Liten träningsbelöning innan fortsättning

Kan väl säga att uppdraget lyckades till 80 % igår kväll, lilla hjärtat vaknade vid halv ett och var sedan vaken tills de glada föräldrarna kom hem.

Nu har hela familjen åkt till Sundsvall och jag har heeeela Sjöstads-lägenheten för mig själv. FF i helgen! Öppet för röj och partaj, kom hit! ;)

Vissa kanske reagerar på att jag är hos brorsan så mycket. Det vet jag att ni gör era lymlar. För mig är det inte alls konstigt. Det skiljer bara drygt ett år mellan mig och Mats. När det varit tungt hemma med skilsmässa osv. har han varit den enda som helt förstått. Och när någon av oss blivit singel har vi tröstat varandra. Dessutom kan vi ha synnerligen roligt ihop. I vått och torrt. När dessutom Karin visade sig vara av samma skrot och korn kvalade hon snabbt in till platsen som den kvinnliga versionen av min storebror. (Emmy kan inte bli annat än en osedvanligt muppig filur ;)) Sjöstadsfamiljen är mitt Norrlands Guld: Om du vill vara dig själv för en stund.


STATUS PÅ UPPSATS: Nio sidor, ca 4000 ord. Frustrationen är stor, men intresset än så länge stort och hoppet bestående. Skrev precis klart om Bourdieu. När sista punkten var ditklickad var min första tanke: Belöning!!! Det är problemet med mig. Jag vill belöna mig själv för alla bedrifter jag lyckas med. Jag måste få träna, blir gaaaalen. Tur att jag inte är hemma för där finns en massa choklad. Farligt. Jag kommer bli tjock om jag ska studera länge till. Ingen träning och tröstchoklad.

Weee!!! Det finns ju en träningscykel här! Den får man testa. Det får man faktiskt. (Skitbra att få den här idén när jag nyss duschat för övrigt.)