...sjukt ensam.
Den nyss inhandlade cola lighten får trösta mig.
Det här med att blogga är en konst. Att vara personlig men ändå inte. Personlig men inte privat. Personlig på ett ytligt sätt. Det är tusan så svårt ibland. Det liksom kliar i fingarna av iver att få skriva av mig. Men det går inte. Får inte.
Imorgon är det hel jobbdag på bemanningsföretaget. Spännande i mängder! Ska ta och planera morgondagens affärsmannamässiga jobboutfit efter att jag duschat.
Mest nervöst är morgondagens väckning. FÅR INTE FÖRSOVA MIG, FÅR INTE! Mamma ska ringa mig för säkerhetsskull. Har därmed lagt över en ganska stor del av bördan på henne. Stackarn. Men så är det att vara mor.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment