Ouff. Har precis tittat klart på sista avsnittet av Klass 9A och tårarna rinner fortfarande. Svenskaläraren Gunilla är från och med nu min mentor, i alla fall i mitt sinne.
Tänk så mycket godhet, talang och möjligheter som går om intet bara för att det inte lockas fram ur oss. Tänk på alla drömmar man har när man är liten som med tiden blir svagare och svagare.
Det enda som behövs är att någon TROR på oss. Och kärlek såklart. Alltid kärlek.
Tuesday, May 6, 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Kärlek ja...det efterlyser jag!!
...Eddie ringde mig ikväll och det känns så himla jobbigt =( Önskar att man bara kunde radera 5 år av ens liv så man kan börja om på nytt. Suck.
Vi hörs imorrn vännen!
jag ska ju till Sthlm på tors för Sponsor OS så jag kommer och hämtar väskan då tänkte jag, har du skola innan jobbet?
Puss & Godnatt
Post a Comment