Övertydlighet icke att förkasta

Mamma illustrerade precis hur lätt det är för medelålders kvinnor att lägga på sig ett kilo, och hur svårt det är att få bort det kilot, genom att lägga ett kaffepaket på magen.

Ni ser vilken fantastiskt pedagogisk mor jag har.

Det betyder INGENTING

Det är tisdag och jag sitter redan halvsovandes på jobbet. Inte bra. Imorgon kväll är det dessutom planerad utgång (90-talstema!), så jag förväntar mig att få sova och komma ut från dimman någon gång...på lördag kanske?

Hastade till body pump efter jobbet. Har inte kört styrka på en månad. En riktig prövning för sinnet, det gäller att ta fram sitt jävlar anamma och ha tilltro till att det kommer kännas bättre nästa gång. För det gör det alltid. Mjölksyran blir däremot inte mindre av att man är dötrött.

Återigen en uppenbar anorektiker framför mig på passet. ALLTID är det någon. Jag vet inte varför det stör mig så, men det gör det. Antar att det är en enorm frustration och sorg över att se dessa sjuka tjejer, med knotorna utståendes, lägga på en massa vikter som de ska lyfta med sina taniga muskler. Och orka. Det är hemskt att se hur de är så fokuserade på sin kropp, hur de tar i med hela kroppen och med allt vad de har, utan att ens märka sin omgivning. FOKUS på sig själv och sin träning. Antagligen med ingen mat i magen. Det gör ont i mitt hjärta. Och jag vet hur det kan ta upp hela ens liv, hur inget annat betyder något. Det är då jag blir uppriktigt tacksam och lycklig över att äntligen vara tillfreds med mig själv, och inse att livet handlar om andra saker. Jag vill så gärna att de ska förstå det, och jag hoppas innerligt att de gör det en vacker dag. Kärlek och kramar.

Efter sol kommer regn...

... =(

Bästisens lägenhet som jag förmedlade gick åt skogen. Arrghh! Precis som hon sa, för bra för att vara sant...

Verkar tydligen vara så att man först ska hitta något, bli lättad och lycklig, få ett överraskande nej, bli besviken och tvingas börja om på noll, och SEN hitta något igen.

Etta eller två i Uppsala, någon som har en på lut?

Men toapapper utsöndrar väl kalorier...eller?

Som den helt vanliga tjej jag är, med helt normala ätstörningar från en sådär 14 års ålder, har det blivit en rutin att läsa innehållsförteckningen på varje livsmedel jag äter. Det går av bara farten att blicken söker sig till kaloriinformationen.

Idag insåg jag hur långt det gått när jag satt på toaletten, tog fram en ny toarulle ur förpackningen och jag kom på mig själv letandes efter informationen om hur många kalorier 100 gram toalettpapper har.

.....................................

...............................................................................då var jag tillbaka :)

Bussresan igår: Var nästan fullt på bussen när jag skulle kliva på i Uppsala. Jag, på mitt ständigt återkommande diskussions-/stridshumör, nästan hoppades att jag inte skulle få någon plats och därmed skulle få en orsak att skälla lite. För Y-buss är DÅLIGA. (Bla. tog deras "bistroinnehåll" slut efter att halva bussen erbjudits. Illa.) Tyvärr fick jag PRECIS plats. Längst bak i bussen, mitt i. Där man kan vara säker på en 100%-ig död vid krock eller tvärnit. Till vänster om mig satt en fjortis med sin pojkvän, självklart hängandes över min plats utan någon som helst hänsyn till sin medmänniska. Så att få lite skön sömn kunde jag glömma.

Lyssnade däremot på en mycket intressant dokumentär på P3 om IT-bubblan som sprack. Jag satt med gåshud och rös i kroppen, det var så spännande. Och allmänbildande. Borde lyssna mer på radio, det är rogivande. Framförallt P3, den kanalen är grym. En perfekt blandning av ironi, humor och allvar.

Idag: Tog en morgonpromenad runt stan i morse, härligt! Strålande sol och lagom svalt för promenix. Det är en vacker stad detta, ingen tvekan om saken...

Därefter jobb i nio timmar. Fantastiskt lång kö och tråååååkigt.

Sitter nu i mammas lägenhet. Tänkte se på nyheterna på Rapport. Är liiiite irriterad över att de stoppar in en dokumentär/minnesstund om Ingmar Bergman i en halvtimme före de väsentliga nyheterna får plats. Jag förstår att det är en stor nyhet, men absolut inte för oss alla. Gubben var inte direkt ung, 89 bast! Knappast en överraskning att han skulle somna in förr eller senare. Men men, det är den samma visan här i världen, att vi hyllar människor EFTER att de dött. Man kunde ju tycka att hjältarna skulle ha mer glädje av sina hyllningar om de var levande...

Time-out

Lystring!

Åker till Norrlandet nu med tråkresa i lågsyrebuss i 4 timmar.

Då jag direkt åker till pappsen i Njurunda blir det inget mer bloggande för dagen.

Så, nu när ni vet detta kan ni ju passa på att faktiskt göra någon nytta den här söndagen. Ni slipper sitta förväntansfulla framför datorn, uppdaterandes var 5:e minut i hopp om ett nytt inlägg.

En välbehövlig timout alltså. VARSÅGODA.

FUCKFUCKFUCK

VARFÖR hamnar bilderna i sån ful jädra kaos? Den här bloggen suger. Måste hitta en ny operatör eller vad tusan det kallas.

Födelsedagsparty

Festen slut, gästerna gått hem (men jävligt segt gick det för dem att ta sig mot ytterdörren) och disken diskad. Kvällen i bilder:

Italiensk buffé: Pastasallad med feta, tre pajer, sallad, mozarella, bröd, pesto, ost och vin. (Jag vet, det här med att redogöra närmare för den fina mat man bjuder på på en fest är åh så löjligt. Men mitt syfte är enbart att göra er som inte var här bittra.)
Efterrätt: Chocolate chip cookies, kladdig kladdkaka och kaffe ur riktig kaffemaskin.
Snacks: Nötter, chilinötter, salta pinnar, godis, chips.

Minst ett kilo fett har jag stoppat i mig. Yummi.

Jag fick vara värdinna. Arbetsuppgifterna bestod i det mesta av att skaka hand och bjuda på välkomstdrink.

Klänningen är lånad av svägerskan. Det är även av henne jag har lärt mig att stå med ena benet lite snett i kors framför det andra vid fotografering. (Känns sjukt fånigt.) Detta knep använder sig tydligen kändisarna sig av på röda mattan för att höfterna ska se smalare ut. Och jag tror baske mig det stämmer! Min högra arm som nonchalant vilar på hyllan ser däremot konstlad och oavslappnad ut. Nåt tips avseende armföringen?

Tripp, trall, jätte. I mitten har vi födelsedagsbarnet som idag (GRATTIS LILLA VÄNNEN!!!) fyller 23 år. Och som planerat och organiserat sitt födelsedagspartaj i minsta detalj.

Kubb! Jag avskyr själva spelet kubb, jag suuuger extremt mycket på det. Träffar aldrig den där satans tjocka lilla stubben.

However...Vårt lag vann, trots underläge på 1-5! Snacka upphämtning. Det står klart att vår laganda tog oss till segern.

Lullig och glad. Hyvens! Vinet i magen gjorde tyvärr att jag missade att en pinne slungades rakt mot mitt smalben. Att jag träffades märkte jag enbart av ljudet av trä mot trä som ljöd. Förvirring bland de andra uppstod. Har hon träben?

Är så här i efterhand lite besviken att jag inte fick ett bautastort blåmärke. Det hade väl varit det minsta man kunde begära.

Vissa av gästerna ansåg sig tydligen vara för fina för att leka ute på gräsmattan. De höll sig istället på balkongen.

DET ÄR INTE OKEJ ATT INTE DELTAGA I SPEL OCH LEKAR UNDER FESTER. INTE OKEJ.

Lika som bär.

Nja.

Den gemensamma nämnaren skulle väl vara fåfängan möjligtvis. Men så är de ju snygga också.

Festande av det lugnare slaget sittandes på golvet. Man tager det sittunderlag som man haver.

Mina underbara vänner! Mysan, Hedvig & Chris. Och Missy såklart, Karins bästa vän :)

Vänner är det bästa man kan ha!

Söt som en docka! Lilla My :)

Laguppställning.

Hedvig, Karin (svägerskan, födelsedagsbarnet, festarrangören), Chris och Maria (gäst, födelsedagsbarnets kusin. MYCKET värdefull i köket.) Och jag. Smidigt nerhukandes med röven putandes i vädret. Jag kan det här med poser.

Kvällens absolut mest oroväckande skeende. När jag för en kort tid sedan föreslog att alla i kollektivet skulle skaffa facebook fick jag av master en kaxig uppläxning i hur integritetskränkande och utlämnande sajten är.

Döm om min förvåning när jag imorse fick ett mail om att Mats ***** addat mig. Döm ännu mer om min förvåning när jag skådade masters beteende under kvällen. Han insåg snabbt att det är pinsamt att ha få vänner. Tre räcker inte. Upphetsat tvingade han mina vänner att adda honom. Sedan kollade han datorn varje kvart för att se om någon annan addat honom. Uppmaning: Tveka inte att adda min bror. Spelar ingen roll om ni är främlingar. HJÄLP honom att få ett acceptabelt antal vänner inom en kort tid, annars går han under. Hans besatthet oroar mig till det yttersta.

Kutym att bära byxor på fest? Badpojken här bredvid hade uppenbarligen inga sådana funderingar. Han spillde öl på halva byxan, tog av sig dem, dammsög av okänd anledning sängen och fortsatte sedan sitt öldrickande. I kalsonger.

Jag höll mig på ett så långt avstånd från honom som möjligt.

Sov gott mina älskade!

+++++

Lägenheten var helt klart över förväntan. Det är ett par som bott där i fem år, supertrevliga. Väggarna var vita *puh* och några aprikosgula. Ljust och fint, men det bästa av allt är man får måla, tapetsera och borra bäst man vill. Weeeeha!

Jag brinner för närvarande av inredningslusta. IKEA - hälsa mig välkommen. När vi är klara med allt måste ni lova att komma på inflyttningsfesten. LOVA.

Var på en dansaerobics efter visningen, jätteroligt! Mycket dansant, precis som det ska vara. Hopp å snurr å attitude... :)

Nu är det bäst jag rensar min överbelamrade säng så inte svägerskan får spader när hon kommer hem!

Nästa anhalt alltså: PARTAJ.

:)

What´s up Wallace?

Godmorgon era små lurkar.

Till vänster kan ni här skönja en fågelskrämma i uppvakningstillstånd en lördagmorgon.

Platsar in i mitt ack så stora galleri på ugly.com





Gårdagens chocolate chip cookies. Visst ser de smaskiga ut va?

De var grymt goda.

Smeten var himmelsk.

Jag suktar efter kakorna, ikväll då ska det bli äta av.





Jag såg ett ufo-liknande objekt i svägerskans gamla flickrum.

Vad det är? En TV.

Från Coca Cola.

Där kan vi snacka highteck-prylar.






Igår när vi gick till huset hade vi med oss packning.

Svägerskan tog med sig en massa böcker som hon packat ihop.

Jag satte på mig min nya favoritsyggsäck. Ålandsfärjeryggsäcken. Faboulus.

Och jag som tänkte önska mig en väska i födelsedagspresent, nu kan jag önska mig andra saker istället!

Länge leve fredagar

Har varit en lång dag. Inte särskilt händelserik, men lång. Jobbade till 14. Jag och Chris ställde in vår tänkta promenad pga. pissvädret som verkar vara det enda Gud kan erbjuda oss i sommar. Var är värmen? Ska inte klimatförändringarna (HOTET) göra det varmt för oss INNAN allt skit kommer? Jag vill ha värmen BUMS, då känns det mer godtagbart att översvämningarna kommer sedan.

Köpte lite presenter på stan, har bland annat en liten svägerska som fyller 23 på söndag :)

Bums ner i sängen vid hemkomst, somnade troligen inom 10 sekunder. Måste ta tag i mina sovrutiner, det här levernet passar sig inte. I den nya bostaden ska jag minsann plocka fram the Perfect Moí!

Svägerskans kusin är här över helgen, så vi traskade alla tre över till svägerskans föräldrars hus inte långt bort härifrån. BAKNING stod på körschemat. Lyckades producera fram ett tjugotal chocolate chip cookies och en kladdkaka. Ribban för morgondagens (läs: dagens) partaj har satts minst sagt på en hög nivå. Så alla ni icke-inbjudna som inte kommer imorgon, ni missar allt något! MOOOHAHAHAHAHA! (Inbjudan till grabbsen kvarstår.)

Nu sitter jag här igen på sena natten, efter ett till avsnitt av The Wire med master, när jag borde befinna mig i horisontalt läge och sussa. Ska upp tidigt imorgon, titta på lägenheten i Sthlm som jag skrivit kontrakt på. Min största önskan är att slippa GULA FULA väggar, orangea likaså. Uppsala verkar besitta en förkärlek för just de kulörerna. Spyr snart på dem. Vita, gråa, beiga, ljusrosa färger: JA. Skulle helst slippa plastmattor också men det önskemålet kan jag nog stoppa upp nånstans.

Det ryktas...

...att bror och svägerska blivit erbjudna en trea på 80 kvadrat i Hammarby Sjöstad.

Det ryktas även att snorungen till bror lät tveksam till erbjudandet men att visst, han kunde kolla på den. Samt att (den helt normala) hyran var lite väl hög.

Låt oss sammanfatta: Medan undertecknad precis jobbat arslet av sig för att hitta en lgh, och till slut hittar en som hon måste läsa flumkurs för att ta poäng och därmed vara behörig att bo där, sitter undertecknads storebror på sin mjuka kontorsstol och eventuellt kan tänka sig att tacka ja till ovanstående erbjudande.

Är begreppet bananskal olämpligt i sammanhanget?

Jag är inte bitter.

Uppblåst och fördummande debatt

Jag KAN inte låta Aftonbladets fråga till sina läsare passera förbi obemärkt. Frågan lyder:

-Tycker du att man ska beskatta fett i mat?

Frågan är så inbecill att den är näst intill omöjlig att kommentara. Beskatta fett? Om jag vill äta fett, ska jag inte få göra det? Det bör ju bli väldiga problem för de stackare med extremt hög ämnesomsättning som behöver mycket fett. De små krypen kommer inte ha råd att föda sin arma pinniga kropp.

Var går gränsen för hur stor makt staten ska ha över sina invånare? Jag kan verkligen inte förstå när vi människor tappade allt sunt förnuft och förmågan att tänka själva. Obegripligt.

Om fett ska beskattas borde öven socker beskattas. Egentligen alla kolhydrater eftersom de ofta är boven i dramat. Nej förresten, beskatta ALLT som människan någonsin är benägen att äta. Snacka om kollektiv viktnedgång! Inför samtidigt obligatorisk gympa ute på gatorna 4 ggr i veckan, förbud mot att titta på TV mer än en timme om dagen, och ranson på max 100 gram godis i veckan.

Är den någon samhällsfråga som har fått oförtjänt mycket uppmärksamhet, och framförallt som har krånglats till något förbannat i onödan, så är det denna. ALLT SOM ÅKER IN SKA UT. Den som inte förstår den ekvationen, eller förstår men inte följer den, får skylla sig själv. Det är bara jag själv som kan påverka min kropp, ingen annan. Och de föräldrar som fettar upp sina små barn borde straffas.

PUCKON.

Gravt trött

Tröttheten har varit i det närmaste olidlig idag.

Jobbet gick helt okej.

Innan mitt steppass hinkade jag i mig kaffe och stoppade i mig en stor proteinbar. Det funkade uppenbarligen, fick en massa energi och styrka. Mycket roligt idag, rätt många deltagare, duktiga och glada dessutom! Det är det bästa med att vara instruktör, när man får se svettiga tränande människor med stora leenden. Hjärtat blir varmt!

Var så trött när jag åkte hem på tåget att jag inte ens kunde sova. När tröttheten har gått så långt att den trängt in i kroppens innersta, då sitter man bara som en zoombie. Inte bra. Efter ett The Wire-avsnitt med kollektivet och knaprande på godis för att hålla mig vaken kastade jag mig på sängen och somnade pladask. Ahhh.....Och nu är jag vaken igen =). MÅSTE få ha mitt traditionella nattliga surfande, bloggande och chattande. Därav powernapen vid 22-tiden.

Här i kollektivet pågår för övrigt omfattande planering inför lördagens födelsedagsparty för svägerskan. Italienskt tema. Jag ska göra paj, det var mitt enda krav. Det känns så vuxet att laga paj. Hör av er om ni vill komma, helst killar då de är underrepresenterade. Så inbjudan riktas inte riktigt mot er brudar...

Och en...

LÄGENHET!!!

Jag är överlycklig, en tung sten har fallit från mitt hjärta. Hoppas slippa fler drömmar om bostäder och att vakna upp rinnande av svett. (Jo, det är sant, i natt när jag vaknade var jag blöt. Hade små pölar på kroppen. Troligen mest p.g.a. fuktigheten, men fräscht var det icke.)

Har alltså skrivit lägenhetskontrakt nummer två nu på kort tid, men förhoppningsvis kan jag lita mer på Stockholms Studentbostäder än på en skum kvinna. Är en fyra på Lappis vid Universitetet. Har inte sett den än men jag förväntar mig en skinande ren, ljus och fräsch toppvåning med lyxiga faciliteter. Ska titta på den på lördag, då kan jag äntligen börja planera och inreda i huvudet. Inreda! Åh, nu får jag ett hem som jag kan bo i hur länge jag vill. Och en fyra dessutom. Då kan ni alla hälsa på mig närhelst ni önskar och sova över =). Ett rum ska garanterat bli en walk-in closet. No doubt. Här ska överkompenseras massor för mina senaste månader med alla mina kläder i väskor.

Kostnaden för detta kap är förutom hyran att plocka minst 10 (15) poäng per termin på Stockholms Universitet. Då jag kom på den eminenta idén bara för ett par dagar sedan att utnyttja alla mina ködagar fick jag helt enkelt välja och vraka bland de kurser som hade lediga studieplatser. Vardagslivets kulturhistoria eller något i den stilen var den bästa av de sämsta, ska bli spännande...=) Så får bli dubbelkörning med sociologin under tio veckor. Är otroligt dålig på att plugga flera saker samtidigt, blir så splittrad, men nu är det bara att ta sig i kragen och prestera.

Supernöjd är jag i alla fall att ha fått en stor lägenhet relativt nära centrum, och att jag slipper krångla med svartköp av hyresrätt eller andrahandsboende.

Har fått TVÅ nya saker idag:

Mina PUMA-skor. Äntligen! Har varit lite pinsamt att strutta runt i en jacka där det står PUMA INSTRUCTOR samtidigt som jag haft Nike- eller Adidasskor på fötterna.

Och en rosa puma dessutom. Fett!

Nu är det bara att ta tag i beställningen av höstens kollektion. Fick precis en uppmaning att beställa mycket. Och nej, det har jag ingen anledning att motsätta mig.

Högstadietflashback

Sitter och kastar i mig makaroner med ketchup. Påminns om högstadietidens (och gymnasiets) ljuva dagar då makaroner och nudlar var min huvudföda. Gudskelov har jag bättre matvanor nu. Förresten, jag har ett bättre liv nu. Nu är jag lycklig på riktigt.

Dags för avresa till Sthlm. Ska rusa runt på universitetets områden i hopp om att hinna skriva kontrakt...

Sedan steppass, det sista innan semester igen, skönt! Kebas mamma ska delta som min gäst, roligt! =)

Bråttom, ciao!

Om bara Justin kunde ta sitt ansvar...

http://www.expressen.se/fredag/1.773409/plockade-upp-hundbajset-med-lyxplagg

Jag börjar befara att Britney är utom räddning.

– OK! Magazine tillbringade en hjärtslitande dag med Britney Spears och bevittnade ett rop på hjälp som kommer att göra folk chockade och ledsna. Vi berättar sanningen, säger tidningens chefredaktör Sarah Ivens.

Hela cirkusen har pågått under en alldeles för lång period. Och alla förhoppningar om att Britney kan göra comeback som sitt förra jag är i det närmaste försvunna. Det gör ont i mig. Inte bara för att hon var så helsikes snygg då det begav sig. Hennes små barn! Det här kommer gå käpprätt åt skogen. Snart kolar Britney eller, hoppas jag, så åker hon in på psyket. Länge.

Ålandsgodis

På samma sätt som lediga dagar innebär hushållsarbete, innebär lediga kvällar numera "The Wire". Säsong 2 är påbörjad, lika bra som ettan.

Svägerskan hade haft en dagsutflykt på Åland och traskade in som en liten frisk fläkt på kvällen. Med presenter! Inte vilken present som helst...Den bästa presenten, nämligen...en färjeryggsäck med godis!








Godisgrisarna resonerade kring den fantastiska överaskningen men tog ett sunt beslut att proppa i oss sockret på fredagkväll. Tog oss friheten att smaka några bitar, godis slår liksom aldrig fel!





Ifrågasätter beslutet att kombinera den här påsen med antalet gelehallon. Om tanken var att det ser mer ut att ha en dubbelt så stor påse än vad själva innehållet kräver vet jag inte om det är rätt metod...

Nästan lika bra som farmors

Har varit en toppendag idag. (Som visserligen fick ett irriterat slut. Tips till er passiva människor: Om man är två och den ena fixar allt känns det inte riktigt passande att klaga. Då kanske vederbörande borde tänkt på att jobba lite själv istället. Det finns lägen då tacksamhet är det enda rätta, nada mas.)

Hur som helst.

Jobbade i fem timmar samtidigt som jag ringde runt till instutitioner och kundcenter som galen för att ordna det som behövs för bostad . Ropar inte hej förrän jag är över ån men förhoppningsvis är det klart innan jag åker hem till Norrland igen. Gode Gud snälla...

Kände en underbar frihetskänsla när jag slutade vid 13, hela dagen framför mig att disponera efter egna önskemål! Handlade och stupade i soffan när jag kom hem, och sov. Vaknade upp pigg och alert ett par timmar senare. Det är otroligt vad lite sömn kan göra, man blir en annan person.

Pigghet i kombination med tom kalender brukar oftast resultera i en eldande iver att hushållsarbeta. Det gäller att ta möjligheten när man har den. Satte igång med tvättning av hela kollektivets smutshög, vilken sällan består av få plagg. Har tidigare nämnt den extremt osunda förbrukningen av handdukar här och förbättringen verkar ha gått om intet. Gav master ett erbjudande om att laga middag och mannen som äter samma mikrorätt fem dagar i veckan var inte sen att haka på.

Och den här gången lyckades jag med mina stuvade makaroner, weee! Är mycket stolt över mig själv och mina hushållskunskaper. Kontakta mig gärna om ni önskar recept, guidning eller helt enkelt att få komma över på en sked stuvade makaroner. Jag är inte den som snålar med min talang.

Utan ketchup eller med ketchup - as you wish.

Sängen = paradiset

Efter 37 snoozningar klev jag upp imorse, efter allvarliga försök att hitta något litet, om än pyttepyttelite, i mig som gjorde ont och därmed legitimerade sjukskrivning. Hittade tyvärr ingenting, aldrig får man vara sjuk när det passar.

Första dagen på jobbet (efter alla lugna nätter) fick en galant start då jag tog mitt första samtal utan att ha kopplat i headsetet. Efter att jag insett mitt misstag och förstod att kundens röst långt borta i evigheten kom ut i högtalaren istället för i hörlurarna skämdes jag i mängder och pillrade frenetiskt med sladden i panik. Sådärja, då var jag igång.

Jobbig och framförallt tröttsam dag. Har börjat så många nya medarbetare att jag knappt känner igen hälften. Kunderna, däremot, är same same...

Dansaerobicen kändes åt helskotta vilket även det gav mig skamsköljningar. Då värmde det verkligen i mitt hjärta när jag fick snälla kommentarer...

Lägenhetsjakten fortsätter för full fart, samtal hit och samtal dit. Det gäller att trixa lite. Enträgen vinner. Hoppas jag.

Jo, just det: Grattis Chris! Vi är så glada att du låter oss leka med dig i Sverige innan du far tillbaka till Amerikat igen. Du e coolast ;)

Sleep tight

Jag när jag bloggar.

Fuck fuck fuck vad ont det gör i foten fortfarande.

Sov gott era ädla prinsar och prinsessor.

Klantarslet

Så lyckades jag svinga in min fot i garderobskanten när jag lade mig på sängen. Igen. Aaaaaajjjjjj.....Satanahelveteockså.

Vet inte hur många inre skelettskador jag måste fått vid det här laget.

Är det inte tån i tröskeln så är det handen med 100-km:s fart in i dörrlisten när jag ska göra en piruett eller ett finger inkastat i skåpet.

JAG MÅSTE BLIR MINDRE YVIG. SLUTA YVA.

Ghettot - for real ?

Blev inte mer nattjobb. Skönt, men ändå kan jag inte låta bli att sakna atmosfären och den rofyllda stämningen när jag jobbar natt. Att sitta tio timmar och "tvingas" fylla tiden med meningslösa sajter, massvis av bloggar och kanske en chatt. Bara för att jag måste. Medans pengarna rullar in. Det kallas livskvalitet.

Vaknade vid ett-tiden av att en 08-mäklare ringde angående en fyra i Flemingsberg som jag och svägerskan anmält vårt intresse för. Utgångspris 150 000 kr. Nej, inga nollor ska till. Varför vi tyckte det var en pangbra idé att bosätta oss där. Utdrag från samtalet:

Mäklaren: Har du varit i Flemingsberg förut?

Yrvaken jag: Njae...någon gång...

Mäklaren: Vet du något om stället? Det är bra om du vet hur det ser ut där innan så vi inte ordnar en visning i onödan.

Jag: Alltså jag har ju hört att det inte är det bästa området...Men vaddå är det illa?

Mäklaren: Det är ju ett höghusområde, miljonprojektet. Mycket invandrare som bor där och många som lever på socialbidrag. De klottrar på väggarna och det kanske inte är så renoverat.

Jag (tänker att hur farligt kan det vara?): Men alltså är det mycket kriminalitet där?

Mäklaren: Asså det är ju svårt att säga...De skjuter ju varandra på Stureplan också.

Någonstans här börjar jag inse att mäklaren på allvar avråder mig från att köpa denna lägenhet. Men tjena. Ska det vara så? Kan jag som är normal inte bo i ett sämre område? Trotsig som jag är bokade jag in visningen i alla fall. Som jag imorgon måste avboka, för master som är en nybliven jurist kan naaaatuuuuuuurligtviiiiiiiiiiiis inte bo i Flemingsberg. Bevare mig väl. Kostymnissar bör icke beblanda sig med white trash.

Kan någon berätta för mig hur ghetto-aktigt det är egentligen? Blir man våldtagen och tafsad på på dagtid? Flyger okvädesorden längs gatorna? Blir alla rånade av ligor? Är det som i "The Wire"? Det betvivlar jag starkt. Och någon gång ska väl en halvt bortskämd vanlig vit Svensson-flicka leva det hårda livet också...

Nåväl, blir till att hänga på Blocket igen.

Har väntat hela natten...

...och så kom den!!! NATALIE!

Do you feel, like I feel, Natalie, Natalieeeeeeeeee

Weeeee! Nu vet jag att allt ordnar sig. Bara jag får lyssna på när Ola sjunger min lyckobringande sång så blir aaaaaaaaallt bra.

HAHA

Ni vet de där nattliga programmen där en översminkad brud håller låda och folk ska ringa in och gissa ordet?

Det ska min kollega spela in.

HAHAHA

Får jag bo på jobbet?

Vaknade idag efter halva behovet av sömn tillfredsställt, med andra ord: SKITTRÖTT. Rätt så paradoxalt att det är först när man tvingas vakna upp ur sitt djupa sovande som man faktiskt inser hur ljuvligt det är att sova. Jag tror minsann att det ska bli en rutin: Ställa väckarklockan på ringning fyra timmar efter att man somnat, vakna, för att sedan somna om med ett "aaahhhhh". Och upprepa samma sak fem gånger. Perfekt. Små tricks för att lära sig uppskatta vardagliga ting.

Ja. Så åkte vi till Stockholm för att Keba skulle få se lägenheten. Hette det. Den egentliga orsaken var att reda ut hur det egentligen ligger till. Svaret blev att ja, hon tänker ha lägenheten ute för försäljning MEDAN vi bor där. Och anser att det bör räcka för oss att ha två månaders uppsägning som trygghet. Ehh...näe. Jag flyttar ogärna alla mina ägodelar, fixar alla nödvändiga abonnemang osv, för att två månader senare bli uppsagd och stå på ruta ett igen.

Så på tåget hem; utan min Keba som åkt vidare, utan boende till hösten och med en översköljande trötthet var tårarna inte långt borta. Jag ältade och ältade i mitt huvud hur extremt synd det var om mig, jag riktigt vältrade i mitt martyrskap.

Kastade mig i sängen när jag kommit innanför dörren hemma och sov. Ahh så lovely. En timme senare ringde klockan igen (jag, det här med självtortyr är jag ett big fan av), iväg på nästa visning. Lägenheten låg i Salabacke där jag och bästisen bodde i ett år, och nostalgin svämmade över mig. Ettan var klockren: Liten men ljus, öppen och riktigt fräsch. Så jag hoppas hoppas att min bästa vän tar den! Gav mig en välbehövd boost också, jag insåg att det finns trevliga människor och att det går att finna bra lägenheter. Jag kan lita på mina medmänniskor, alla är inte lurifaxar.

Som tur är var min underbara svägerska hemma när jag återigen kom hem, och efter snack med henne kändes allt genast mycket bättre. Vår senaste plan är att köpa en stor 4:a i Flemingsberg och bo där alla fyra. Kollektiv igen, ja! Med mina älskade favoriter dessutom. Gäller bara nu att grabbsen är med på idén också (det ÄR viktigare för det manliga könet att ha lite privacy, sänghalmsmässigt står det mer i fokus för dem some how), och att utgångspriset inte skjuter i höjden.

Efter att ha bott i åtta olika bostäder de senaste sex åren och bott i en kappsäck det senaste halvåret är jag i stort behov av ett riktigt HEM. Jag vill bo på riktigt, inte i låtsashem. En lite lustig (eller sorglig?) känsla infann sig när jag kom till jobbet ikväll och kände mig trygg; radion på, filt på kroppen och nersjunken i en skön stol. Tyst och lugnt. Dags att minska på nätterna här kanske...

Homies...kärlek

Ciao baby...

Keba har åkt vidare till Gotland för fortsatt deltagande i barnmusikalen. Jag har dåligt samvete så det skriker om det, har knappt hunnit prata med varandra i helgen...

Med dansgänget här samt nattjobb har det liksom inte funnits så mycket tid över.

Älskar dig Keba, kör hårt nu bland alla stekare. You rock ;)

Bilder från helgen

Blev en till natt på jobbet. Återkommer senare med återgivning av en rätt så...usel dag. Huga...huvudsaken är att jag i alla fall innerst inne är ***, glad & tacksam. Djupt långt inne.

Bilder tagna och snodda av mina homies.

Glassande på Fyrishov!

Fredagskvällen på gården utanför ett hus på Studentvägen. Sommarvärmen som bortblåst men mysigt var det i alla fall :)

På Taket på Vedala Nation. Alla bruttor med utan Chris som tog det exemplariska fotot. De är så fina mina vänner...

Prata är jobbigt - SKRIV!

Sådärja. Då har jag glufsat i mig en halv påse dill- och gräslökchips. Samt en påse med lösgodis. (Nästan, jag kämpar fortfarande.) Känns skönt och fullt i magen. Käkarna däremot har börjat värka av allt frenetiskt tuggande. Det är inte lätt det här med att tillåta sig att äta vad man vill en dag i veckan. Ska ju tamme tusan hinna proppa i mig så mycket! Lagom är bäst - skulle inte tro det.

Samtidigt som hetsätandet har jag nu läst igenom alla bloggar värda att läsa, plus några till. Och jag måste tillstå att jag är liiite sur. I dagens samhälle tycker jag ändå att det bör vara ett minimikrav att alla under 30 har en blogg. Det bör dessutom vara allmänt hyfs att uppdatera minst en gång per dag. Jag tycker inte att det borde vara ett alltför ouppnåeligt önskemål. Eller?

Jag vill veta allt om alla. Jag vill veta ålder, civilstånd, kön, yrke, var ni bor. Jag vill veta vad ni gör på dagarna. Jag vill veta hur ni mår. Vad ni tycker. Få reda på skvaller. Jag vill se bilder. Jag vill veta allt. Jag vill inte känna er på riktigt, bara läsa om er. Och detta utan att behöva prata med er och fråga om saker och ting. Det blir så mycket enklare om jag får läsa det istället.

En underlig ålder

Hur känns det att vara FYRA år? Fyra små år...

När man är fyra år gammal är man så pass stor att man kan tänka vettiga tankar. Men hur tänker man egentligen om man bara har fyra år tillbaka i livet att grunda sina tankar på? Det kan ju rimligtvis inte finnas så mycket att relatera till...Hur kan de då vara så smarta? Och rediga? För fyraåringar vimsar ju inte omkring som ettåringar, det är medvetna om sin tillvaro.

Jag önskar så att jag kom ihåg hur jag tänkte som fyraåring. Hade jag minnen från mitt liv som liten bebis?

Den mest relevanta frågan är nog ändå: Har jag varit fyra år?

Litet kaos i mitt sinne...

Hej mina älskade vänner.
Dagen har bjudit på en mångfald av känslor hos mig. Nu under kvällen har jag dock landat i ett härligt sinnestillstånd och jag känner mig full av tillförsikt. Det lustiga är att jag inte har en aning om vad begreppet tillförsikt betyder. Men jag är säker på att det är det jag känner.

Synonymer till tillförsikt är tydligen: förtröstan, tillit, tilltro, lugn, säkert hopp, hoppfullhet, optimism. Se sisådär! Den satt mitt i prick. Nu är jag övertygad om min känsla.

Sista natten nu. En orsak till mitt ambivalenta känslotillstånd grundas i att min Keba oväntat kom till mig i helgen. Naturligtvis underbart att få träffas lite mitt i hans turnerande. Mindre underbart att jag måste bege mig till jobbet när han åker hem till min säng och myser.

Har dessutom mitt fina dansgäng här över helgen, som jag missar att gå ut och svänga rumpan på klubbar med. Jag har dock gjort mitt bästa för att umgås med dem så mycket som möjligt. Åt middag tillsammans ute igår, hemlagat av de små husfruarna. Idag var vi på Fyrishov här i Uppsala, ett sommarbad! Första gången på länge som jag badade i Sverige. Det går inte direkt att jämföra med badandet i Turkland. Efter 10 minuter i poolen hade jag fortfarande gåshud. Men lite hopp och lek blev det i alla fall =). Hängde med på en cider och kladdkaka nu under kvällen på en nation, innan jobbet. Det är extremt tillfredställande att sitta ute med sina vänner och njuta av sommarkvällen.

Annat som skapat ett obehagligt, påtagligt och ohälsosamt pirr i kroppen, fysiskt kännbart, är detta satans boendebekymmer. Jag vill bara att det ska ordna sig nu och att jag får reda på till vilken adress jag ska fixa eftersändning. Positivt är i alla fall att min bästa bästis har en etta på G i Uppsala, ska titta på den imorgon åt henne. Bara den har ett utrymme över att placera en översovningsmadrass åt mig på så godkänner jag den =).

Så varför slutade kvällen i uppåtläge? Min underbara och exceptionellt roliga mamma hade svarat på mitt mail, och efter att ha läst hennes funderingar kan jag inte annat än skratta. Mammor är oumbärliga figurer. Fick jag så skulle jag publicera hennes mail, men jag anar att det skulle ogillas starkt av vederbörande. (Vi kanske kan ge ut en bok en vacker dag mamma, av vår mailkorrespondens?) En av hennes djupa reflektioner angående uttrycket "singel": Heter det dubbel om man är ett par? Jag kunde inte svara henne. Men jag befarar att det är så illa att ett par inte benämns som dubbel därför att partnersarna smälter in i varandra, och blir som en singel, om än en mångfacetterad singel. Min fundering är därför om det möjligtvis borde heta smältsingel. (Jag vet, den funderingen sög, men så var min tankegång.)

Låt mig starta om dagen

Jag är trött.

Glåmig.

Benhinnorna värker.

Orkeslös.

Återkommer förhoppningsvis med ett bättre humör imorgon.

Kvällens planer: Middag hos Mysan med mina galna vänner smurfen, blosset och Chrissan. Därefter jobba.

Middagen och det faktum att jag får träffa min kärlek idag lättar upp min tillvaro något.

Snacka om att flippa...

Vem skulle inte bli fucked up av att leva sådär?

Mitt råd till Brittan är att se till att hon stinker så till den milda grad att ingen pallar att vistas inom 20 meter från henne.

Föräldrar - TA ANSVAR

Det nya förslaget: IDROTT I SKOLAN VARJE DAG

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=671799

http://www.aftonbladet.se/vss/halsa/story/0,2789,1122195,00.html

Ja, nog tusan har barnfetman ökat. I Turkiet överdriver jag inte om jag säger att åtminstone en tredjedel av barnen som sprang omkring vid poolen var överviktiga. Ens föreställning om barn är att de är små och söta, men det är inte längre dagens sanning. Personligen tycker jag det är gravt motbjudande att se en tjock unge springa omkring halvnaken. Inte bara för att fettet hänger över, utan lika mycket för att den ungen kommer få det jobbigt som tonåring när han eller hon inser att fetma inte är snyggt. Om jag hade växt upp till en överviktig vuxen hade jag känt stort vrede mot mina föräldrar. För vems fel är det att barnen är överviktiga?

Jo, det är föräldrarna. Föräldrarna som köper hem chips och godis från affären. Som inte orkar säga nej. Föräldrarna, som är lika feta de med, inte har ett dugg jävla förnuft i skallen. Den tjocka mamman som sitter och röker i solstolen med ena handen i chipspåsen. Pappan som inte orkar aktivera sina ungar, utan av lathet låter dem sitta framför TV:n och datorn hela jävla dagarna.

Därför är det nya förslaget, om än med väl mening, korkat. Måste staten ta hand om allt här i Sverige? Är människorna för dumma att ta hand om sig själva? Ja, tyvärr. Men någon gräns måste det finnas. Det finns ju knappt ens tid att lära barnen att läsa och skriva i skolan, vilket är prio ett. Det spelar ingen roll hur mycket idrott i skolan man har om föräldrarna ändå inte har vett att uppfostra sina barn med ett sunt leverne. Om jag hade fått käkat glass och druckit läsk varje dag när jag var liten har jag också gjort det.

Dessutom är skolan knappast något med högstatus i Sverige bland eleverna. Allt som är ett tvång är piss. Trist då att göra idrott till ett tvång. Att föräldrarna tar reda på vad ens barn tycker är roligt och sedan låter dem utöva den sporten på fritiden lär ge bra mycket bättre utdelning än om en 20 olika barn ska klumpas ihop och göra samma sak. Flickor gillar inte alltid samma saker som pojkar, och om Lisa gillar fotboll kanske Olga gillar att dansa.

Det är för mig en gåta att människor är så korkade. Helt otroligt. I min utopi skulle man behöva ta en licens för att få ha barn. Det skulle lösa många problem i vår dumma värld.

Mission accomplished

Aaaaahhhhh........Mums =) Kladdkakan satt som ett smäck i magen.

Nu är jag redo för nattjobb.

Klappa takten alla bagarbarn, bullfest bullfest...

Kanske ska jag baka? Då har jag i alla fall producerat någonting idag. Men det kräver så många förberedelser...: Få röven ur sängen, klä på mig anständiga kläder, gå till affären...Njae. Tveksamt.

Tanken på masters min när han ser den nybakta kakan gör mig dock övertygad om att just bakandet är det rätta att göra.

Master som förresten har börjat utyttja sin titel i diskussioner med mig. Inte bra alls. Men har man skänkt något till någon så kan man inte ta tillbaka det. Får helt enkelt stå ut med att vara en underhuggare så länge kollektivet fortlever.

I´m not the shit

Vaken igen. Seriöst. Det är inte roligt längre. Hur kan jag sova så mycket? Och fortfarande vara trött?

Varför kan jag inte bara få sitta i soffan framför TV:n och njuta av att bara hänga? Softa. Nej, istället somnar jag, drömmer ännu en mardröm om en aerobics som går åt pipan, en dröm där vi är på en färja med pool men Keba sover hela tiden, en annan där pappa får sparken. DET ÄR INTE ROLIGT. Sen vaknar jag dyblöt av svett, tittar på klockan och inser att hela dagen har passerat utan min vetskap, och att jag är en looser.

En looser som borde göra en massa viktiga grejer istället för att sova.

...här!

Afterworken

F´låt! För ickenärvaron igår. (Ursäkten riktas främst mot dem som hävdar att de är beroende av min blogg. Jag vet att det måhända låter som en osanning, men det är sant.) Jag skyller inte på mycket att göra. Ren och skär lättja är orsaken.

Anyways. Back to nutiden. Eller igårtiden snarare. Vad hände?

Jag tänker och tänker...Vad i helsike gjorde jag...?

Var på gymmet. Skulle springa men blev en flopp, knät värkte och benhinnorna likaså. Får lägga ner löparambitionerna.

För övrigt hände inte mycket av intresse förutom afterworken på Bryggan. (För er ickestuderandes; Bryggan är en klubb på en nation i Uppsala, närmare bestämt Snerikes nation. Uttalas Snärkes.) Blev en hellyckad kväll. Jag drog med mig svägerskan, och vi körde på temat dela-på-allt. Åt en huvudrätt, en flaska vin, en efterrätt. Tillsammans. Det enda vi fann omöjligt att dela på var cola lighten. Det finns vissa saker man INTE delar på, och cola light är en av dem. Slagsmål undviks gärna på trevliga tillställningar.

Hedvig & Chris var också där, roligt! Skön stämning överhuvudtaget; mycket folk, trevliga vänner, varmt ute, god mat och musik i min smak. Ni vet, sån där cool musik med dunkande bas. Man känner sig jädrans ball när man lyssnar på den. För övrigt var det mest folk jag inte kände, förutom kollegan som kallar mig för "hater". Ja, alla känner vi väl till att jag är en bitter och elak jävel, så det nicknamet är inte så mycket att göra åt. Bilder från kvällen kommer...

Kan Sverige bli Medelhaviskt?

Den dagliga (kvällsliga) rapporten av ännu en dag i mitt liv följer här:

Vaknade omtöcknad efter 3,5 timmars sömn, allt pga. den där satans serien. Hämtade tvätt. Somnade om i 1,5 timme.

Blev upptvingad ur sängen för en promenad i det fina vädret. Jag, svägerskan och Uppsalafanatikern gick runt i Botaniska trädgården och tittade på det fina rosa Slottet. Uppsalafanatikern, som bott här i flera år, tryckte på knäppakortknappen oftare än den värsta japanen. Jag säger då det...

När vi ändå gick omkring i den nördiga delen av staden passade vi på att besöka BMC. Förkortning av något som har med ett biologiskt medicinskt centrum att göra. Whatever. SPV. RFV. HSB. BMC. Jag fick äntligen beskåda den beryktade halvkilometerslånga korridoren. Och ja...vad säga. En lång korridor var det allt, men mer än så vet jag inte om det är.

Tog en sallad vid ån nere på stan. För att sedan traska hem och sova.

Kvällens första anhalt var SATS på Söder där en aerobics med mig som frontman gick av stapeln. Kul som attans! Därefter dejtade jag med min fina vän tomteblosset, som även hon hade struttat runt som instruktör. Hyvens. Vi satt på en uteservering på Söder och tjattrade om den kommande galan. Vad kan vara härligare än ett aktivt uteliv på Sthlm´s gator? I love it. Värmen gör oss vänskapliga, kylan isolerar. Så sant som det är sagt.

Vad händer nu? Jo, era svennar. Det är dags för ännu ett avsnitt av "The Wire".

Turistdag i Uppsala

Illa illa...

Men va faaaaaan...Klockan är halv fem på morgonen, det är ljust ute och jag har inte lagt mig än. Satans knarkarserien har gjort även mig till en fucking lodis. Dämmit.

SE SERIEN. Nu ska jag sova. Most def.

Söndagsrapport

Förutom springartriumfen har inte mycket hänt idag. Dagens händelser:

• Kämpat på med "The Wire". Verkligen en riktigt bra serie, alla ni gangsterwannabees eller ni som känner att ni innerst inne är äkta niggas, se den.
• Tvättat.
• Diskat.
• Per (Uppsalafanatikern, remember?) kom hem från Barcelona-resa. Underhållande att få höra om hans, till allas förvåning, trotsiga beteende på resan. Alla har vi en bräkig liten 4-åring inom oss, frågan är bara vad som kommer trigga fram den.
• Middag intogs på kvarterskrogen mittemot. Vi konstaterade alla hur extremt skönt det är att slippa kallpratet och bara prata när man har något relevant att säga. Eller irrelevant. Innehållet spelar liksom ingen roll. Det är det fina med nära vänner.
• Lagade banansirapröra (läs: snor) med glass och hyrde film. Sopfilm, såg inte ens klart den.

Nu blir det mer knarkarserie. See yaaa´ll.

Jag är kung över löpbandet

5-km-strecket på löpbandet är passerat! YES! Fick en oroväckande känning i kissblåsan efter ca 22 minuter, men jag slog på mitt jävlar anamma, höjde hastigheten och sprang som aldrig förr. Jag är mäkta stolt över mig själv. Frågan jag nu ställer mig är om jag ska, som den egentliga springhataren jag är, satsa på 6 km eller lugna mig med 5. Eller skita i det helt och hållet...Knät mår inte bra av nerstötarna, kan alltid skylla på det.

The Wire

Ni uppmärksamma läsare vet att master och svägerskan numera går under benämningen lodisarna. Varför?

Den manliga lodisen har köpt hem 3 DVD-boxar med knarkserien "The Wire". Tillsammans med den kvinnliga lodisen har han blivit besatt av serien och tittar på ett avsnitt vid minsta lediga utrymme.

Konsekvenser av detta är dels att soffliggarfrekvensen höjts avsevärt, dels att snacka-westside-snack-frekvensen höjts från noll till stjärnstopp. (Alla som någon gång varit barn vet att stjärnstopp är då det är stopp, man kan inte säga att något är mer än stjärnstopp. Den slutgiltiga punkten alltså.) Fuck, motherfucka, motherfuckafuckafucka, nigga, yo, allriiight. Ja, den typen av coola ord slängs in i varje mening av kollektivets invånare numera, framförallt av den manliga lodisen. Och ju mer han försöker härma Baltimores slang desto mer övertygad blir man om hur fruktansvärt VIT den pojken är. Aint worth trying.

För min egen del har jag det lite jobbigt just nu. Vi bestämde att jag skulle försöka komma ikapp i serien så att vi alla kan titta tillsammans, men då lodisarna avverkar entimmes-avsnitten som en knarkare snortar droger tycks det vara smått omöjligt.

Ni som undrar över min presentationsserie. Den kommer utan tvekan att fortsätta. Var inte orolig.

Social spontanitet

Sista natten avklarad för den här omgången. Schemaläggarna hade nog tagit sig en grogg för mycket vid planeringen då inga nattavlösare anlände, så jag fick stanna en timme extra. Tur för mig då jag fick äran att öva mitt tålamod något kopiöst under ett samtal. Oh lord...

Dagen har passerat under temat spontanitet.

Jag träffade mina härliga vänner Chris & Hedvig, samt en Johanna som var härlig hon med. Vi köpte med oss picknick och satte oss på bryggan vid ån, under en värmande sol. Nice! Blev snicksnack om allt möjligt. Mina vänner är underbara och det är en ynnest att få träffa dem.

Hem till kollektivet där en av de två lodisarna till min yttersta förvåning proklamerade sin önskan att gå ut och ta en öl. Sagt och gjort, jag sprutade på mig parfym och lodisarna fräschade (tack och lov) upp sig. Nere på stan blev vi extremt övertygade om att Sverige sakta men säkert närmar sig Rysslands servicenivå. Stod utanför en restaurang i väntan på ett "Välkommen in och sätt er!" av den stressade och fåtaliga personalen. Välkomnandet kom aldrig så vi tog våra feta plånböcker och gick därifrån. Loosers! Tacka vet jag Turkland där personalstyrkan är minst den trippla.

Gick till trevlig uteservering på Åkanten. Åt god mat och drack ett glas vin, allt i överensstämmelse med vår goda ekonomi. Inte. Alls. Men ändå. Master och svägerskan fick strikta order om att inte bete sig som ett par. Jag vill ju, FÖR GUDS SKULL, inte framstå som en olycklig sorgslig efterhängsen singel. Nej, sånt trash vill jag inte beblanda mig med. Keba, ge mig en ring dämmit så att alla ser att jag är en del av ett par.

Traskade hemåt i duggregnet. Eller snarare lubbade, i försök att hinna till affären innan den stängde. Vi hann. Vilket jag ångrar nu, när jag sitter här i sängen med svettningar orsakade av all äcklig glass och godis som ligger och skvalpar i min mage. Jag är en obotlig sucker for sugar.

Ngn med samma problem?

Yes! För första gången har jag lyckats springa 5 km på löpbandet utan att:

- stanna en enda gång
- i allt mitt vispande med armarna lyckas drämma till nödstopp-knappen så hela skiten stannar, och jag generat/irriterad får börja om igen
- dregla
- bli kissnödig
- bli så rastlös att jag lägger ner
- bli andfådd
- få ont i magen

Jag önskar att inlägget var slut här. Men tyvärr sket det sig. Sakta men säkert smög det på mig under mitt triumferande spänstiga springande; MAGONTET. Igen!!! (Sist fick jag för första gången på ett gym, besöka toaletten för det längre besöket. Haha. För att efteråt fortsätta springa.) Så efter 4 km och 25 min fick jag trumpet hoppa av bandet och traska hem.

Kommer det alltid vara såhär i fortsättningen? Varför är det bara när jag springer som detta händer? Eller händer det alltid när jag tränar, bara det att jag inte tänker på det när jag har fullt upp med att följa instruktören? Är det min tarmtömningsplanering det är fel på? Men det är ju inte bara i magen det gör ont, utan i själv bäckenet. Är det kissblåsan månne?

Jag vet inte. Men jävligt skumt är det.

NNNNNNNNNNNNNNEEEEEEEEEEEEEEEEEJJJJJJJJJ!!!

Luka har varit otrogen mot sin fru. De har en son. Jävligt smidigt Luka. Den perfekta läkaren i Cityakuten kommer nu för alltid att bära en skugga över sig.

http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,1118923,00.html

SteppOhoj

Körde stepklass igår. Trodde det skulle bli en mardröm. Hade gjort koreografin utan stepbräda, och hade en timme före passet att gå igenom allt.

Men det var GRYMT roligt. (Endast min upplevelse av det hela, vad deltagarna tyckte vågar jag inte uttala mig om.) Var i den större salen på gymet, brukar var i den lilla. Stor skillnad, äntligen kunde jag hoppa utan att slå i huvudet. Weehoo!!!

Träna är sjukt kul ibland. Det enda som oroar mig nu är att det börjar kännas mer och mer i mitt för-länge-sedan-opererade knä och att behinnorna värker då och då.

Tips när tristessen slår till

När man jobbar natt och det är lugnt. När man sitter nerhasad i stolen med fötterna på bordet och en kopp varm blåbärssoppa framför sig. Ögonlocken halvvägs nere. Handen på musen, frenetiskt klickande i hopp om att hitta den där sajten, den som fångar ens intresse och ger ytterst hög underhållning.

En gång var Fotbollsfrun en sådan sajt, en annan gång Tjuvlyssnat. Ebbas blogg har nog också fått sig en natt.

Igår fann jag en till. Alex Schulmans blogg. Jag vet, jag har aldrig förstått grejen med honom, han verkar allmänt skum. Och elak. Men fan vad jag skrattade igår. Den mannen är fruktansvärt rolig. Och äntligen fattar jag varför han har Sveriges största blogg.

Så, mina vänner. Ni som gillar Fotbollsfrun. Besök Alex blogg.

Där satt den

Master och svägerskan kom hem från Paris, och gav mig en present. En av de bästa presenterna jag någonsin fått, kanske den bästa.

För vad kan egentligen vara mer passande för en avdankad dansare än.....ETT PAR BALLERINATOFFLOR!!! Weehoo...rosa dessutom!

Jag tackar och bockar mina turturs.

En + en (och några fler om man vill)

Var på stan en dag med Kebruse. När jag satt och vilade som en annan gammal dam i en soffa i en inredningsaffär går ett bekant par förbi. De har polat ihop länge. Enda som stör idyllen är vetskapen (min vetskap) om att han knusslat med andra brudar ute på krogen. Svin.

Men då slår det mig. Uppenbarligen är det inte särskilt ovanligt att partners är otrogna mot varandra i mer eller mindre utsträckning. Flörtandes, messandes, pussandes, kyssandes, smekandes eller pippandes. Ändå så fortsätter paret att leva ihop. Det fungerar. Och det kanske är så det ska vara? Man har sin flick- eller pojkvän och lever sitt vardagliga liv tillsammans. Sen lever man loppan och provar på litet annat umgänge på helgerna, i onyktert och festligt tillstånd. För att sedan gå tillbaka till vardagen, partnern och Svenssonlivet.

Folk talar illa om och förkastar otrohet. Men hur kan det då komma sig att så många är det? Och än mer förvånande, att så många förlåter och fortsätter tillsammans? Det kanske helt enkelt är så att otrohet är ett verktyg för att tvåsamheten ska funka hela livet. Och då kanske det heller inte är så farligt att man tar sig friheten att spinoffa lite då och då. Så länge inte partnern får reda på något fortlever friden.

Så lyder min teori. Jag kommer aldrig någonsin att anamma den eller leva efter den, för jag vill inte dela med mig av min man. Lite flört går bra, så länge jag inte vet något. För då jävlar blir det hus i helvete.

Tillfällig downfall

Har jobbat en natt, tre kvar. Visade lgh:en idag för några bekanta för ev. försäljning, så nu är det skinande rent här. Gör mig lite ont i själen att vi inte längre kommer ha kvar vår mysiga lya...Master och svägerskan kommer hem från Paris ikväll, de jäklarna. Men jag är inte den som missunnar mina nära såna underbara resor, inte då...Aaaja, jag saknar dem och allt vårt skoj så de är mer än välkomna.

Luften gick ur mig efter visningen. Blir av någon konstig anledning i emotionell obalans när jag jobbar natt. Så jag damp ner i soffan, stoppade i mig lite översöt chokladbollsröra och kände mig tom och ledsen ett tag. Man kör på som ett pendeltåg, ibland tvingar kroppen en att stanna upp...Men jag ska inte fastna i träsket, finns inte tid för onödigt ändlöst deppande. Går iväg på dansaerobics så ljusnar nog framtiden.

Nu kan han vara lugn i fem år till

Pappa och jag gjorde stordåd. Karl´n, som shoppat ca ett plagg under de senaste fem åren, köpte TRE TRÖJOR & EN SKJORTA. Halleluja!!!

Lystring homies!

Alla ni som är ska göra comeback med mig. (Och nej, ingen, INGEN, hoppar av.) När är ni lediga och kan träna? Juli, aug, sept?

Jag ska göra schema =).

Live earth

God morgon. Hur mår ni?

Jag saknar den svenska sommaren. För övrigt är det finfint. Några få stressmoment som mal för tillfället, det största av dem Facebook. Gick in i djungeln med blandade känslor, tar ju sjukt mycket tid men bevare mig väl, JAG VILL JU INTE HAMNA UTANFÖR GEMENSKAPEN! Men make no mistakes, min bebis bloggen kommer alltid att vara nummer ett på listan.

Jag och pappa ska bege oss ut på stan och shoppa åt honom. (Önskar att det var till mig, men av förklarliga skäl är så inte fallet.) Pappa har ärvt brorsans tröjor vilket i och för sig är bra på alla sätt och vis, men alla tröjor har ett bäst-före-datum. Vilket bör ha passerats för en lång tid sedan.

Förresten. Varför i hela fridens torg kritiseras allt och alla i media? Måste ju vara en sjukt stor andel av tidningarnas utrymme som ägnas åt klagovisor. Skulle kunna gå igång med en hel D-uppsats i ämnet, framförallt allt jävla gnäll på regeringen. Det senaste i harangen av klagomål: Live Earth-galan. Hur kan ett så välmenat jippo tvingas ta emot så mycket skit? I dagsläget har artister och kändisar överhuvudtaget en enorm makt och deras handlingar kan få stor genomslagskraft, och då är det väl lysande att använda dem till att föra fram budskap. Politikerna kommer inte ens hälften så långt, partifärg kommer alltid att stå i vägen. För min egen del har jag absolut skärpt mig efter galan eftersom jag först då, på riktigt, insåg hur lätt det är att bidra. Spola mindre vatten, inte ha på en massa lampor o.s.v. Så gnällspikar, piss off. (Och jag ska bums gå och slå av TV:n som står på helt i onödan, skämmes på mig!)

Love you guys...INTRO 4-eevaahhh

http://youareprocrastinating.blogspot.com/2007/07/so-we-thought-we-could-danceback-then.html

08-comeback

Måndagen har varit en sjusärdeles bra dag.

1. Jag körde klass efter fyra veckors semester. Tokroligt och mer folk än jag väntat mig!

2. JAG HAR SKRIVIT KONTRAKT PÅ LÄGENHET I STOCKHOLM!!! Ni får dock inte gratulera mig än, föreningen måste godkänna...Jag hoppas ända nerifrån tånaglarna ut till hårtopparna. En tvåa i Aspudden. Tur man har pappor som kan gå i borgen för en fattig student.

3. Jag och Keba firar två och ett halvt år. Grattis min älskling! Du är grym. Och jag blir mer kär för varje (njae, nästan) minut vi spenderar ihop. Jag är överlycklig att min kampanj att få dig ifrån Lappland lyckats. (Tack Elin & Mary som även de jobbat hårt, vid spontana möten ute på krogen.) Distans suger i ärlighetens namn. Och att prata i telefon har aldrig varit vår grej. Men att sova i samma säng varje natt, det är grejer det.