Det blidde en lång sushidejt det där. Vi tjattrade, åt sushi, tjattrade, drack cola light, åt sushi, tjattrade, flamsade, fick blickar på oss, åt sushi, mer flams, chillade lite, hämtade glass i tre omgångar, drack mera cola och skrattade. Allt detta utan att kräkas, inte ens i en av de många sushilocken av plast, perfekta att använda för små spyor.
Var supertrevligt i alla fall, tack min vän!
Klarade mig hem utan taxi, slapp bli av med ännu mera stålar idag. Var fullproppat på T-banan och på bussen fortsatte skränandet. Gillar när det är mycket folk :) Med hjälp av mamma i telefon tog jag mig tryggt innanför porten. (Jag är mörkrädd, våldtäktsrädd, misshandlarrädd, rånarrädd, spökesrädd - ja rädd för det mesta, och vistas därför ogärna ute själv i mörkret.)
Nu ska jag njuta av mina ljusstakar i fönstren under täcket i soffan.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Tänk att ha varit VD i tio år utan att själv ha vetat om det HAHAHA..det finns allt tokiga människor =)ja vilket släkte var det du kom ifrån hehe! TACK för den längsta sushi-tjatterdejten, mycket trevligt och vår spontanitet får en guldstjärna ikväll..måste abselut "boka" in fler spontana träffar ;), tur en redan är inbokad på tisdag!Lycka till nu med dataprogrampluggeriet, ska själv försöka sova!Ja det var allt från saras miniblogg för ikväll ;) puss och kram godnatt!
Post a Comment