Jag låg vaken i tre timmar i natt utan att kunna sova. En TOTALT främmande upplevelse för mig som vanligtvis somnar i samma ögonblick jag lägger huvudet på kudden.
Man hinner ju tänka väldigt mycket när man ligger där. På människor. Människor man känt och människor man känner. Inte minst - EX-POJKVÄNNER. Jag tänkte på hur mycket jag tycker om alla. Jag kommer ihåg kramarna mest. Manliga omfamnanden är bland det bästa som finns. De är så varma!
Låg och dillade i mitt huvud fram och tillbaka och insåg att det här med två år stämmer nog ganska bra. En gång i tiden hörde jag att det dröjer ca två år efter att ett långt förhållande tagit slut innan man är redo för ett nytt. Jag har tänkt att det bara gäller den som blir lämnad, men jag tror det gäller båda två. För är man som jag som fortfarande älskar även om kärleken försvunnit sitter det ganska djupt inne...Och bra är väl det, man ska inte glömma lätt. Eller aldrig :)
Nu är magen fylld med äppelgröt. Tror minsann jag ska ta tillvara på den känslan och gymma. Stor och stark i Amerikats mark, ho ho! (Pepsin är slut nu också. Farväl du underbara aspartamfyllda dryck.)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Vill bara informera Josefine att just nu så är det inte vitt, det är halt, halt och återigen halt. Jag håller dig informerad på min blogg =)
Post a Comment