Sitter själv i apt 456 och känner mig lite sorgsen. Det slog mig verkligen idag att vi ska flytta härifrån. Det har pratats om det ganska länge men jag har inte känt mig avsevärt ledsen över att åka hem. Brukar inte bli sentimental på det viset, kanske är jag kallhamrad eller bara positiv inför nya nära förestående äventyr. Men så hade vi världens roligaste förfest igår kväll, hemma hos oss i vårt underbara hem, med ett stort gäng svenskar, och så lämnade Gino oss idag, och så insåg jag hur mysigt vi har det här i Marina Terrace när jag låg och tittade på film, och så tänker jag på hur mycket jag från hjärtat tycker om alla mina roomiesar, och hur mycket roligt vi haft, och då känner jag hur jag blir lite.....ledsen i ögat. (Lite lättande är det visserligen, för det måste betyda att jag har ett hjärta och inte en sten där inne.)
Vi stannade uppe länge i natt och pratade; jag, Sara, Katta och Gino. Katta och Gino berättade om hur det var när de åkte hit till L.A. helt solo för ett par år sedan. Jag slapp ju (på både gott och ont) hela den biten med otrygghet och ensamhet när jag anlände hit för fyra månader sedan. Här fanns redan en skön säng i ett mysigt rum i en ombonad lägenhet, och inte minst sex härliga roomiesar. Sara och Josse är två av mina bästa vänner. Men de övriga kände jag knappt. Jag är inte den som fäster mig vid människor på en gång. Det tar ett tag. Nu är det taget passerat och jag konstaterar att det är sex väldigt fina människor jag bott med! Katta som fått rollen som virrig lillasyster men som med all säkerhet har massor av brains och som verkligen klarar sig på egen hand. En toker med ett störtskönt skratt, tokrolig humor och ett stort hjärta som välkomnar alla. Avundsvärt tjock hår har hon också... :)
Frida har liksom allt; modellsnygg skönhet och intelligens. När vi pratade häromdagen insåg jag hur lika vi är på ett sätt, vår strävan efter att vara perfekt och att ständigt PRESTERA. Frida! Nu beordrar jag dig att vila i jul, njuta av din ledighet tillsammans med din familj och att vara stolt över alla dina A:n i skolan. Du är grym och snart kommer din MAN hem :) Jag är lite ledsen över att du inte kommer sminka mig i vår :(
Gino är glädjespridaren nummer ett, en vuxen busgrabb. Alltid med nya upptåg i bakfickan. Han vill ofta boxas och sparkas. Gino, som för övrigt har en riktigt GO´Göteborgsk familj, är mycket smart och pluggar snart i New York. Räkna med besök!
Kalle har vi inte sett supermycket av den här terminen men jag känner ändå att han är något av Familjens överhuvud. Kanske beror det bara på att det är honom vi betalar hyran till :) Hur som haver, grabben har ledaregenskaper som han ofta applicerar på sina idérika projekt. Hur det än blir, så blir det jääävligt bra :) På skånska, givetvis.
Little Josie är min roomie för andra gången och snart går vi in på den tredje omgången. Hon är som en lillasyster ibland. Andra gånger är hon min trygga klippa. Josse har bestämda åsikter om var mina äppelskruttar INTE ska befinna sig. (Med all rätt.) Det bästa är att vi har samma udda humor, vi älskar båda Sunes Jul och inte minst - Variation is da shit.
Sist men inte minst, Sara! Även hon min sambo till våren. I fem år har vi varit vänner och det är jag glad för. Vi sjunger och dansar ihop, tänker ofta lika och gillar att vara uppe sent. Hon är en jävel på att fixa hår och smink. Sara har typ...allt :) Passion, baby, det är du det.
Jag älskar er min USA-familj!
Det är en soft kväll här. Jag nyser och snorar om varannat. (Funderar på att stanna i sängen imorgon.) Har fått dille på olika slags IQ-test på nätet. Det är roligt att känna sig smart. (Nu vet jag ju förvisso att det här med IQ är bullshit men ändå.)
Just det. Min absoluta favoritbloggare är igång igen. Mia Skäringer! När jag läser hennes blogg blir jag väldigt glad. Den människan är nog min idol. Hon och Brittan. En härlig mix.
Saturday, December 13, 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
I just löööve you
Post a Comment