Så mycket att göra, så mycket jag VILL göra - så lite tid.
Såg precis Kvällsöppet med Ekdal & Hakelius. Mycket intressant debatt om flumskolan versus den auktoritära skolan. För mig är det helt obegripligt att man motsätter sig förändringar inom den svenska skolan när vi upperbarligen uppvisar kassa resultat jämfört med resten av världen. Jag blir fysiskt frustrerad av att sitta och lyssna på skitsnack om att eget arbete, betyg när man är 16 år och "personlig utveckling" är det ultimata. Bullshit. Professorn sade det så väl - Kunskap ger en enorm tillfredställelse! Varför inte låta svenska elever få ta del av den? In med nationella prov i trean, betyg i sexan (MINST) och lärare som inger respekt. Allt annat är fjanterier.
För att ta mig själv som exempel (och nej, svag har jag aldrig varit så det kan jag inte skylla på, däremot har jag dålig självdisciplin likt många andra) kan jag berätta att mina försök med distansstudier (självständiga) på högskolan har gått käpprätt åt pepparn. Inget har givit mig mer tillfredsställelse än när jag klarat av en svår kurs med många obligatoriska moment, ledda av inspirerande men för all del hårda lärare.
Varför så rädda att låta människor bli BRA på saker och ting? Är framgång något att skämmas över?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Ja, i Sverige ÄR framgång nåt att skämmas för. Allt ska vara "lagom" inklusive människor. Jag instämmer helt med dig, obligatorisk närvaro (dvs kicka ut idioterna PÅ EN GÅNG om de inte dyker upp el ring föräldrarna bums!) är nyckeln i grundskolan tror jag. Hur många gånger kom inte jag själv undan med nån löjlig bortförklaring? Hm.
Post a Comment