Min kärlek, aha, ska brinna, aha...

Så helt plötsligt, efter (välbehövliga) timmar i soffan i ett tillstånd av halvkoma, skiner jag upp. Varför?



- Jag tog en dusch och en hel dags svett som jag samlat på mig under dansträning, ett steppass och en bodypump rann av mig. Nice.

- I mitt huvud hörde jag Fias skränande röst skrika "FACEBOOK" följt av ett högt garv så fort hon fotat eller filmat någon av helgens alla fulheter

- Jag insåg vilken sjuuukt bra pojkvän jag har. Alla ni som någonsin haft chans på honom men dissat, MOOOHAHAHAHA. Too bad for you, loooosers. Nu är han min, bara min. My precious.

Hela helgen, medan jag och tjejerna har stojat och legat halvdästa i diverse ställningar här hemma, har K i all sin tysthet, utan ens en tillstymmelse till klagomål, diskat och städat det vi (läs: jag) skitat ner. Så underbar. Hur ska jag klara mig nu till på torsdag? Det kommer ju vara grislya här när pappa och han kommer på torsdag. Vojne vojne...

JAG ÄLSKAR DIG. KOM HEM NU! Men tills dess sover jag i soffan med pelefanten...