Tänket gör mig snurrig

Jag tänker mycket numera. Det går i vågor det där. Vissa perioder flyter allt på och jag känner mig ytligare än Alicia Silverstone i Clueless. Men så kommer tänkarfasen. Jag blir lite lättad över att mina farhågor var onödiga, samtidigt som alla tankar som korsar min väg kan vara rätt så betungande.

Jag känner mig så tacksam. Jag har så mycket som jag är så glad över. Så många att älska, så många att ha roligt med.

På samma gång är det i mina tacksammaste stunder som ångesten kommer överdrällandes. Jag är en av dem som är helt överygad om att när allt går som bäst så smäller det. Jag bara väntar...(PEPPAR PEPPAR TA I TRÄ FEMTIELVA GÅNGER OCH KNACKA I ALLA MATERIAL RUNT OMKRING MIG.)

Och alla mina sysslor. Varför gör jag så? Varför kan jag inte bara vara? Grrrr....min största svaghet. Men när det är tyst och stilla, när jag lägger mig i sängen och ska sova, då kommer tankarna. Och det kan vara ack så jobbigt. Inte undra på att man håller sig vaken tills man stupar i säng. (Min kollega berättade idag att han lägger sig nio på kvällarna. NIO! Jag avundas den mannen i mängder.) Sysslorna försvarar mig mot tankarna.

Man fyller dagarna med aktiviteter av alla de slag. Tänker att det alltid finns tid. Men till slut tar tiden slut och det som drabbas är umgänget med vänner och familj. Det ger också ångest. För livet är inte en sjujävla massa bedrifter, livet är kärlek och gemenskap. Inget annat räknas. Det är då jag inser att det är så galet. Man flyttar ifrån sin familj, alla vänner är utspridda i olika städer, bara för att GÖRA en massa saker. Varför då liksom? Varför är det så självklart?

Min lyckligaste dag på året är julafton. Då får jag vara med mina allra bästa. Umgås i den mysiga och positiva julandan. Alla samlade. Kvällen efter är det fest med bästa vännerna. Kan man önska sig något annat?

Jag tänker och tänker och tänker...Och jag vet inte, kanske är allt tänkande just nu bara en förträngningsmekanism för att komma undan allt det jag borde göra. Klockan är 22.22 och det börjar bli dags att pyssla med caset som ska avhandlas på torsdag.

Till DIG: Ge INTE upp. För vi är många som behöver dig länge till. Please.