Håll till godo ;)

F´låt...att jag är sen. Till mitt försvar vill jag redogöra för hur tiden efter hemkomsten har framlöpit (VA? framlöpit? well...), precis som vid alla andra hemkomster.

Nere på jorden natten till söndagen efter mindre bra flygresa. Tar på energin att tugga käkar, halsa två små flaskor med ren sprit efter att under sista dagen i solen smällt i sig två glassar, en chipspåse och dubbel toast med pommes frittes och att be till GUD tjugohundratusen gånger. (Fan, nu börjar jag valsa iväg. Det här skulle bli kortfattat.)

I alla fall. Tillbaka på Arlanda. Hämtad av svägerskans snälla fader.

Väl hemma. Hetsätandet to be continued med MAX-mat som grabbsen cyklade och hämtade.

Pladask ner i underbar säng (nu befinner vi oss alltså i kollektivets kök). Somnade bummes med världens bästa duntäcke på mig. Mmm...

Vaknade. Inga tågbiljetter kvar. Vad i hela helvete? Kebruse (nytt) var säker på att något inte stod rätt till. Vad kvar att välja? Buss. Hatar.

Kom hem i alla fall igår kväll. Säker på att en nyttig kväll var att vänta. Kebruse var inte lika säker.

Några timmar senare låg jag gnyendes i soffan av fruktansvärd magknip, fullproppad med en pizza och Ben & Jerry´s glass.

Vaknade imorse. Påsar under ögonen. Min ambition att komma invalsandes på jobbet idag brun, fräsch och pigg magplaskade big time. Istället satt jag med magknip och yrsel hela dagen.

Hem. Träning. Lite annat. NU: Blogg.

Jag fortsätter tills jag stupar i säng. För ni mina vänner har kommenterat så duktigt. Efterfrågat mig. Precis som det ska vara. Tänk om det var så...att jag väntade med att tillkännage min återkomst tills jag fått tillräckligt många efterfrågningar? Tänk...om...? Det var inte så. Men tänk om...