Tuesday, March 18, 2008

Glädje och chockerande självinsikt


Hostig men glad! Åh så roligt danspasset var! Jättemånga deltagare, och de är så härliga så jag blir alldeles varm. Steppasset var toppen det med :-) Men jag borde nog inte tränat, hostan har tilltagit. Nu sitter jag på pendeln och inser precis att jag faktiskt ÄR en rastlös själ som verkar vara rädd att stanna, bli nära och binda upp mig. Det stämmer ju. Hela mitt liv. Ojoj, detta måste utredas.

2 comments:

Josie1 said...

Gummish, de lutar åt att jag stannar, u better kommish =)

Anonymous said...

hahaha welcome to my world. Det är så roligt för jag känner så väl igen mig...du, Josse och Sara blir som mig...så kommer du också stanna i USA =) hehe! GLAD PÅSK!Puss!