Har ni läst? Marie slänger (inte) upp tuttarna för att amma ungen på skattenämndens möten.
Alltså jag vet inte. Visst, bebisarna måste ju få mat. Men lika lite som jag vill se en mans stolthet när jag går på stan, lika lite vill jag se ett bröst på ett möte. När jag ser en mamma som ammar blir jag lätt generad. Jag tittar bort. Men precis som med allt annat: Ska man inte titta på något, vill ögonen ännu mer styra sin kos åt just det hållet.
Den reaktionen lär väl även några av skattenämndsmedlemmarna drabbas av. Varför det knappast är underligt att mamman ombeds att amma någon annanstans.
Men det vill mamsingen inte alls acceptera. Hon fortsätter riva upp knapparna på skjortan under mötena, SAMT går ut med det i Aftonbladet. Herregud. Varför tar hon ens med sig barnet på sina möten? Sjukt, sjukt, sjukt.
Tyvärr är hon inte sosse, det hade varit en härlig slutkläm. Attans. Men även solen har sina fläckar. He.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment