Hem ljuva hem. Halvligger i soffan med Keba och käkar tomtechokladen jag fick av bästisen i julklapp. Mums :) Båda vi två sov hela tågresan från Sundsvall till Sthlm imorse. Helt otroligt. Satt inte ens vaken i tio minuter. Jag känner mig lyckligt lottad som får åka hem tillsammans med någon. Slippa deppandet på egen hand. Ja, alla som flyttat hemifrån och tvingas åka tillbaka till verkligheten efter hemmaledighet förstår vad jag menar.
Jag märker nu att jag skriver hem om både Sthlm och Sundsvall. Men så är det. Jag har två hemorter och mina hjärnceller, ja hjärtcellerna med för den delen, fajtas konstant om vilken ort som ska vinna förstaplatsen.
Appropå julklappar från bästisen fick jag förutom tomtechokladen en sådan där mjuk radio som jag skrev om i höstas. Remember? Hon har en blå. Jag fick en svart. Så jädra ball! Den ska jag gå omkring med som en portfölj på tunnelbaneperrongen. Eller ha på axeln när jag hänger på stan. Uppkäftigt liksom. TACK bästa du! Jo just det, vi åkte ju pulka, eller rättare sagt madrass i torsdags. Haha. Det där springet i benen som fanns för 15 år sedan har fadat ut. Tyckte Ellas pappa kunde köra upp oss i backen med bilen men det tyckte inte han. Roligt att åka var det i alla fall. Och lite farligt med alla träd och bänkar som stod i vägen överallt. Vi avslutade lektimmen med att gunga i lekparken. Där gungkedjorna trängde in i våra höfter, vafaaaaaaaan. Är det någe fel med former eller?
Gårdagen blev inte så tragisk som jag först trodde. Släktfikat var trevligt, två otroligt söta barn, alla glada släktingar och massor av fika. På kvällen var vi hos mammsen och donade. När vi åkte därifrån vid halv tolv kom gänget på den eminenta idén att hyra jullovets sista film. Sagt och gjort. Först drog vi till MAX och köpte hamburgers. Jag har tur som har med riktiga MÄN att göra. Män som käkar. Inte petar i sig fågelfrön. Så när en pojkvän eller en storebror vill käka skrovmål mitt i natten efter att ha proppat i sig en massa Twist och morotskaka blir jag nöjd. Tillfredsställd. Lite creepy va? Filmen sög. Jag rös av obehag.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment