det bara två veckor innan vi ska till Turkland allihopa =). Och sen ska jag bo där igen, ett tag i alla fall. Trots allt finns ju min kärlek och mina favoritföräldrar i Norrland...
Svägerskan var snäll och hjälpte mig bära min grejor till tåget. Hon är en pärla. Master däremot kallade mig för en mask, gav kramar och sa adios. Tacka vet jag omtänksamma svägerskor ;).
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment