Hello

Kompisar! Hoppas ni haft en underbar helg :)

Vaknade natten mot fredag, rädd som vanligt att jag hade försovit mig. Gick raka vägen till soffan där jag började äta mina flingor. Tyckte det var lite väl mörkt ute varpå jag började ana oråd, tittade därför på klockan och insåg att nej, kl fyra skulle jag INTE vara vaken. Framförallt inte för att inta frukost. (Frukost är visserligen det första jag tänker på när jag slår upp ögonen på morgonen, men även jag inser att det finns vissa tidsramar att följa.) Traskade generat tillbaka till min säng och somnade bums.

Händelsen var pricken över i:et på veckans ständiga vaknanden under nätterna pga. mardrömmar. Stress, stress, stress. Ohållbar situation, och jag började därför fundera på hur jag ska prioritera mina aktiviteter egentligen. Utan tvekan räcker inte dygnets alla timmar för allt det jag planerat denna höst.

- Plugga i Uppsala: MÅSTE, en del av min utbildning

- Plugga i Sthlm: Ett MÅSTE, tyvärr.

- Köra klasser: Ett roligt MÅSTE, tar mycket tid men det är värt det

- Jobba på banken: MÅSTE just nu för pengarna

- Umgås med pojkvän: Ett underbart MÅSTE, men ändock, lätt att glömma bort när man är van att endast träffas under helgerna

- Träna utöver klasserna: MÅSTE, mina sladderarmar har gjort en MYCKET oönskad comeback på sistone

- Träffa vänner: MÅSTE, men ack vilket härligt tidsfördriv ;)

- Facebooka: Det stressar mig, det tar sjukt mycket tid. Nej, det STJÄL min tid. Så hur roligt det än är hamnar det långt ner på prioriteringslistan

- Blogga: Blandade känslor. Jag ÄLSKAR att skriva. Men på sistone har det blivit lite av ett "måste" det också. Och det är inte bra. Meningen när jag började blogga var inte att beskriva alla mina dagens händelser utan mer att reflektera över saker och ting. Att uttrycka mina åsikter. Resultatet av stressbloggande blir tyvärr att jag bara har tid och energi att skriva om vad som hänt, hjärncellerna pallar inte mer än så. Enkelspårigt värre. Inte bra.

Summa summarum: Den här hösten har jag fullt upp. Det är inte roligt. Så jag måste prioritera. Vad gäller vissa (MÅNGA) saker har jag inget val, de måste jag utföra. Och då återstår bara ett visst utrymme där umgänge med vänner ska få plats, vilket jag nog föredrar att använda till RIKTIGT umgänge istället för cyberspacechatt. Så, med detta sagt, mest för att ta bort min prestationsångest vad gäller bloggandet: Jag fortsätter skriva, men kanske inte lika ofta.

Och fy, usch och blä vad jag skriver urkasst just nu, men som sagt: När jag är trött hamnar min skrivkvalitet på en 12-årings. Max.