HERRREGUD. Idag har jag gått......och gått.....och gått.....HELA DAGEN LÅNG. MED TVÅ TUNGA VÄSKOR PÅ VARSIN AXEL.
Ack så jag har förbarmat mig. Inte en dag till ska jag tänka elaka tankar om stockholmarna som alltid har en busshållplats inom en 20 meters radie. Aldrig. Mer. Idag insåg jag varför det var så lätt att hålla sig smärt i Uppsala. Allt ******* promenerande!
Que? Cykla? Nämn inte ens cyklar. Jag vet inte hur många cyklar jag har tappat bort/misskött/fått stulen de senaste sex åren.
Med det sagt. Min dag:
Var på introduktion av nya kursen. Två unga, manliga tyskar som håller i den. Och jag lovar, de är PRECIS så som ni tror att tyskar är. Både till utseende och beteende. Visst, en slarver som jag gillar disciplin. Men att halvskälla ut någon för att han kommer två minuter för sent, a lá grundskola på 20-talet. Inte min grej. Den ena tysken bröt mer än den andra. Inte många ord förstod jag som kom ur hans mun. Oh, just det. Vi fick göra NAMNSKYLTAR. Haha. Well. Det ljuva livet är över, bara att konstatera.
Körde en snabbträning på löpbandet, sedan (surprise!) gick jag till jobbet. När jag skulle gå hem vid halv tio gav jag upp. Jag tog taxi sista biten. Haha. Jag suger på att vara fattig student.
NU: Läsa en artikel, ett kapitel samt krysta fram tre sidor om arbetssociologi och grupprelationer. Åååååååååååå...........VÅGEN!!!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment