L.A.-sentimental

Jahaa ni vänner...Det känns lite tomt nu. Sorgsligt.

Jag vaknade sent och gick ner till gymmet. Tokseg i kroppen. En övning...en till övning...ännu en övning...*gäsp* Min teori fick bli att min kropp befinner sig i en, kanske inte depression, men en blues. Slut-på-living-the-dream-blues.

Gick till banken. Kvinnan i kassan var pratglad - nästan en självklarhet här. Satte mig på vårt närmaste Starbucks. (Blivit MÅNGA kaffe där på sistone.) Intog en kaffe ur världens bästa pappersmugg och bara ägnade energin åt att filosofera. Då kommer en i personalen fram och bjuder alla gäster på varsin kakbit. En julekakbit. Det brast nästan! Där satt jag, helt tillfreds med att sitta ensam på ett mysigt café i L.A., och fick en kaka bara sådär. JAG VILL INTE LÄMNA DETTA LAND.

I regnet åkte sedan jag och mupparna till shoppinggatan. Köpte några plagg. Det går av bara farten numera. Till middag åt vi nutellacrepes på vårt favoritställe. Skiter i det här med att äta nyttigt nu sista dagarna, måste passa på :) Tanken var att gå på bio men det blev istället housebil med Hassan, Josie 1 (jag är således nr 2) och Olof. Lovely.

Nu är det la bara packning och städning kvar. Vi har lite svårt att få tummen ur.

Jag har ju på alla sätt och vis ett underbart liv i Sverige. Det mesta är perfekt. Ser fram emot en fullspäckad vår med massa skoj, aktiviter och kärlek. Men det här landet är något speciellt. Mentaliteten är fantastisk. Ni som varit/bott här förstår. Hade det inte varit för min familj hade jag mer än gärna bosatt mig här en längre tid.

Jag känner att jag blivit lite annorlunda sedan jag kom hit. Jag hoppas det stannar kvar när jag återvänder. Ska försöka behålla andan. Har haft så himla skoj här och det som inte berättats i bloggen av förklarliga skäl tar vi när vi möts :) En vecka kvar till julafton! Merry Christmas :)