Lite mindre stressad nu. Har skrivit klart min del till skoluppgiften och gjort en packningslista till London. Jag blir så arg på mig själv. I höstas lovade jag mig själv att tagga ner. Inte skaffa mig ett fullspäckat schema. Men så kommer det. Frågor, idéer, och allt är ju så roligt. Man tackar ja hit och dit och ansöker ditt och datt och helt plötsligt vaknar man mitt i natten av svettningar. Märker att tänderna är ihopnitade varje gång jag vaknar och att jag inte skrattar från hjärtat. I julas mådde jag så otroligt bra när jag i tre veckor bara fick chilla och umgås.
Jag festar inte, jag leker inte, och sällskapar inte. Spontaniteten är som bortblåst. Och jag vet att det är mitt eget fel, men det är verkligen inte min mening. Pust. Just nu känner jag bara för att börja jobba och inte ha några måsten alls förutom att försörja mig. Att ha alla kvällar lediga för egen träning, fikan, fester eller bara mys. Gaaahhh...BALANS. Jag måste hitta balansen. Med avund i blicken tittar jag på de människor som hittat den. Som inte bär på rastlösheten som hela tiden driver en själv till vansinne.
However. Lite bilder från Mys mammas bröllop på påskaftonen! Tagna med mobilkamera så inte bra kvalitet men något ser ni :)På väg till Nyland utanför Kramfors, till ett tingshus där en koreograf och musiksnubbe huserar och som nu var värdpar för bröllopet.
I ett av de ISKALLA rummen. Hur gick det att sova där egentligen? Vi dansade i stora jeans och vita linnen, en klassiker :) Kändes lite lustigt att sitta i den outfiten under själva vigselakten.
Två stiliga grabs. Patric höll senare en salsalektion för oss gäster, det var roligt. Men jag saknade en uppvisning av er, My & Patric. Ni som ska tävla snart!
Det gifta paret ska äta tårta. Så fina!
På Chris begäran, bilder på världens vackraste My :)
Grymt god tårta! Bra jobbat syskonen :) Var aningen mätt bara efter att ha ätit en buffé som tydligen bara var förrätt. Var visserligen störthungrig så jag slevade i mig huvudrätten utan problemas. Äter inte kött så det blev sås med potatis. Min favorit. Jag och Håkan Bråkan.
Dans! Keba är en hejare på att dansa pardans så han fick upp mig på foxtrot och bugg. Det där med bugg är lite känsligt för han lovar alltid att ta det lugnt men när vi väl står på dansgolvet kör han igång med den ena turen (kan det låta bonnigare?) efter den andra, och jag slänger efter som en förvirrad och skamsen svans. Men den här gången höll han sitt löfte. Hotade med att slåss annars. Är inget fan av pardans annars. Blir så nervös av närkontakten. Gillar lite avstånd.
Tuesday, March 25, 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment