.....................................

...............................................................................då var jag tillbaka :)

Bussresan igår: Var nästan fullt på bussen när jag skulle kliva på i Uppsala. Jag, på mitt ständigt återkommande diskussions-/stridshumör, nästan hoppades att jag inte skulle få någon plats och därmed skulle få en orsak att skälla lite. För Y-buss är DÅLIGA. (Bla. tog deras "bistroinnehåll" slut efter att halva bussen erbjudits. Illa.) Tyvärr fick jag PRECIS plats. Längst bak i bussen, mitt i. Där man kan vara säker på en 100%-ig död vid krock eller tvärnit. Till vänster om mig satt en fjortis med sin pojkvän, självklart hängandes över min plats utan någon som helst hänsyn till sin medmänniska. Så att få lite skön sömn kunde jag glömma.

Lyssnade däremot på en mycket intressant dokumentär på P3 om IT-bubblan som sprack. Jag satt med gåshud och rös i kroppen, det var så spännande. Och allmänbildande. Borde lyssna mer på radio, det är rogivande. Framförallt P3, den kanalen är grym. En perfekt blandning av ironi, humor och allvar.

Idag: Tog en morgonpromenad runt stan i morse, härligt! Strålande sol och lagom svalt för promenix. Det är en vacker stad detta, ingen tvekan om saken...

Därefter jobb i nio timmar. Fantastiskt lång kö och tråååååkigt.

Sitter nu i mammas lägenhet. Tänkte se på nyheterna på Rapport. Är liiiite irriterad över att de stoppar in en dokumentär/minnesstund om Ingmar Bergman i en halvtimme före de väsentliga nyheterna får plats. Jag förstår att det är en stor nyhet, men absolut inte för oss alla. Gubben var inte direkt ung, 89 bast! Knappast en överraskning att han skulle somna in förr eller senare. Men men, det är den samma visan här i världen, att vi hyllar människor EFTER att de dött. Man kunde ju tycka att hjältarna skulle ha mer glädje av sina hyllningar om de var levande...