Våga känna

Två bra föreläsningar. Två olika lärare, lika lugna och metodiska båda två. Det verkar vara ett genomgående mönster att både organisationen och lärarna ligger över genomsnittet på de företagsekonomiska institutionerna. Inte undra på att andra ämnesområden uppfattas som flummiga. Bra lokal nu också, stor och fräsch aula.

Underbara Mia Skäringer har skapat några dogmaregler för sin blogg. Två av dem fick hon av en läsare: Ja: sluta skriva om du nån gång börjar tänka på "hur det skulle låta bäst på bloggen". Alltså när man suddar, skriver om, suddar, skriver om, allt för att det ska passa bloggen så mycket som möjligt eller för att man vill framstå på ett visst sätt. Fortsätt så länge du skriver ur hjärtat och så länge du själv tycker det är kul, vi älskar att läsa!!

Regel nummer 3: Jag ska inte skämmas så mycket för något jag skrivit i en upp eller nedgång att jag känner ett behov av att radera inlägg. Jag ska minnas att då när jag skrev det kände jag så men nu är det annorlunda och så är det.

Det är så otroligt sant. Vi fungerar ju så vi människor. Det händer något och vi får en massa känslor. Bra eller dåliga. Ett dygn efteråt har man kommit till sans. Sakta men säkert börjat trycka undan sina känslor i villfarelsen att "det var ju inte så farligt ändå". Det är just därför man ska skriva ner vad man känner just DÄR OCH DÅ. För det är DET som är det äkta. Lika äkta ett dygn senare, det har bara försvunnit en smula för andra saker kräver också sin energi. Man kan inte bara lägga sig ner och dö. Man kan inte strunta i skolan, träningen, jobbet. Det måste skötas, för vi har ett ansvar. Ansvaret för vårt själsliga välmående verkar däremot ständigt glömmas bort.

Så vänner: Skriv av er, säg till, skrik eller gråt just när ni känner som starkast. Utan att skämmas.