Sitter hemma hos mamma med övriga gänget. Har nyss ätit mammabakad morotskaka och druckit kaffe. Ser på På Spåret. Jag gillar inte det programmet. Det är ju löjligt. Eller så är jag löjlig. För jag känner mig bara jädans korkad när jag ser ett sådant program. I Vem vill bli miljonär har jag i alla fall en chans.
Det har aldrig varit viktigt för mig. Att komma ihåg byggnader jag sett när jag rest utomlands, utställningar, tavlor, ens städer jag varit i. Att komma ihåg inför tentor är jag hyvens på. Men annars är jag glömsk som en guldfisk.
Jag vet varför det inte är viktigt. För mig är det betydelsefulla själva upplevelsen i sig. Känslan av att se en maffig ravin. En stordådig föreställning. Att se oerhörd natur. Att höra ett enormt folkjubel. Som igår när Timråspelarna åker in på isen och hejdundrande musik spelas i högtalarna. Det är små stunder som ger mig lycka, och som jag kommer ihåg.
Arenanamnet skiter jag fullkomligt i.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment