Blasé

Jag lovar att jag snart ska sluta tjata om den här uppsatsen. Men tills dess: Jag känner mig mentalt likgiltig inför den. I vanliga fall skulle jag panika järnet den här tiden. Nu är det som att paniken har kapitulerat inför nonchalansen.

Orka kämpa? Det är softare att lyssna på musik.

Men nu inser jag ju. Det är inte bara uppsatsen som råkat ut för mitt nya jag. Jag har blivit blasé! Bryr mig inte om att jobba som förr för att tjäna pengar, blev t.ex. inte nervös idag inför klassen, planerar inte mitt liv som förr. Wee! Jag gillar det. Slutresultatet kanske inte blir lika bra som förr men vägen dit är skönare. Haha, det enda jag bryr mig om är träningen.

Blir nice att åka till Sundsvall på torsdag. Känns som att jag tappat mina känslomässiga band till staden som sådan men många vänner kommer finnas där. (Och mami & papi såklart.)

Okej. Grym låt en gång till sedan ska jag fortsätta skriva.